bara en enkel präst

Nu närmar det sig...

Har i stort sett skrivit klart min ansökan till sluttermin på PIUS, plockat fram alla bilagor jag kunnat hitta, lagt allt i ett fint kuvert och nu saknas bara frimärke.

Häromdagen ringde jag till Wingemodeller och bokade in mig där för kaftan.

Och så har jag surfat runt och tittat på prästkläder och HJÄLP!!! Så mycket olika alternativ det finns om man är tjej. Jag blir helt galen. Svårast verkar vara att hitta en helt vanlig "traditionell" prästskjorta som är figursydd efter kvinnliga former. Jag tycker mig hitta ALLT utom just det. Det är tunikor och klänningar och tunna tröjor och hej kom och hjälp mig. Men den där vanliga enkla skjortan... var är den? 

Jag vill ju inte vara en KVINNLIG präst, jag vill bara vara präst.

Är det förresten någon som vet om man får ha talar i stället för kaftan?

Hurra!

Mitt i terminsstressen finns det ändå något att glädja sig över.

Men det är ju så frestande

Farmville...
detta förbaskade farmville...

För flera månader sedan skapade jag en vana att trycka "ignore" varje gång någon skickade en applikation till mig på facebook (vilket är åtminstone en gång om dagen).
Efter typ etthundrasjuttioelfte gången jag fick en förfrågan om farmville och efter att startsidan fyllts med folks foton och priser och hej kom och hjälp mig allt vad det finns man kan publicera från farmville, tänkte jag: "bäst att se vad som är grejen med det här".
Så jag gick in.
Började plantera lite.
Gick in lite senare och skördade.
Fick lite grannar.
Fick lite djur.
Vid det här laget tänkte jag: "Vad är det för särskilt med det här? Det var ju inte alls särskilt kul!"
Ändå gick jag in - jag skördade och planterade. Jag satsade på band och började få det lite snyggt på min farm, började gå upp level efter level.
Sen var jag hemma sjuk en vecka. Då blev farmville plötsligt mitt liv.

Och NU...
Nu har farmen börjat förvandlas till Eden.
Jag gick in för att skörda ett äppelträd... skördade...
...
Plötsligt kommer ett meddelande upp och vips! Kastades jag ut från min egen farm.
Tillbaka igen...
Där står äppelträdet... OSKÖRDAT!
Jag gör ett nytt försök...
återigen kastas jag ut.
Efter ett antal försök låter jag nu trädet vara.

Är det Gud som talar?!
Då tror jag hon säger något i stil med:
"ehum... satt inte du nyss och pluggade grekiska? Men du kanske inte tycker det där med kritisk tolkning av Bibeln är särskilt viktigt? Jag förstår, det räcker om man kan glosorna, va? Just det... vad sa du att du ville bli, sa du?"

Jo, jag närmar mig ju tretti-strecket så snart får jag ju inte vara med i svenska kyrkans unga

Okej...

Jag ser mig själv som rätt ung med mina ringa 26 år i branchen (branchen i betydelsen livet). Jag var rätt ung när vi fick vår första dator i hemmet och med den kom internet, ynka 16 år, gick första året på gymnasiet. Så jag ingår liksom i den där generationen som började chatta och förkorta allting. "iofs" "irl" "lol" osv. Det där hänger jag med på. 

Vad jag dock inte hänger med på är alla smilies. De tillhör generationen efter mig. 

Alltså på min tid gjorde man glad gubbe och ledsen gubbe. That's it! Men nu kommer det en himla massa gubbar - det är gubbar som lipar, blinkar, lipar och blinkar samtidigt, gråter, skrattar osv. Jag börjar hänga med på de flesta, men det är en gubbe (i alla fall tror jag att det är en gubbe, det skulle kunna vara en förkortning också), som jag ser överallt men som jag ännu inte fattar och det är denna:

(a)

Är det någon som kan hjälpa mig med detta? Är det kanske förkortning på "asgarv"? Den tycks bara finnas med när folk skriver något roligt. Kanske någon tonåring där ute som kan hjälpa mig?

Men alla andra har ju en...

På tunnelbanan häromdagen satt jag mitt emot en man som verkade vara i stort behov av fler armar och händer.
Han hade lagt portföljen i knät, och för att försäkra sig om att den inte skulle ramla ner hade han enbart tårna i golvet och knäna tätt ihop (vilket fick honom att se kissnödig ut) och lutade armbågen på portföljen. I samma hand hade han sin telefon och micken på sin hands-free i ett stadigt grepp en millimeter framför munnen. I sin andra hand hade han en påse och sin hörsnäcka som han måste ha fruktat skulle trilla ur örat om han inte hela tiden höll i den.
Detta var en man som uppenbarligen hade missat poängen med en HANDS-FREE.
Hade det inte varit enklare för honom att bara ägna den ena handen åt att hålla telefonen mot örat?