När nervositeten inte får plats

Jag gjorde det!
Tog hela gudstjänsten - läste de inkluderande löftesorden och inkluderande välsignelsen.
Så nu har jag äntligen haft en hel "vanlig" gudstjänst ute i församling helt på egen hand. Vilken skön känsla.
Och det bästa av allt är att det gick som på rutin (på ett positivt sätt). När jag väl stod där kändes det som om jag hade gjort det tusentals gånger förut. Gudstjänsten bar mig.
Jag hann aldrig bli nervös heller eftersom jag hade en del orosmoment att ta itu med innan gudstjänsten.
I lördags kväll när jag och min man som också skulle predika denna söndag satt hemma och skrev predikan kom vi på att vår skrivare hemma inte fungerade. Eftersom jag inte var säker på hur det var med skrivare i kyrkan jag skulle till (eftersom jag aldrig hade varit där tidigare) och han ville läsa igenom sin predikan på tunnelbanan bestämde vi oss för att ta vägen via skolan (THS) för att skriva ut vår predikan där.
Väl på THS på söndags morgon stod vi vid en icke funktionerande skrivare. Nu började pulsen öka något. Men men. Ingen anledning att få panik ännu, tänkte jag och passade på att göra något slags stödordsschema på tunnelbanan utifall att.
Det visade sig att det fanns en skrivare i kyrkan, men vaktmästaren hade inga inloggningsuppgifter till datorn, så vi väntade på prästen. Hon hade uppgifter men kunde inte komma ihåg dem, så vi väntade på kyrkomusikern.
Klockan halvelva loggade kyrkomusikern in på datorn åt mig och jag drog en lättnadens suck. Men den varade inte länge eftersom jag några sekunder senare insåg att även denna skrivare var ur funktion.
Nu blev det verkligt för mig - inte bara skulle jag behöva stå på en ostadig kudde för att synas i predikstolen, jag skulle ha ett halvskrivet manus framför mig också.
11:40 satt jag och handskrev de viktigaste formuleringarna med en dålig blyertspenna. Sen var det bara byta om, läsa igenom namnen på avlidna, döpta och vigda (stor församling = sjuuukt lång lista). Placera ut predikan, namnlistorna, psalmbok mm...
Två minuter i elva bad jag en stilla bön - använd mig!
Jag tittade knappt på min handskrivna predikan. Hade jag gjort det hade jag förmodligen inte sett vad som stod där. Men jag fick ett flertal varma kommentarer av människor som värmde som ingenting annat.

Jag tackar Gud för denna prövning. Nu vet jag att om jag bara tillåter det så bär Gud.

Prästpraktikant

Jag har påbörjat min första av tre veckor på VFU (verksamhetsförlagd utbildning, dvs typ praktik).

Jag har hamnat i Solna församling och trivs jättebra.

Bra handledare och jag får verkligen praktisera. Fick vara med och leda en begravning igår för första gången.

Nästa söndag ska jag vara med på gudstjänsten söndag kl. 11. Hon som skulle ha den frågade mig om jag ville predika och jag sa att skulle återkomma när jag hade fått ett grepp om hur mycket annat jag skulle ha att göra. När jag igår traskade in på hennes kontor och berättade att jag gladeligen tog predikan kontrade hon med "vill du ta hela gudstjänsten?".

Woah!

Inget dåligt uppdrag att få. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.

Det är ju lite nervöst att hålla en hel gudstjänst i en helt ny församling. Å andra sidan är väl det inget ovanligt som präst och någon gång ska ju vara den första. Det finns både "pro's and con's". Jag vet inte om det blir för mycket anspänning. Efter den gudstjänsten ska jag ha en konfirmandgrupp i samma församling med samma präst.

Hjälp... kan inte bestämma mig.

Någon som kan bestämma åt mig?!

Nu är det klippt!

Idag har jag äntligen klippt mig.

Jag tror inte jag har klippt mig sen strax efter jag gifte mig för ganska exakt ett och ett halvt år sen. Så det var verkligen dags kan man säga!

Det känns riktigt skönt... nu har jag toppar! tänka sig.

Det var dessutom en av ungdomarna i kyrkan som klippte mig, som går sista året på frisörlinjen (heter det så?), så det var gratis (men jag tvingade på henne en peng i alla fall). Kan det bli bättre? Hon skällde inte ens ut mig för att jag aldrig klipper mig, vilket annars brukar vara anledningen till att jag inte masar mig till frisören. Nu kan jag ju tänka mig gå dit om en dryg månad eller så igen. Kanske gör jag något mer vågat, som att låta henne färga eller nåt sånt.

Nu kan inte maken kasta tillbaka kommentarer på mig när jag tjatar på honom att gå till frisören, underbart!

Nytt smycke...

...det fina smyckesetet "Birgitta" är nu utlagt på smyckesbloggen.

Ta en titt vetja!

.

Pius = Tyck och känn?!

Idag har jag för första gången varit på Pius (Pastoralinstitutet Uppsala).

Jag har en hel del fördomar om Pius.

Jag ska gå där nu resten av höstterminen så Pius har 10 veckor (egentligen 7, eftersom tre veckor är förlagd ute i församling) på sig att motbevisa dessa.

Fördom #1 På Pius tar folk av sig sina ytterskor och sätter på sig tofflor!

Bekräftad!

Cecilia - Pius  

1 - 0 

Måste man tänka själv?!

det blev ingen ledig fredagskväll.

Vi var två tappra själar som satt i biblioteket på THS till elva på kvällen.

Efter ett besök hos farmor på lördagen åkte jag tillbaka till THS, och efter fyra timmar kände jag att jag kunde skicka in mitt Lutherkapitel.

Sen var det bara att börja lämna tillbaka alla böcker och leta efter ny litteratur.

Nu måste jag börja tänka själv!

Efter att ha tittat på Augustinus och Luthers hamartiologier är det nu äntligen dags för mig att formulera en egen.

Lite läskigt är det...

Pred 12:12

Fredag...

Dagen börjar lida mot sitt slut...

Var sitter Cissi om inte på skolan...

Försöker fortfarande få bukt på Luther...

Snart skrivit klart kapitlet om honom...

Sen ska jag läsa igenom det...

Formulera om...

Fylla i...

Flytta om...

Skicka in..

Bli av med skiten...

Så här ser det ut på "mitt" skrivbord i biblioteket. 

Böckerna till höger om datorn fick inte plats på bilden, men de är där. Varför valde jag att skriva om en sån himla produktiv teolog för?!?

Ni kanske förstår att man blir trött bara av att sätta sig ner!

Ska bli klar så fort som möjligt. Sen ska jag gå hem och ha en ledig fredagkväll... typ framför tv:n eller nåt.

Helgen: Plugga!!!! Förvånad någon?!

...

Ordlös Onsdag - skogspromenad

Så såg det ut innan löven föll.

Ordlös Onsdag

Ah du dänker zooå!

I flera veckor har jag kämpat med Luther.

Jag har stampat på samma ställe, samlat på mig pusselbitar av hans teologi men aldrig haft en bild av hur pusslet ska läggas, inte haft alla kantbitar om man så vill.

Så tog jag upp en bok igår...

...läste tre sidor och: 

*pling* så tändes en lampa.

Jag förstod något grundläggande i Luthers teologi som plötsligt fick allt det andra att falla på plats (åtminstone enligt Luther).

Vad jag upptäckte var följande resonemang:

Gud är Gud och det finns ingen annan som kan vara Gud.

Gud är allting skapare, Gud är Skaparen med stort S, dvs endast Gud är skapare.

Att Gud är Skaparen innebär att endast Gud kan göra rättfärdig.

När människan så på egen hand försöker vinna rättfärdighet, försöker agera sig fram till rättfärdighet, syndar hon inte bara i det att hon misstar sig om sin egen förmåga. Den största synden hon begår i detta är att inte tro Gud om att vara Gud, utan försöker ta Guds plats som skapare.

Även om jag själv inte skulle göra denna teologiska vandring blev Luthers anala fixering vid tron en mycket mer logisk. När människan inte tror Gud om att vara Gud kan hon heller inte i något avseende vara annat än syndig.

Nu är det bäst jag slutar skriva innan jag fyller hela inlägget med min uppsats (det är ju nämligen aldrig så enkelt att man kan fastställa någons teologi så här på 10-15 rader)!

Men nu förstår ni kanske att jag åter har funnit mitt flow!

Konsten att ordbajsa - äldre än man kan tro

Anledningen till att det var ett bra tag sedan jag bloggade nu (nästan en hel vecka) är att jag varit fullt upptagen med att kämpa mig igenom en bok om Luthers hamartiologi (lära om synd).

Man kan säga att jag och ljunggren inte riktigt är kompisar.

Boken är skriven 1925 och utgör över 400 sidor med text skrivet på detta sätt:

I den yttre ”sfär” som utgöres av min empiriskt-psykologiska verklighet är jag bunden av de villkor, som höra timligheten till. Är den troende i sin transcendenta relation på en gång helt syndare och rättfärdig, betyder detta, att de båda på personplanet mot varandra stående religiösa grundriktningarna på det empiriskt-psykologiska planet i relativa mått göra sig gällande vid varandras sida. Impulser och yttringar från båda tränga sig fram över medvetandets tröskel, alldenstund ju varken arvsynden eller tron någonsin är i vila. Sedligt sett är jag därför beständigt en ”blandning” av gott och ont, av voluntas och noluntas. Ingen handling kan från denna synpunkt vara helt god

Kan man bli mer ordbajsare än så? Tyckte han verkligen att detta var det enklaste och tydligaste sättet att säga detta på? Jag tvivlar!

Detta blandat med stora sjok skrivna på latin och tyska, eftersom teologisk litteratur på 20-talet förutsatte att man kunde dessa språk tillräckligt för att citat inte skulle behöva översättas. Efter ett tag insåg jag att jag inte skulle orka staka mig igenom dessa oöversatta stycken och gladdes därför istället när de kom, eftersom jag då kunde hoppa över en halvsida! =)

Men nu har jag tagit mig igenom den och känner att ingen litteratur i mitt uppsatsarbete hädanefter kommer vara ens hälften så jobbig.

Sockerdricka i trädet?

Läste om denna stackars häst som var lite för nyfiken för sitt eget bästa.

Men vilken bedårande bild. Vem känner inte igen sig?!

Melodifestival = deja vu?

Nu är listan över nästa års melodifestival-låtar ute.

Några stamkunder som ligger bakom ett antal av låtarna:

Ingela "Pling" Forsman

Tomas G:son

Bobby Ljunggren

Fredrik Kempe

Förvånad någon?

Sen har vi ju även modernare artister som BWO och Caroline af Ugglas.

Varför får jag en känsla av att nästa melodifestival kommer vara som en kopia av de tre senaste årens?

Jag behöver lite press!

Sitter vid datorn och gör typ allt annat än att plugga.
Fördriver tiden exempelvis med hjälp av banala spel såsom "Bubbelshooter".
För en vecka sen var jag sjukt stressad. Deadline på "lutherkapitlet" var satt till torsdag 16/10. Eftersom jag insåg att detta aldrig skulle hinnas med mailade jag min handledare och bad att få skjuta upp detta en vecka. Hennes svar lydde:

"Ta den tid du behover, jag ar helt flexibel, det viktiga ar att du kanner dignojd med slutprodukten!"

Men hallå! Så kan hon ju inte skriva!!! Nu är minpress helt försvunnen och jag får ingenting gjort i stället.
Jag borde vara pressad eftersom nästa modul närmar sig och då måste jag egentligen vara klar med uppsatsen. Men detta inser jag inte, eftersom jag tror att den kurs jag ska gå då kommer vara en glidarkurs.
Vi får väl se, vi får väl se.

Om rannsakan

Idag ska jag sitta på skolan till sent ikväll (typ halv elva). Så mycket för pred 12:12!
Men jag passar på att jäsa lite grann så här efter lunchen. Har just gjort klart agendan till mässan som firas på skolan imorgon. Snart måste jag börja tänka på beredelseordet också. Vet vad jag tänkt behandla men inte riktigt hur ännu. Det finns ju så mycket att säga inför syndabekännelsen, konsten är bara att lyckas säga det på 10 meningar.
Jag tänkte prata om rannsakan, och lämna rum för just detsamma innan själva bekännelsen.
Det är något jag själv ofta saknar i gudstjänsten där jag brukar gå - tid för rannsakan.
Inte för att hitta varenda liten små-synd.
Inte för att hinna göra upp helt och fullt med mitt inre mörker.
För att hinna landa.
För att hinna möta mig själv.
För att hinna se något.
För att hinna reflektera över riktningen i mitt liv.
För att förbereda mig för de ord jag snart ska uttala:

Förlåt mig för Jesu Kristi skull.

.

Apostolisk hip-hop

Det har varit en rolig helg fylld med partyn.
I fredags var jag hemma hos min far på 65-årskalas, i lördags hade vi 25-årskalas för maken, igår var det skivsläpps-party i Kista och idag är det återigen 25-kalas för maken - denna gång för familjen (det är idag han fyller).

Men jag måste skriva om skivan som släpptes igår: misericordia.

David har skrivit svensk historia med detta album, där han förenar liturgi med förortens hip-hop. Och han gör det sjukt bra.
Jag lyssnade på skivan igår när jag kom hem och återigen i morse så fort vi klivit upp. Och jag vill bara hem och lyssna på den ännu mer. Ska lägga in den på mobilen ikväll.

Alla ni som på något sätt är engagerade i en kyrka, särskilt ni som är engagerade i ungdomar, du som är ungdom, du som gillar hip-hop, du som gillar liturgi: KÖP SKIVAN! Det kan du göra antingen här eller här eller här.
David förkunnar rakt in i våra hjärtan!

Skivan är:
- genomtänkt
- genomarbetad
- teologiskt djup
- musikaliskt bra
- inspirerande
- sporrande

På hemsidan kan du lyssna på några av låtarna och kika på texterna.
Mina favoriter just nu är: Förbarma dig över oss - litania, Var hälsad! och Nunc Dimittis.
Gå inte miste om denna skiva. Den är väl värd pengarna.

Suck

Idag går saker och ting trögt.
Det är ju så himla mörkt ute, vilket gör att det fortfarande känns som morgon fast klockan snart är halvtre på eftermiddagen.
Åh... halvtre = eftermiddagsfika. Kanske det kan hjälpa.

Fler verkar tycka så:
Sitter i biblioteket och precis nu reste sig grabbarna upp och deklarerade glatt att det är fika.
Bäst att hänga på!

Herre, visa mig din väg...

När jag läste Marias blogg idag blev jag påmind om att det är den heliga Birgittas dag idag.
Det är ett helgon som har inspirerat mig en hel del, kanske främst pga att jag bodde en termin i Vadstena och spenderade tid i klosterkykan i princip tre gånger varje dag i 20 veckor.
Då är det nog oundvikligt att inte påverkas av de spår hon har satt på platsen man sitter.

Den bön hon har formulerat är ju välkänd och ord som säger allt. Och i den situation jag står inför nu... då jag inte vet var jag kommer bo om ett år, hur vår ekonomi kommer att se ut och hur vår sociala krets kommer att se ut, är hennes ord välbehövliga att forma med mina egna läppar:

Herre, visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den.

Tankspridda tider

Suck!

Just nu kommer jag ingenvart med mina studier.

Förra veckan fick jag i princip ingenting gjort.

Idag har jag varit här sen halvtio och ännu inte fått nånting gjort.

Tänk vad internet kan göra med en människa. 

Jag är tankspridd.

Det är mycket som rör sig i huvudet nu, mycket som handlar om framtiden.

Jag kan inte berätta några detaljer här på bloggen, men det är ju ingen hemlighet att jag blir färdig präst om drygt ett år och min make blir färdig pastor i vår.

Det är inte säkert att vi kan bo kvar i Stockholm, hur gärna vi än vill. Det är till och med inte särskilt troligt att det finns en pastorstjänst till honom i stan.

Så det är mycket som rör sig i huvudet nu.

Det är mycket osäkerheter, framtiden är svår att se.

För de som inte känner mig kan jag berätta att jag är en person med kontrollbehov, inte alldeles för extremt, men jag planerar gärna både en och två gånger, och jag tycker inte om att inte kunna styra över min egen situation.

Därför är det lite obehagligt för mig nu. Det är ingenting farligt, men obehagligt.

Det är mycket som rör sig i huvudet just nu.

Inte konstigt att man inte får någonting gjort.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder

Det var sant!
PB går på THS i vår! Gud hör sannerligen bön!
Happy happy, joy joy!

Hade fiollektion (den första för höstterminen) i morse och åkte sen direkt till skolan. Väll på skolan insåg jag att jag inte skulle få NÅNTING gjort idag och bestämde mig därför för att skippa den annars rituella biten att få ångest över detta faktum, försöka ändå och därmed få ännu mer ångest, och bestämde mig istället för att ta en långhelg - utan ångest!

Nu ska jag bara göra roliga saker och njuta av detta: jag ska göra lite smycken (håll utkik efter nya alster här), spela fiol, kanske slötitta lite på TV, bara för att jag kan, och låta kvällen bara bli.
Ah!
Det är inte ofta man har såna här dagar.

Vågar jag tro på det?

Fick just besked av en lärare att PB ska gå i Stockholm i vår. Andas ut! stod det i sms:et.
Vågar jag det?
Av alla turer det har varit fram och tillbaka och alla lärare och studievägledare som tycks ha gått över huvudet på varandra...
ska kontrollera detta besked med studievägledaren vid fikarasten innan jag ropar hej.

Kan det vara så att Gud hör bön?

Arrrghhhrrggrrrrrrrrrah!

Jag är så less på detta hattande!
I våras när jag la upp studierna för mitt kommande år fick jag klara signaler om att allt var som det skulle. Jag skulle läsa pastoralteologi C (PC) under hösten i Uppsala, och under våren skulle jag ta pastoralteologi B (PB) i Stockholm, för att sedan söka till en sluttermin på Pius till hösten -09. Allt var frid och fröjd...
...tills ryktet kom...
...ryktet om att PB inte skulle ges i Stockholm.
Upprörda och övertygade om att vi skulle bevisa motsatsen gick jag och min kurskamrat - som har samma väg som jag att gå fram till prästvigning - till studievägledaren och frågade om ryktet verkligen stämde...
...ryktet stämde!
Vad värre är: PB i Uppsala i vår är inställd!
Nu jobbar vi på att försöka tvinga till oss en kurs i Uppsala. Vi är ändå tre personer som är beroende av den i vår för att inte behöva ta en extra termin.

Man kan ju bli arg för mindre!
Nu kikar vi på nödlösningen: Lund.
Men att bo i Lund i 7 veckor under vårterminen är inte särskilt lockande, när jag har maken här uppe och dessutom har andra kurser att ta i Stockholm.
Det räcker med att jag förmodligen måste flytta utomstädes i sommar.
Nu vill jag bo i Stockholm och njuta av min stad innan vi måste skiljas åt (jag vet att det låter lite patriotiskt, men se det snarare som romantiskt: jag älskar Stockholm och jag har bott här hela livet, det är väl klart att det inte är enkelt att flytta?!).

Suck!
Det är en högst otrevlig situation.
Det ska va' lätt å leva!

Att vara öppen för motvind...

Sitter och skriver beredelseord till mässan ikväll. Det är ungdomskväll och beredelseordet i den mässan fungerar lite som en mini-predikan som leder mot överlåtelsebönen.
Hade tänkt skriva detta igår kväll. Jag hade tänkt på det en hel dag och visste vad jag skulle säga på ett ungefär. Och så kom jag hem på kvällen och satte mig vid köksbordet, slog upp bibeltexten, bad en bön och började skriva på det jag funderat över.
Men när jag tömt mig på tankar så tog det stopp!
Sånt händer ibland men det är ju fruktansvärt irriterande när det händer.
Jag tappade lust och inspiration... det jag hade funderat på kändes inte längre bra, kändes inte längre relevant.
Jag försökte börja om, tänka åt något helt annat håll, men modet hade sjunkit. Då gjorde jag något mycket klokt: Jag sov på saken.
Nu ska jag sätta igång på nytt. Börja om från början. Ta hela dagen på mig.

Jag tror att det blir över söndagens tema: Trons kraft, men jag är öppen för att Gud vill något annat, det är bara att hoppas att jag märker det!

Mina smycken

Jag älskar att pärlpyssla.

Och nu har jag gjort det tillräckligt mycket för att mina smycken ska få en egen blogg.

Gå in och titta. Och kommentera gärna!

Lite höstbilder

Måndag morgon
Jag har varit vaken i en och en halv timme
Sitter med en kaffe och macka framför datorn
Ska inte gå förrän om 40 minuter
Varför skulle jag promt gå upp samtidigt som maken?!?
Fast det är ganska mycigt att ha så här gott om tid på morgonen
Man hinner liksom andas
Tänkte passa på att visa lite höstbilder som jag tog förra veckan. Jag har ju faktiskt utlovat en höstbild på Bergslagsvägen, så här kommer den med flera:





















Den sista bilden är tagen från vårt vardagsrumsfönster. Vi har tre rum med fönster åt samma håll. Utanför alla dessa fönster ser man denna enorma och vackra lönn. Vi kunde inte ha bättre utsikt.

Från Augustinus till Luther

Så!
För fem minuter sen mailade jag mitt kapitel om Augustinus hamartiologi (fint ord va?) till min uppsatshandläggare.
Fy vad skönt.
Nu är det bara att lägga Augustinus bakom mig ett litet tag och fokusera om - på Luther!
Nu är det alltså bara att börja om från början igen... göra samma sak som jag just gjort, fast med Luther.
Men det känns som att ett mycket stort steg har tagits idag av Cecilia!

Vi ska bli bäst!

Just hemkommen från Lindy Hop-träning. Fy vad roligt det är!
Vi går ju en kurs som är på torsdagar, men på tisdagar är det klubbträning, dvs lokalen är öppen för medlemmar att komma och träna och instruktör finns på plats för hjälp.
Vi fick faktiskt beröm för att vi dansar ovanligt mjukt för att vara nybörjare. Det är sånt som gör att man vill fortsätta och förbättra sig.
Torsdag ska vi kicka rumpa!

Är det synd att sluta nu?

Sitter och skriver på min uppsats.

På torsdag måste jag bli klar med mitt första kapitel som handlar om Augustinus syn på synd. Har skrivit mer än hälften av detta kapitel men så fastnade jag. Det blev helt enkelt tråkigt att sitta och skriva.

Jag installerade sims på datorn hemma igår så nu skulle jag så gärna vilja gå hem och spela lite...

I morgon, har jag bestämt mig för, ska jag bli klar med det här kapitlet. På onsdag ska jag finslipa det och på torsdag ska jag läsa igenom det och gå vidare.

Det roliga är att jag egentligen inte har börjat skriva om Augustinus syn på synden ännu. Det är den här första delen som man ju måste ha med om man vill att den som läser ska förstå något: människosyn, syn på skapelsen, syn på Guds väsen osv. Man kan liksom inte beskriva Augustinus syn på synd utan att ha med det.

Det härliga är att i morgon får jag skriva på den roliga delen, den jag har jobbat fram mot hela tiden nu...

Nej... nu tar jag och går hem och spelar dataspel, så får jag börja med något riktigt roligt i morgon.

Vill ni veta vad rubriken är till det avsnitt jag ska börja på i morgon bitti? (som om jag inte tänker skriva det även om ni inte vill, fast å andra sidan så kan ni ju bara sluta läsa i sånt fall!) 

Syndafallet

Yeah man! Det är grejer det. Fy vad kul det ska bli!

Idag blir ingenting gjort

Det har jag nämligen bestämt mig för.
Kl. 19.15 ikväll sitter jag på Silja Galaxy med några kursare och ska just hugga in i en smutsig buffé. Det ska bli sjukt skönt att komma iväg och bara göra något helt annat ett dygn. Jag kommer förstås att tänka en hel del på uppsatsen fast kanske inte på det superseriösa planet. Eftersom vi bara är blivande präster och pastor som ska åka så ser vi resan som ett slags kyrkomöte, en synod om man så vill.
Ja, visst måste man kunna ha humor om man ska bege sig in i kyrkans värld för livet.
Det lär bli många invecklade, krångliga och skumma, roliga, tråkiga och sjuka diskussioner och samtal. Vi lär ha otroligt kul: har vi bara hälften så kul som vi har på fikarasterna så lär detta gå i hamn (höhö, älskar inte ni också när man får till en ordvits? Det värsta med mig är att jag inte kan låta bli att poängtera det hela och så dör det hela... fast det är ju också rätt komiskt).

Nu sitter jag på skolan... det lär inte bli någonting gjort dock, eftersom vi ska bege oss härifrån redan vid halv tre och om en kvart är det lunch.
Men bara det faktum att jag har varit här idag gör att det känns lite mer som att jag har pluggat...
...även om sanningen är att jag bara har surfat!

Det tar emot att trycka "Delete"

Okej, det är inte alltid en dans på rosor att skriva uppsats.
Jag har skrivit ungefär fem sidor på det kapitel som ska lämnas in nästa torsdag. Men det är verkligen speciellt att skriva uppsats. Det liknar ingenting jag tidigare gjort. Man måste tänka så mycket större hela tiden och ständigt veta var man är på väg.
När jag började skriva på själva uppsatsen kände jag att jag bara ville spotta ur mig all information och alla tankar jag hade innan de försvann (som om de hade gjort det annars!), vilket gjorde att det jag skrev var väldigt VÄLDIGT kortfattat. Så nu har jag skrivit halva detta kapitel fast liksom kortfattat, och nu ska jag fördjupa detta.
Och jag är så låst vid det jag har skrivit. Jag skulle egentligen bara kunna markera ett helt textsjok (stavar man det så?) och skriva om det i fördjupad form, men det tar emot något så enormt.
I stället sitter jag och omformulerar det jag tidigare skrivit och fyller i, dyker in lite här och var i texten. Detta gör att det hela känns hackigt och lite osammanhängande.
Suck!
Någon uppsatsskrivare som har några tröstens ord?!

Nu är det höst

Idag är det verkligen höst:
- jag är förkyld
- jag är inte den enda som snörvlar i biblioteket
- det är olika färger på träden
- jag tog höstkappan på mig i morse
- stickad orange höstmössa åkte på idag
- jag fryser

Ja... där ser ni... nu är det verkligen höst!

Om typ en vecka ska jag ta en bild på Bergslagsvägen och slänga upp på bloggen, för då kommer lönnanrna längs vägen ha fått sån vacker färg.

Borta bra...

Så var besöket i Sandviken till ända. Klockan 16.00 satt vi i bilen på väg från SandBay. 2 dryga timmar senare hade vi handlat och var framme hos mina föräldrar för att få skjuts resten av vägen hem (okej, jag körde inte 110 heeeela vägen!).
Nu sitter vi här... home sweet home.
Rösten bar och vi hade otroligt kul. Raggsockorna var med och åkte på så fort vi kom till övernattningslägenheten efter cafékvällen igår. Vid halvelva på kvällen somnade vi som stockar och vaknade inte förrän 10 timmar senare. Så totalt utvilade. Dock hade jag sprängande huvudvärk, men efter två magnecyl koffein, lite frukost och kaffe var det inte mer med det och även denna dag kunde rösten bära. Ah! Som stressen har släppt för tillfället.
Nu blir det en film, lite ostbågar (maken äter ost, vilket jag inte har lärt mig ännu) och ett glas rött.
Vila.
Imorgon är det åter till uppsatsen som gäller. Två dagars hårdkör.
Onsdag: Teologkryssning.

Tips på supermedicin någon?!

I morgon ska jag och maken till Sandviken. Mission/Baptist-församlingen där har en cafékväll i morgon som vi ska spela på, och på söndag ska vi deltaga med musik och predikan (maken) i gudstjänsten.
Maken jobbade där under ett år som pastorspraktikant (typ eller nåt åt det hållet), så vi är på återkommande besök ca en gång per termin.
Det är kul att få tillfälle attt sjunga och så. Just idag har jag dock börjat känna mig lite smått sjuk. Lagom stressande!
Så jag sitter hemma och kurerar mig ikväll...
...med te, godis, tv och tower defense!
Wish me luck.
Vid 18.00 i morgon måste rösten bära!
Någon som har ett superkureringstips?

No place like home

Man kan ju undra varför jag bemödar mig vara i skolan klockan 9 varje morgon om jag ändå ska sitta och surfa bort den första halvtimmen.
Men det är rätt skönt att få landa lite smått innan man dyker rakt ner i böcker, artiklar och usb-minnets krångligheter.
Man kan också undra om det är så friskt att jag nästan känner mig mer hemma i skolans bibliotek än någon annanstans. Ett tecken på att man börjar leva sitt liv här är att man har sin egen plats i biblioteket. Jag tror inte jag har tagit hem mina böcker en enda kväll härifrån. De ligger på "mitt" bord här i biblioteket. Inte friskt.
Det hade väl kanske gjort mig galen om jag inte hade vetat att jag en dag inte kommer ha mitt liv här längre - även om detta gör mig lite vemodig.
Min man sa något tänkvärt härom veckan. Han sa att detta nog faktiskt är den skola av alla skolor han gått på i sitt liv som han spenderat flest år på. Detta stämmer helt och fullt på mig. Jag gick bara fyra år i min första skola, det var det längsta hittills. Nu är jag inne på mitt femte på denna. Inte konstigt att man känner sig som hemma eller?

Äntligen uppsats!

Så var man då äntligen framme vid det...
För fyra år sen var jag i starten av min utbildning: förväntansfull,ivrig att börja grotta ner mig i teologins djupa värld, full av inspiration, tankar och uppslag inför ett uppsatsskrivande som kändes så långt borta för tillfället.
Nu är jag här:
Titeln är klar
Problemställningen är formulerad
Syftet är formulerat
Dispositionen är klar

Nu är jag verkligen igång med uppsatsskrivandet. Förra veckan ägnades åt att läsa Augustinus Bekännelser och nu ska jag börja skriva på mitt första kapitel - Augustinus syn på synden. Det är så himla spännande! Det är så himla roligt! Jag är i mitt esse!
Förmodligen kommer det inom en ganska snar framtid komma inlägg på denna blogg som säger motsatsen - att det är tungt, förjävligt och omöjligt.
Men just i detta nu är jag på gång. Jag mår bra och det verkar gå vägen. Lite smått pressad att bli klar denna vecka med detta första kapitel, men inte för pressad. Snarare pressad på det där sättet som gör att man faktiskt utnyttjar den tid man behöver till att sitta och plugga.
Har hittills lyckats plugga 9-17 om dagarna och på så sätt kunnat ta kvällar och helger ledigt.
Nu visar sig visserligen september vara en riktigt proppfylld månad med resor och pastorala ramen-kurser...
...men ännu så länge håller schemat (och jag lyckas nästan gå 10 000 steg varje dag!)

just det... om det är någon som undrar vad uppsatsen handlar om så är titeln:

Vad är synd? - Om syndabegreppet och syndabekännelsens funktion.

Vissa kanske tycker att detta låter rätt tråkigt. Själv är jag helt sjukt tänd på ämnet (missförstå mig rätt!)

Rapport från Jönköping

För någon timme sedan anlände jag och maken till jönköping. Makens vän med respektive ska ha en vernisage ikväll. När vi kom hit var vi hungriga och gick och satte oss på en restaurang. Vi beställde var sin pizza. När de kom upptäckte jag till min förfäran att min var täckt med burkchampinjoner. Gör de så fortfarande? Jag fick inte i mig halva pizzan. Ni kanske tycker jag verkar lite fin i kanten!? Inte vet jag... Det är inte min självbild men jag har svårt för burkchampinjoner på pizza. Jag vart bara så besviken och kände ett behov av att skriva ett litet inlägg från mobilen. Resten av kvällen kan bara bli bättre.

Träningsdagbok Onsdag 27/8

12703 steg.
Hann inte med några styrkeövningar idag heller... arrgh!

Träningsdagbok för några dagar...

hmmm, det känns kanske som om jag har blivit besatt av detta att komma i form...?!
...det stämmer! Jag är särskilt besatt av min stegräknare och bär den verkligen överallt! Sån är jag, jag blir lätt besatt av saker och ting. oftast lyckas jag styra det så att jag blir besatt av bra saker, till exempel av att följa mitt pluggschema till punkt och pricka (alltså jag menar verkligen slaviskt) vilket gör att jag kan göra helt andra saker på kvällar och helger, eller som att komma upp i 15000 steg varje dag (är inte riktigt där ännu men ligger i alla fall nästan alltid på minimigränsen 10000 steg!).
Ibland går min besatthet lite för långt, så där så att jag inte riktigt kan tänka utanför lådan. Då försöker min man skaka om mig och så bygger jag en helt ny låda.
Nog om min besatthet...
Nu till dagboken:

Söndag 24/8
Hade glömt stegräknaren (och söndag räknas ju som vilodag i min almanacka), men jag gissar att jag gick ungefär 6000 steg

Måndag 25/8
16346 steg

Tisdag 26/8
11270 steg


Det var alldeles för länge sen jag gjorde styrkeövningar nu. Ikväll ska det bli ändring på det! (ni får gärna vara på mig annars).
Och i morgon börjar kursen i Lindy Hop! JIPPIE!!!!!

Träningsdagbok Lördag 23/8

15408 steg



... vilken konfirmationsgudstjänst det blev!

Lämnade kontoret idag... städat bort mig från det nu... lämnar över till den nya pedagogen.
Vemodigt... Det är det roligaste jag någonsin har gjort för lön.

Nu fortsätter jag på frivillig basis i församlingen, och pluggar helfart igen.
3 terminer kvar till vigning.
På måndag börjar uppsatsskrivandet!

Träningsdagbok Fredag 22/8

17099 steg

Som ni förstår av stegräknaren har jag inte riktigt hunnit med några styrkeövningar idag. Har jobbat heeeeeeeeela dagen.
I morgon är det nämligen konfirmation.
Det kommer att bli en riktigt rolig och spännande dag. De är så himla duktiga konfirmanderna. Har ni inget för er i morgon (lördag) kl. 15.00 är ni hjärtligt välkomna till Vällingby... fast det lär nog bli rätt trångt i kyrkan...
Åh, vad det ska bli roligt!

Träningsdagbok Torsdag 21/8

15175 steg (jag klarade det!)

Jag gick av en tunnelbanestation tidigare för att få till de sista tusen stegen.
Satsar även i morgon på 15000 steg. Ska nämligen jobba lika mycket då.
Det bästa med stegräknare är nog att jag blivit medveten om hur ofta man ringer sina kolleger i onödan, när det bara tar en minut att gå till deras rum.
Nu väljer jag att gå så fort jag vill prata med någon. Mycket bra!

-poäng utdelar jag dock mig själv för de uteblivna styrkeövningarna. Skärpning!

Säga vad man vill om Facebook...

För ungefär en halvtimme sen gick han.
Wow! Tänk vad lite det kan märkas att man inte har setts på åtta år!
Visst hade vi båda förändrats: växt och mognat åt våra håll. Stötts och blötts av livet och relationer.
Ändå kändes det att vi kände varandra bra fortfarande.
Visst har vi mycket att ta igen. Men just nu njuter jag av att ha återupptagit en god relation från min gymnasietid.
Tack Facebook!

Träningsdagbok Onsdag 20/8

Idag skäms jag lite. För det är en försämring från tidigare dagar:

10 armhävningar
10251 steg.

Men men... man kan ju inte vara på topp jämt!

Mobilblogg

Bloggar från min nya mobil. Försöker ta slut så batteriet så att jag kan ladda upp den under natten. Och så är det ju himla skoj att leka med sin nya mobil och liksom hitta alla spännande funktioner och göra den till sin egen. Så det försöker jag göra nu. Om ni läser detta på min blogg är jag på god väg.

Träningsdagbok, Tisdag 19/8

10 situps
10 rygglyft
10 armhävningar
kort joggingrunda
10905 steg (joggingrundan inräknad)

Det går åtminstone inte bakåt!
Jag njuter verkligen av detta med stegräknare. Jag blir liksom min egen tränare. I morgon ska jag gå 15000 steg, och därmed basta!

Träningsdagbok, måndag 18/8

10 armhäningar
10 rygglyft
10 situps
12390 steg (nu börjar det likna något)

Alla dessa steg pga att jag jobbade heeeeeeeeeeela dagen.

Träningsdagbok

Lördag 16/8:
10 armhävningar
10 situps
10 rygglyft
Promenad

Söndag 17/8:
10 armhävningar
10 situps
10 rygglyft
5000 steg (= alldeles för få!!!)


Nu skäms jag inför www, men det kanske får mig att bättra mig!

Ny mobil

Jag har köpt en ny telefon idag.
Äntligen en telefon med ordentlig musikspelare.
Sitter just nu och fyller den med bra musik.
Jag älskar sånt här - att pilla och fixa och organisera och ordna.
Jag njuter!

Det blev tennis i stället för kalops!

Jag undrar om jag var ensam om att inte kuna slita mig från TV-apparaten idag. I nästan fem timmar följde jag tennisparet Johansson-Aspelin. Jag ramlade in i matchen i början av första set. När Svenskarna tog hem setet blev det hela mycket intressant. Tennis var visst inte så tråkigt att titta på ändå och - tänkte jag - tar de nu hem nästa set också så är det nästan lagom att börja med kalopsen sen.
Men andra set togs hem (inte överlägset) av fransmännen och nu var det alldeles för spännande för att släppa. Jag tittade på klockan. Matchen hade hållt på i ungefär två timmar, klockan var två. Klockan tre är en bra tid att börja med kalopsen, tänkte jag, då blir det mat innan klockan sex.
Men tredje set tog inte slut klockan tre, och matchen var jämn. Fransmännen och svenskarna turades om att vara nära vinst och stundom undrade man om det verkligen kunde ta så lång tid bara att spela ett enda gem.
Mot slutet blev jag nödig. Vad skulle jag göra? jag kunde ju verkligen inte släppa detta... Min man fick höja ljudet på TV:n och referera medan jag snabbt tog en toatur med öppen dörr.
En så spännande tennismatch har jag då aldrig varit med om.
När matchen hade pågått i 4 timmar och fyrtiofem minuter började jag känna medlidande för det par som skulle komma att förlora denna match. Båda paren var verkligen värda att vinna. Som de kämpade på bana 1.
Så hände det då äntligen - svenskarna lyckades med sin brake mot Clements surve, och tog hem matchen med 19-17 i gem. Vilka siffror alltså!
Det blev aldrig någon kalops, utan snabbmakaroner och köttbullar. Men det var det värt. Kalopsen sköt vi upp till i morgon...
...vi får väl hoppas det i alla fall, om inte morgondagens final blir lika utdragen.
Jag antar att jag inte kommer vara ensam om att sitta klistrad vid finalmatchen i morgon.

Friskvårds-Cissi

Nu har jag verkligen kommit igång med en lite hälsosammare stil.
Jag och maken har anmält oss till en nybörjarkurs i Lindy Hop - FY VAD KUL DET SKA BLI!!!
Vi har blivit mycket bättre på regelbundna (hemlagade!) måltider.
Och idag har jag dessutom satt ihop en egen müsli, som blir riktigt god. Den är gjort på bovetelflingor, havregryn (fiberberikade), specialflingor, russin, pumpakärnor och solroskärnor.
Jag längtar till i morgon bitti när jag får äta min goda müsli till yoghurten.

Eftersom jag tänkte bli grym på Lindy Hop och förmodligen kommer skriva en del om det så fick det en egen etikett.

Det finns inget dåligt väder...

Okej! Denna sommar har jag shoppat mer än jag typ gjort hittils i mitt vuxna liv. Låter det som en överdrift? Avgör själva efter redovisningen nedan!
Så här ser högen ut på sängen av mina nya kläder och då missade jag ändå två plagg.





1. Rosa linne
2. Sjukt sköna jeans


3. Grön tunika som är riktigt snygg till vardags med leggings och flip flops, men byter man ut flip flopsen mot ett par klackar och lägger till ett bälte är det bara att dra på lite smycken, smink och dra ut på party!
4. Bälte


5. Skor. Dessa var nedsatta från 600kr till 100kr. Snacka om kap!


6. Svart t-shirt. Saknade en sådan i min basgarderob.


7. Röd, mjuk, långärmad tröja. Sjukt mysig


8. Brunt festlinne. Detta fick jag för 50 spänn. Det är några paljetter som behöver lite textillim, men sen är jag snyggast på festen!


9. Långärmad randig tröja.


10. Tajt, långärmad grå tröja. Ytterligare ett plagg till basgarderoben.


11. Brunt linne med spetsdetalj.
12. Svart solhatt


13. Solhatt
14. solglasögon (föreställ dig Birgitte Bardot)


15. Skjorta. Denna valde min man ut till mig i en butik i Köpenhamn.


16. Svart linne


17. Blå t-shirt. Den gör sig skit-bra till mina ögon.
18. Grå-rutig keps. I looooooove it!


En morgon vaknade jag och kände mitt bankomatkort i bakfickan alldeles böjt. I mitt försök att böja tillbaka det knäcktes kortet. Kan Gud tala mer klarspråk än så?!

Jag har sällan sett min man så lycklig.

Tillbaka i den stora staden

Idag är jag rätt trött i min rygg eftersom jag spenderade sju timmar på en swebus-buss igår.

Men det är riktigt skönt att vara hemma igen, att sova i sin egen säng, att bestämma över sitt eget kylskåp, att vara herre i sitt eget hus. Det har varit en helt underbar semester och man känner sig nästan som hemma hos svärföräldrarna... men man är aldrig så avslappnad som när man kommer hem efter att ha varit borta i fem veckor.

Efter att ha sprungit runt och fixat lite i lägenheten och packat upp lite grand, värmde vi på lasagnen i ugnen som min älskade mamma kommit över med (tack mamma, den var supergod som vanligt!), tog ett glas vin och satte oss i vardagsrummet och tittade på en film, i vpr egen fåtölj, i vår egen soffa, och så småningom somnade vi i vår egen säng.

Men all tid är värdefull, så denna dag är inge vilodag. Efter en liten sovmorgon begav vi oss till skolan.

Nu sitter jag och småstartar på min uppsats.

Vad mer kan man önska?

WOW!

Vilken toppensommar det har varit hittills!

Jag har redan badat fyra gånger så mycket som förra året (dvs fyra gånger) då det bara regnade och regnade.

Sommarens första dopp var faktiskt i Ume-älven. Jag gjorde några försök till att åka vattenskidor men lyckades inte hålla mig ovanför vattenytan mer än i några sekunder. Det var fel på utrustningen!!!!!

Sen har det varit bad i Öresund och ytterligare bad och sol i Öresund blir det i eftermiddag. Och så har det självklart varit en hel del bad i svärföräldrarnas utomhus-jacuzzi!

Ah! Nu är det verkligen sommar. Jag har inga rester att bry mig om, en bra bok i väskan (= Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson), en underbar man vid min sida, ljuvliga vänner omkring mig, en mysig familj som snart kommer ner och gör sällskap i några dagar, en jacuzzi på tomten... 

Vad mer kan man önska?

Sommar och s...ehm...hus!

Så har min ledighet satt igång.
jag befinner mig på Hönö i Göteborgs skärgård. Det är nämligen hönökonferensen. De två senaste åren har jag åkt hit med min man och vi har tältat en vecka. detta år hyr vi ett hus med svärföräldrarna, och det är jag verkligen nöjd med. Jag hade inte stått ut ännu en vecka i tält. Nu får det vara nog med det. det är verkligen semester, trots att vädret kunde varit bättre. Det finns ju dusch och hemlagad mat (inte ljummen yoghurt som förra årets frukost bestod av) och så finns det internet förstås, det är ju verkligen ett plus.
Nu ska vi iväg på bibelstudium.

I'll be back

Damernas detektivbyrå

Igår läste jag ut damernas detektivbyrå.

Jag har hört så väldigt mycket gott och höga lovord om boken. Jag gick in med höga förväntningar och måste tyvärr sägas att boken inte motsvarade dem. Den var rakt igenom förutsägbar och ingen bok jag själv skulle placera under kategorin "spänning" eller "deckare". Det var däremot en rätt skön, och helt ok feel good-bok som passar slöa sommartimmar, vilket gjorde att jag köpte ytterligare en bok av författaren.

Annars ägnar jag de flesta lästimmarna i sommar åt Håkan Nesser och Stieg Larsson.

Har idag börjat läsa Människa utan hund.

I did it again!

Har varit ute och sprungit ikväll igen, sprang samma sträcka som igår, fast utan att gena denna gång. Och det var förvånansvärt myckert enklare idag. andningen gick bra, benen orkade. dock känns det rejält i benen nu så här i efterhand. Rejält med träningsvärk kan man ju lugnt säga. Den värsta biten är ju trapphuset... jag bor nämligen 4 trappor upp utan hiss!

Nä, nu är det dags att hoppa in i duschen.

Det finns en tid för allt som sker under himlen

Det är riktigt vackert väder ute och här sitter jag på mitt kontor.
Har jobbat denna vecka. ska jobba i morgon. sen ska jag inte jobba förrän i mitten på augusti. Då går jag en dryg vecka och sen är det finito med det här jobbet. Sen börjar jag plugga på helfart igen. Jag vill ju bli färdig någon gång.
Praktiken i våras samt präst/diakon-vigningen i juni har verkligen fått mig att börja längta... längta ut... längta efter att få stå där i alba och mässhake och leda gudstjänst, att få jobba helhjärtat i en församling, sluta vara på väg hela tiden. Klart att jag aldrig kommer sluta vara på väg någonstans, men just nu känns det nästan som att allt jag gör är en förberedelse för ett liv som inte är nu. Jag längtar efter att få leva det livet.

Det måste vara det faktum att jag står här och packar och städar kontoret - eftersom den nya pedagogen börjar jobba innan jag kommer tillbaka och hon ska ha detta rum - som gör att jag börjar tänka så här. Det är roligt att packa upp, bygga, förbereda för sig själv, men det är mindre roligt att packa ihop, avsluta, förbereda för någon annan. Det gör att jag längtar ut till solen. Jag hoppas den stannar över helgen.

Ikväll ska jag springa igen... var bara tvungen att berätta det, annars kommer jag aldrig iväg igen... jag har träningsvärk idag!

Det funkade!

Mitt knep med att offentliggöra mina planer på att börja träna funkade!
Jag hade mesiga funderingar på att ta en promenad från Blackeberg hem till Åkeshov i stället för att ta tunnelbanan och liksom vara nöjd med den motionen (jag försökte till och med motivera detta med att det skulle spara åkremsa)... men så kom jag på att jag skulle behöva stå för det beslutet här på bloggen och det avgjorde saken.
Jag kom hem, avslutade kapitlet jag läste i damernas detektivbyrå (ja, jag vet att jag borde läst den för länge sen... bättre sent än aldrig, detta är ju liksom första sommaren utan restkurser så...), och så gav jag mig ut och sprang i en kvart.
Precis när jag kommit innanför dörren kommer grannen och ringer på dörren. Då fick jag liksom stoltsera live också! Snacka om lön för mödan.

Nu sitter jag här alldeles nyduschad. Det känns så härligt ansträngt i kroppen att ha varit ute och sprungit. Och med tanke på hur jobbit det var - särskilt med andningen - så måste jag verkligen fortsätta med detta. Jag har aldrig förr i mitt liv varit otränad, det hör liksom inte ihop med min personlighet. Så det här måste jag verkligen göra någonting åt!

Jag är tacksam om ni peppar mig... och buar på mig om det visar sig att jag inte sköter mig. Det finns nämligen ingenting jag har svårare för än att vara en förlorare. Jag klarar verkligen inte av det!

Nä, nu måste jag stretcha!

Hög tid att börja träna!

Gick i nån slags rask takt till tunnelbanan i morse.
Gick upp för trappan till perrongen.
Satte mig på bänken.
Var anfådd.
Inte bra när man är 25 år!'

Ikväll är det jag som går ut och joggar. Nu är det hög tid för att börja träna igen.
När jag var på läger i Jämtland var vi ute på en fjällvandring. Det satte verkligen igång mina träningsimpulser. Jag har varit riktigt sugen sen dess att börja träna ordentligt igen.
Och bara det faktum att jag ständigt var anfådd när andakterna skulle börja för att jag hade gått trapporna upp till vindsvåningen är ett dåligt tecken! Jag behöver verkligen göra något åt min hälsa, och jag är ju riktigt sugen på att träna, så...idag börjas det.

Följ utvecklingen här på bloggen!
(detta skriver jag för att motivera mig själv. har jag berättat offentligt måste jag också genomföra det... man vill ju inte visa sig vara en vekling heller!)

Home sweet home

Tillbaka från två veckors konfirmandläger i Jämtland.
Kom hem igår kväll! HELT slut!
Jobbade idag från 9.00 på morgonen... vi var ju tvungna att packa upp då, så att församlingens andra läger kunde packa på eftermiddagen. De åker nämligen i morgon bitti.
Men det kändes riktigt skönt att komma tillbaka direkt och få det gjort.

Det har varit ett riktigt roligt läger, med forsränning och fjällvandring och underbara konfirmander och ledare.
Jag har åkt på många läger som ledare, men aldrig förr har jag varit lägerchef. Det var en riktig utmaning, och jag klarade den.
Saker och ting kan ju alltid bli bättre än vad de är, man är ju alltid självkritisk. Men jag måste säga att jag faktiskt är stolt över mig själv.
Innan jag åkte fanns det många människor som trodde på mig, trodde att jag skulle klara rollen som lägerchef. Jag själv var lite osäker på vad som förväntades av mig, och jag var riktigt nervös...
Men nu är jag så nöjd och glad! Och jag inser att jag inte skulle velat ha någon annan roll på lägret än just chef.

Nu ska jag jobba en vecka och sen ska jag ha en härlig ledig (och solig hoppas jag) sommar fram till mitten av augusti.

Borta bra men hemma bäst!

Läger!

Om 45 minuter åker jag hemifrån och kommer inte tillbaka förrän om två veckor.
Det bär av mot Jämtland, Undersåker närmare bestämt.
Jag ska på konfirmandläger. Det ska bli riktigt roligt. Jag har laddat ordentligt de sista veckorna. Det är ett underbart härligt gäng med konfirmander och ledare.
Jag är spänd, för det är något helt nytt för mig att åka som lägerchef, så visst pirrar det lite i magen. Men jag känner mig oerhört trygg med det stöd jag har från mina kolleger, och det underbara ledargäng vi har med oss.
Det kommer bli ett helkul läger. Be gärna för vädret i Undersåker.

På återseende om två veckor!

Visst finns det änglar!

I går var en låååång dag. Jag började jobba kl. 8 och gick inte hem förrns kl. 22!
Jag var oerhört trött när jag satt på tunnelbanan på väg till jobbet på morgonen, men satt och trots det gjorde ett tappert försök att studera.
I "fyran" snett framför mig satt en flicka (läs ängel) på ca 8 år och hennes något äldre bror. Ängeln satt och läste tidningen:
- T-O-K-Y-O, Tokyo! H-O-N-G-K-O-N-G, Hong-Kong! (lyckligt). Aha, jag fattar, kolla, utbrister ängeln och visar tidningen glatt fr sin bror.
Tunnelbanan stannar vi Blackeberg och en man kliver på.
- ursäkta, säger han och menar ryggsäcken som har fått sätet mittemot ängeln.
- oj, den kan jag ta här istället! brister ängeln ut och flyttar glatt ryggsäcken. så kan du sitta där, så!
mannen sätter sig. tunnelbanan åker vidare.
- Oj! säger ängeln och börjar vika ihop tidningen (som nästan är lika stor som henne själv). Hon och hennes bror börjar göra sig i ordning för att gå av. Ängeln ramlar nästan baklänges när hon svingar på sig sin fullpackade ryggsäck. Tunnelbanan stannar i Råcksta, men ängeln står kvar, vänd mot mannen.
- den är så tung eftersom vi ska på utflykt, säger ängeln till mannen.
Mannen frågar vart de ska och ängeln berättar glatt om de olika platser hon och hennes bror ska till.
Under detta samtal känner man hur det riktigt sprider sig glädje genom tunnelbanevagnen, man kan riktigt se hur den rör sig och virvlar kring människor som rök.
Ängeln upptäcker att mannen också har en ryggsäck.
- ska du också på utflykt?! utbrister hon lyckligt.
Nu går det inte att undvika glädjeröken som sprider sig som en löpeld genom vagnen och rakt in i varje människa. Ungefär här inser jag att mitt försök att plugga på vagnen är lönlöst. Här står ju en ängel mitt framför mig och förmedlar något mycket större än vad någon kurslitteratur någonsin kommer förmedla.
- Men åh, det där var ju jättefint! säger ängeln när hon får se det rosa bandet på mannens plånbok. Mannen berättar vad det är och varför han har det där.
Tunnelbanan är inne i tunneln under Vällingby centrum och ängeln börjar vända sig åt det håll hon snart ska gå. Då fångas hennes uppmärksamhet av kvinnan i "fyran" brevid:
- är det där din månadssten?! brister hon glatt ut till den fritt främmande kvinnan.
- Är du också född i september? vilket datum? aha! jag är den 15:e. Vi är födda samma månad! säger hon lyckligt till sin bror.
Jag ser mig omkring och kan inte finna en enda människa vars uppmärksamhet inte riktar sig mot den lilla flickan. varenda ansikte är förvandlat i glädje.
Tunnelbanan stannar och ängeln går av, på väg mot sin utflykt i fjärilshuset.
Jag är övertygad om att hon kommer sprida glädje under hela sin dag.
Tänk vad mycket något så litet kan åstadkomma!

Igår mötte jag en ängel och den glädjen jag fick då har dröjt kvar ännu idag!

Vad hände?

Jaha!
Så vann Rysland årets eurovision song contest. Vem visste att de hade så många vänner?
Jag blev minst lika förvånad i år som förra året. Är det någon som idag minns hur låten går? Inte jag i alla fall!

Personligen höll jag på Turkiets bidrag.

Se upp för pirater, Charlotte!

Ja, då var Charlotte Perelli vidare till final i eurovision song contest.
Jag vet inte om vad ska säga om konkurrensen i kvällens kvaltävling...

...ja, ni som inte såg kan ju till exempel kika in detta bidrag som också gick vidare...

sen ska vi kanske nämna den tuffa konkurrenten Spanien på lördag, haha. det är nästan så jag vill att den ska vinna.

Slutet på tunneln...

Äntligen har jag lämnat in den förbaskade slutuppgiften!
Igår kväll efter middagen förbjöd jag mig själv att ha roligt på något sätt innan jag hade skickat in slutuppgiften.
Det funkade!
Kl 21.00 var den inskickad och min sinnesstämning har verkligen höjts sedan dess.
Det är som en stor och riktigt trist börda har lyfts från mina axlar.
Nu är det bara jobb och restuppgifter i mitt fokus.
Jag ser ljuset!

Östersund och tillbaka

Det är något visst med att flyga.
Så mycket förberedelser bara för att gå på planet.
Och så sitter man där, blickar ut genom det lilla fönstret.
Sen kommer den allra bästa delen:
Planet åker fortare och fortare framåt, det kittlar lite i magen, man riktigt känner hur kroppen trycks mot stolsryggen.
Och så...
bara så där...
lättar man från marken...
och stiger
och stiger.
Så onaturligt, så omänskligt, så underbart spännande.
Plötsligt ser man världen som en karta.

Vilken upplevelse det är!

Idag var en bra dag

Så sitter jag här... på mitt kontor... en söndagskväll...
allt är precis som det ska...

har haft den allra första träffen med en konfirmandgrupp som ska åka på sommarläger i juni.
WOW! vilken grupp! Så otroligt öppen och lekglad. De kommer att stormtrivas på läger.
Det är så härligt med vissa dagar... de där då allt bara faller på plats. De där dagarna då man får utbyte i mötet med andra människor. De där dagarna då man förundras över hur vacker Gud har skapat människan: med ett leende ansikte och en öppen famn.

Jag är väldigt nöjd med dagen och lämnar arbetsplatsen med glädje och tillfredsställelse.

Idag var en bra dag.
mmm, det var det.

Trevlig helg (läs: har inte fått nåt gjort!)

Inte har det blivit mycket gjort den här helgen.
I fredags kom makens bästa vän "i vägen".
Det är inte var dag vi är i samma stad så då är det bäst att passa på att ses.idag skulle vi bestämt plugga på skolan hela dagen...
av någon konstig anledning var jag så trött att jag sov till halv ett på dagen!!! hur sjutton?!?
Vi var i skolan i ca en timme (lite fick jag faktiskt gjort), sen gick vi hem och åt och fick besök av Eric som ville spela lite jazz (och han är här än).
I morgon ska jag jobba. Har konfirmander hela dan. Vi får väl se om jag har kraft till att plugga på kvällen. Jag VILL VERKLIGEN bli klar med hemuppgiften i helgen så att jag kan börja på mina rester!

Men en trevlig helg har det varit i alla fall. =)

Det är mycket nu...

...förbereder ett konfirmandläger som åker om en månad
...skriver en slutuppgift i kursen jag läser
...skriver restuppgift i kurs jag läste för två år sen (skäms)
...ska om några veckor spela fiol offentligt för första gången

Då är det väl tur att jag är en sån människa som inte lever lika gott när jag har lite att göra. Jag älskar att veta vad jag ska göra och när jag ska göra det.
Så... NU ska jag skriva färdigt den där himla slutuppgiften!

Det höll ett år!

I måndags hade vi bröllopsdag.
Tänka sig att det har gått ett helt år! Det gick fortare än jag var beredd på.
Vi hade en underbar kväll.
Jag kom hem från jobbet med en bukett som påminde om brudbuketten. Sen åkte vi in till Gamla stan och åt en middag på Källare Movitz. Kan verkligen rekommendera den helstekta oxfilén där (man måste vara minst två för att beställa den).
Där fick jag en så fin present av min man. Silverhalsband med matchande örhängen. Smycket var i form av ett hjärta. Otroligt fint! *snyfta*.
Sen gick vi till boulevardteatern på "Stand up i stället för bio med gratis popcorn". Det var sjuukt kul. Vilket otroligt bra sätt att fira bröllopsdag på: att sitta och garva ihop i två timmar. Verkligen något att rekommendera.

Så har vi alltså varit gifta i (över) ett år!

bloggar på pluggtid

Sitter på en föreläsning. Ganska spännande samtal kring vad en församling är.

Är lycklig över att bibliotekets nätverk når in hit till föreläsningssalen.

Detta gör att jag kan sitta och blogga samtidigt som det ser ut som att jag antecknar flitigt. ;)

Annars är det verkligen mycket just nu (känns som att jag skriver det i varje inlägg). jag går upp något i arbetstimmar inför ett konfirmandläger i sommar, studerar 50% och försöker avklara en rest-kurs innan sommaren. Därför är jag inte särskilt aktiv på bloggen den närmaste tiden.

...men då är det ju trevligt med nätverk i föreläsningssalen! =)

En lyxig liten helg

Okej, jag har alltså haft en hel del att göra den sista tiden. Men nu är jag tillbaka på vanlig helfart i arbetskraft igen.
Och jag har vilat upp mig, det ska ni veta.
Jag och Fredrik fick i bröllopspresent för knappt ett år sen ett presentkort på en "romantic lifestyle weekend" på Söderfors herrgård.
Detta presentkort förbrukade vi i helgen.
För att ni inte ska bli alldeles för avundsjuka så ska jag bara dela med mig av middagsmenyn:

1. Baconlindad fetaost, valonöl till det
2. Fläskfilé med jättegod potatis och ett underbart rött vin
3. Laxtartar till vilken det serverades ett härligt friskt vitt vin
4. Sorbet (paus i drickandet)
5. Lammracks (himmelskt gott) med ett riktigt gott rött vin till
6. Panacotta, desertvin

Ah!
Jag ska bespara er detaljerna med champagne, frukt och choklad på rummet, och jacuzzin på rummet och allt det där...

Hit och dit!

Jag har ju under hösten och våren bara pluggat på halvfart och arbetat halvtid samtidigt.
Men de tre senaste veckorna har jag varit ute på VFU (Se inlägg nedan), på helfart. Att vara heltid på ett ställe och halvtid (knappt) på ett annat har inneburit en hel del flängande hit och dit. Annars har jag kunnat anpassa så pass att jag aldrig behöver vara på två olika ställen på en och samma dag, men detta har inte funkat dessa tre veckor. Det har varit rätt utmattande.
Men igår var det sista VFU-dagen, och i morse när jag vaknade och åkte till jobbet tänkte jag att det skulle bli så skönt att bara vara på ett ställe idag... idag skulle jag bara jobba, ah!
Men så tog jag en glimt i almanackan vid halvelva-tiden och märkte till min förskräckelse att jag skulle ha samtalsgrupp på skolan mellan ett och halvtre.
Nu är jag tillbaka på jobbet och har en knapp timme på mig att förbereda kvällens grupp.
Det blev visst lite fläng idag ändå. suck!

Lägesrapport

Oj oj oj! vad länge sen det var jag bloggade nu!
Jag är en riktig periodare.
Jag har verkligen haft mycket annat för mig på sistone: min halvfartskurs är just nu inne i VFU-perioden (VerksamhetsFörlagd Utbildning), en period som går på helfart. På samma gång har jag ett halvtidsjobb att sköta. Så det blir inte mycket tid över till att blogga.
Men nu är jag tillbaka (eftersom det är påsklov och lite mindre att göra på jobbet). Bara nästa vecka kvar på VFU'n, sen är livet som vanligt igen. Vad nu det innebär!

Det finns så mycket att blogga om så jag vet inte var jag ska börja.
Det får bli i påskens glädje. Min praktik (eller VFU som det ju ska heta) har fokuserats en del kring påsken och jag har fått tjänstgöra både i skärtorsdagens firande (med sedermåltid och efterföljande mässa), långfredagens gudstjänst och påsknattsmässa. På långfredagen sjöng (bad) jag litanian, och det var bland det bästa jag någonsin gjort. Den är så otroligt gripande och stark.
Men påskens glädje kände jag verkligen på påskdagen, under en gudstjänst i kyrkan vid Brommaplan. Det var en så glädjerik gudstjänst som talade rakt in i mig, till mitt liv på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt påskdagen. Den dagen sjöng också min syster i kören, vilket var jättekul att få vara med och lyssna till (stolt syster).

Så... det var en kort lägesrapport från mig. Hoppas ni andra har det bra!
Glad påsk på er allihopa.
Kristus är uppstånden!

Åh! Ett blogginlägg

Nu var det alldeles för länge sen jag skrev!

Hela två deltävlingar i melodifestivalen har hunnit bli all sen mitt förra inlägg.
Men summan av dessa två är som följer: jag blev inte imponerad.
Däremot ska andra chansen på lördag bli riktigt riktigt spännande faktiskt. ser fram emot den.

Kanske är lösningen på gåtan varför jag inte har bloggat på länge helt enkel den att vi har flyttat internet från vår bärbara till vår nya stationära dator. Den bärbara datorn hemma är liksom lite "min" dator, eftersom jag ägde den innan vi träffades. Den stationära har min kära köpt delvis för sina stipendiepengar vilket gör att den "känns" lite mer som hans. Även om båda datorerna tillhör oss båda, så sitter jag mest vid den bärbara och han vid den stationära. Därför surfar jag inte riktigt lika mycket längre (även om jag tar de tillfällen jag får).

Dessutom har vi haft så mycket för oss den sista tiden att datorn liksom inte har fått plats, vilket är positivt då det handlar om middagar, happenings och annat som kommit i vägen. Väldigt angenämt har jag haft det den sista tiden faktiskt.

Var på symässan i lördags. Där var jag som ett barn i en godisaffär. Det fanns så mycket roligt. De hade dessutom en hel del montrar med pärlpyssel och scrapbooking. Och jag ääääääääälskar att pärlpysla. så det var bara helt underbart kul för mig. köpte lite tillbehör och så köpte jag garn. Gjorde mig två par örhängen på kvällen när jag kom hem. Blev mycket nöjd med resultatet. Om jag kommer ihåg ska jag lägga in bild på dem. Ska försöka få tag på liknande pärlor så att jag kan göra matchande halsband.

Så, det får räcka för idag. Jag lovar att återkomma imorgon. Det är nånting med att ha skrivit ett inlägg på bloggen. Jag är liksom lite avslappnad sen.

Ah!

Förkylning och melodifestival

Nä nu har det ju inte skrivits på riktigt länge här.
Hade, som förra inlägget antydde, en hel del att göra förra veckan. På torsdagen bröt sedan en rejäl förkylning ut.
Så min äntligen tomma helg, spenderades mest i sängen och soffan... och gångvägen där emellan.
Men idag mår jag lite bättre och har varit på jobbet. Där hälsade en utomstädes vän på, som jag inte träffat sen i januari när jag och maken hälsade på hos henne. Det måste nog klassas som dagens höjdpunkt. Hon lyste upp min dag. Tack!

Nu måste ju här skrivas någpt om melodifestivalen:
1. Eftersom jag jobbade förra lördagen fick jag se reprisen i fredags... och FY! vilket förfärligt innehåll. Vilka är det som sitter i den där juryn egentligen? Det enda godkända bidraget i Göteborg - Lullaby - kom inte ens med bland fem-i-topp. Nej, det var verkligen en besvikelse.
Västerås var ju definitivt bättre.
I like:
Sanna Nielsen
Häggkvist & Jonsson
Rongedal

Men ärligt talat: Har inte SVT fått nog av att suga ut pengar av folk genom att arrangera alla dessa delfinaler? Ska vi dessutom luras att ringa och rösta två gånger på favoritlåten?!
Man undrar ju vart världen är på väg!!!

På torsdag hinner jag nog klämma in lite vila i schemat!

Vilken dag!
Eller snarare: vilka dagar!
Har haft barn och ungdomshelg i kyrkan under helgen, vilket innebär att jag jobbade mellan lördag kl.9.30 tom söndag kl.16.00 - Med BARN!!!
Man kan uttrycka det såhär: Jag var trött när jag kom hem igår kväll!
Men det har varit otroligt roligt, och allt gick verkligen bra. Och barnen var så söta och snälla och busiga också förstås.
Man kunde ju önskat att jag skulle haft en ledig dag idag, men vilken värld skulle jag leva i då?!?
Började nio i morse. Klockan tolv åkte jag till Ersta kyrka, för att ha röst och gestaltning (som man måste gå om man ska bli präst). Idag skulle vi hålla en varsin predikan, vilket alltså innebar att jag inte riktigt kunde vila när jag kom hem i går kväll.
Predikan gick bra och det var bara att vända tillbaka till jobbet igen.

Har nu haft juniorgrupp. Vi har pysslat och bakat. Det var otroligt kul, men trött är jag...
Imorgon väntar kurslitteratur och föreläsning. På onsdag är det jobbdags igen.
På torsdag tänker jag ta en liten sovmorgon innan min eftermiddags-föreläsning.
Det är jag värd!

Jag mår verkligen jättebra!

Den senaste tiden när folk har frågat mig så där slentrianmässigt "Hur e de me dej?", har jag svarat: "Jag mår verkligen jättebra! Verkligen. Allt är bara bra. Hur bra som helst faktiskt!".
Detta får folk att ge mig förvånade och undrande blickar. "Jaha!?" säger de. Och vissa frågar om det är något särskilt som har hänt, somliga säger det med en särskild förväntan i rösten och sneglar kanske rent utav lite grand på min mage.

Men det är inte något särskilt som har hänt. Allt är verkligen bara bra. Men det är inte så bara. Ibland när saker och ting är sådär bra utan att det är något särskilt som händer, så glömmer man bort att vara tacksam. Man glömmer bort att uppmärksamma hur bra allt är. Men när man gör det, då upptäcker man det allt mer, och det är som om man uppfylls av det goda i livet.
Kanske kan detta rent av vara något att fokusera på så här under fastan.

Jag är inte gravid men jag mår verkligen jättebra och livet är gott just nu!
Tack gode Gud för livet!

Askonsdag

Så har första dagen i fastan inträtt. Den kom tidigt i år. Brukar börja runt sportlovet (v.9) där nånstans annars.
Har bestämt mig för en godis- och chipsfasta. Jag äter verkligen alldeles för mycket av den varan. Särskilt köper jag godis alldeles för ofta inför föreläsningar och tunnelbaneturer. Aj, aj!

Men min huvudsakliga fasta är inte från något utan till något.
Jag och maken har nämligen flera gånger gjort halvdana försök till att få till en regelbunden bibelläsning, utan resultat.
Det krävs tydligen typ 8 veckor för att en vana ska bli just en vana (om det är en daglig vana man är ute efter). Därför tänker vi att fasteperioden ju är ett ypperligt tillfälle att få till denna vana. Då har man ju fastan att motivera sig med.
Så de dagar vi inte har kyrkligt för oss på kvällstid tänker vi läsa ett kapitel (typ) ur Josua efter middagen varje kväll. Vi får se hur det går.
Ikväll är vi i kyrkan och har just firat mässa, och imorgon har vi avslutning med alpha-gruppen. Så fredag blir första försöket. Sen jobbar vi i kyrkan hela helgen. Så denna första vecka lär vi inte få till en vana inte. Men nästa så...

...hm, har jag hört det förut?

En måndag i bilder

Så här har min måndag sett ut:

1. Glömde för en gångs skull inte bort att sätta på mig örhängen, men glömde i stället halsband. Suck! Att jag aldrig kan få till det!


















2.Tog de nyinköpta skorna idag. Jag är mycket nöjd. Har faktiskt inte ens en tillstymmelse till skavsår. Ah!


















3. Tog mig in till Ersta för att ha Röst & Gestaltning. Vilken vacker dag det var idag. Passade på att fota den magiska utsikten från skolans huvudingång.











4. Sen bar det av till Slussen för att ta tunnelbanan till Vällingby...











5. ...där arbetsplatsen ligger.



















6. Väl där var det så småningom dags för gruppen av mellanstadiebarn och vi bakade bilmuffins (alltså muffins med ahlgréns bilar i). Ett mycket uppskattat fikabröd bland barnen. Själv föredrar jag muffins med muffins i!












Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer.

Jaha, var det SÅ snö såg ut!

Har varit en sväng till Västerås i helgen på 50års-fest.

Det har varit helt otroligt roligt.

Folk från Sveriges alla håll kom för att fira denna 50-åring. Förutom de som bodde i Västerås, var det jag och Fredrik som hade kortast restid. Längst restid hade nog 50åringens dotter som reste ända från Tyskland för att fira sin mor.

Och vilken brakfest det blev. Helt fantastisk underbar eftermiddag, kväll, natt.

Och för att inte tala om att få bo på hotell en natt, och få äta hotellfrukost.

Strax innan vi skulle ge oss av från hotellet till festen började det snöa, och snöa och snöa. Det snöade helt sjukt mycket, och i det snövädret fick jag tappert vandra...

...i mina öppna små nätta högklackade skor.

Det positiva med skorna?! - De torkade väldigt fort!

Idag tog jag ett besök i skoaffären innan hemfärd.

Det har liksom inte behövs några vinterskor förrän idag, vilket iofs är bra för då kunde jag ju verkligen vänta till slutrean: 70%.

Inte illa!

Köp tjuvgods!

Lovade en kvinna i kyrkan vid brommaplan igår att jag skulle göra reklam för tjuvgods.se på min blogg så nu gör jag det.
Gå in på hemsidan. Det är definitivt värt det.
Där säljs konst som är tillverkad av svenska fångar. Allt från tavlor till tekannor.
Så här skriver de själva på hemsidan:

Alla föremål vi försäljer är tillverkade av fångar på svenska fängelser. Var med och gör en social insats genom att visa dessa människor att man kan tjäna pengar genom hederligt arbete.
Tjuvgods.se gör inte detta av vinstintresse utan för att vi själva har ett kriminellt förflutet men sedan länge slutat med denna destruktiva livsstil och numera har mer eller mindre vanliga arbeten.Dom pengar vi får in på detta går till verksamheten.

De poängterar också att de säljer tjuvgods, inte stöldgods!
Gör en insats!