Den stora idolen

Jag var 9 år. Det var första gången jag var på kollo. Alla kollon på barnens ö strålade samman för en talangjakt. Det var ingen tvekan om vad jag skulle göra för att vinna. Jag målade håret svart med vattenfärg (vilket typ aldrig gick att tvätta ur men gillade att hamna på kudden för resten av kollotiden), tog på mig ett par svarta tajta byxor, de nyinköpta skorna i svart och vitt - endast inköpta för att kunna likna idolen - , tog på mig en lånad t-shirt - alldeles för stor - med den stora idolens bild på. 

Upp på scen, i position. Ur högtalarna strömmar Michael Jacksons "Bad".

Mimiken satt, varje move likaså - lillfingervicken, den kända kicken, till och med volten som jag noggrant räknat ut skulle placeras i den instrumentala delen. 

Applåderna flödade. Vilken känsla!

Tack för hjälpen, Michael!

RIP

Så kom då det fruktade tandläkarbesöket

Var hos tandläkaren igår. Det var ungefär 6 år sen mitt senaste besök.

Jag var rätt nervös - hur många hål har jag egentligen?!? - minst 3 måste det vara. Och HerreGud så mycket tandsten, och mina visdomständer som växer så fruktansvärt snett... dem vill de säkert dra ut. Det kommer vara mycket smärta och det kommer svida minst lika mycket i plånboken.

När jag kom dit var det en tandhygienist som undersökte mig. Jag har hört otroligt många berättelser om tandhygienister. I dessa berättelser pratar de med en som om man gick i mellanstadiet och att de verkligen skambelägger en. ÅH NEJ! Ska en SÅN undersöka mig nu?!?!

Hon var enormt trevlig - varken skambeläggande eller nedlåtande i sitt sätt att prata med mig. Jag hade rent av rätt kul i den där tandläkarstolen.

Sen kom tandläkaren - anledningen till att jag valde just denna tandläkare var att min man hade gått dit och tyckte att han var så trevlig.

Tandläkaren äntrar rummet...

...

Tandläkaren är en hunk!!!!!!!

Åh nej! Ska de där gyllenbruna ögonen stirra in i min tandstensmun? Jag som är osminkad och allt idag.... PINSAMT!!!

På kvällen skällde jag ut min make.

Nästa gång blir det åtminstone lite mascara...

Just det: Jag hade tandsten och ett hål. That's it!

På vägen därifrån tog jag en karamell.

Du är saknad

Första gången jag såg honom sen han blev sjuk kunde jag knappt hålla gråten inne. Han såg så svag ut, men han var så tapper, så stark.

Det var bara då som jag såg döden som en möjlig utväg. Aldrig därefter var det ett alternativ i mitt huvud, inte i hans heller verkade det som.

Han skulle få en ny lever... så småningom.

Han fick vänta ett år på den, men han fick den till slut.

För en dryg vecka sen ringde hans föräldrar till mig och berättade att han hade gått bort. Det hade uppstått komplikationer med den nya levern. Han hade fått vänta för länge och kroppen hade inte klarat av det.

Samma dag som många av hans kurskamrater tog emot sitt examensintyg på THS somnade William in.

Inte förrän idag har jag riktigt trott på det. Jag har inte velat att det ska vara sant (vem vill det), så jag har helt enkelt inte trott på det.

Men idag blev det verkligt...

Kistan.

Hans foto.

Blommorna.

Rökelsen.

Psalmsången.

Bön.

Tårar. Så många tårar.

Farväl.

Jag önskar jag hade varit där för dig mer.

Jag tror det nu.

Jag hoppas på en evighet vackrare än jag kan föreställa mig. Det måste vara så.

En gräsänkas frihet

Jag minns när jag var yngre och fortfarande bodde med mina föräldrar. De få gånger de åkte bort och jag hade hemmet för mig själv var rena drömmen (vi hade tunna gipsväggar hemma och seden att inte låsa om sig (ens på toaletten)). Det var då jag tittade på vad jag ville på stora tv:n, lagade konstig  mat, köpte en himla massa onyttigheter, bakade oerhört mycket, lyssnade på hög musik, var uppe sent osv.

Den där känslan av frihet minns jag så väl. Den där känslan av att äga hemmet på något sätt, om än bara för en kort stund.

Igår åkte min man iväg på ett 2 veckors långt läger. Till en början kändes det tomt här hemma.

Men den där känslan kom tillbaka efter ett tag - känslan av att äga hemmet. Jag har nu gått in i en fas där jag passar på att göra allt som maken inte tycker om:

Jag plockade fram tjärlakritsen (som han hatar lukten av), stoppade äntligen in "En ung Jane Austen" i DVD-spelaren (som jag velat se sen länge) och har just sett "Stolthet och fördom" för typ hundraelfte gången i mitt liv. Snart ska jag ställa mig och tillaga tomat- och paprikasoppaeftersom maken ogillar både paprika och soppa. 

Vissa saker måste man ta itu med

Jag har inte besökt tandläkaren på flera år.

Jag hade en tid en gång som jag var tvungen att avboka. Sen dess har jag inte bokat någon ny.

Det var några år sen nu. 

Vad säger det om mig? 

Förmodligen att jag ogillar tandläkaren mer än jag vill erkänna.

Men nu ringde jag i morse. ÄNTLIGEN! Det är verkligen dags nu. Ju längre jag väntar desto värre kommer det ju bli.

Så tänkte jag att att om jag ringer nu kommer det dröja ett tag innan jag får en tid eftersom det är sommar och semestertider och så... ehum... jag fick en tid på torsdag.

Det är visserligen bara en undersökning och kommer väl inte göra ont och så... men ändå... det kan inte skada att skicka en liten bön?!?

Midsommardopp

Äntligen har jag tagit årets första dopp.

Det blev bastubad på midsommar.

Sjukt varm ångbastu och sen ner i det drygt 15-gradiga vattnet.

Och så samma sak ännu en gång, lite varmare i bastun denna vända...

Ah!

Sitta på trappan och titta ut över det spegelblanka vattnet, omvirad av en fuktig handduk.

En öl...

mmmmMidsommar

Herregud så länge sen jag skrev!

Jag får såna där perioder ibland... jag blir alldeles jättetrött på mina egna ord, särskilt de skrivna. När man sitter veckor i streck och bara skriver och skriver och skriver - hemtentor, PM, mail och allt vad det är - då är det lätt hänt.

Men nu har jag varit ledig från skolan en vecka. Har vilat mig från allt skrivande och istället ägnat mig åt en massa läsning (skönlitteratur!) och umgåtts med vänner och familj.

Snart sätter sommarjobbet igång. Innan dess ska jag försöka få ihop en artikel till den här tidningen (håll utkik i höst). Men det ska väl inte ta kraft på samma sätt.

Nu ska jag nog läsa lite mera. Det är ren njutning. Inget regn och ingen kalluft kan ta bort denna sommarkänsla!