På tunnelbanan häromdagen satt jag mitt emot en man som verkade vara i stort behov av fler armar och händer.
Han hade lagt portföljen i knät, och för att försäkra sig om att den inte skulle ramla ner hade han enbart tårna i golvet och knäna tätt ihop (vilket fick honom att se kissnödig ut) och lutade armbågen på portföljen. I samma hand hade han sin telefon och micken på sin hands-free i ett stadigt grepp en millimeter framför munnen. I sin andra hand hade han en påse och sin hörsnäcka som han måste ha fruktat skulle trilla ur örat om han inte hela tiden höll i den.
Detta var en man som uppenbarligen hade missat poängen med en HANDS-FREE.
Hade det inte varit enklare för honom att bara ägna den ena handen åt att hålla telefonen mot örat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar