Lediga dagar... sånt man kan vänja sig vid

Vilken känsla det är att ha lediga dagar som liksom är lediga.
När man studerar är man ju egentligen aldrig riktigt ledig, det finns alltid något som ligger över en som en skugga och borde göras, alltid något viktigare som borde uppta ens tid, en skugga som skapar dåligt samvete så fort man vill glassa lite eller bara ta det lugnt.
Men när man jobbar... då är de där lediga dagarna verkligen lediga!

Hurra!
Så igår var jag ledig, riktigt ledig - sov bort halva dagen, åkte till stranden och solade och badade, grillade med en vän på kvällen för att sen möta upp ytterligare en vän på stan för en sen fika.
Allt detta gjorde jag utan att ha det minsta dåligt samvete, vilken känsla!
Idag har jag ännu en ledig dag som ska spenderas... hmmm... ja, det blir nog mera strand, om det bara kunde bli mera sol också (SMHI lovade ju faktiskt...)!

Det börjar bli verkligt

Det verkar som att det här som jag så länge pratat om - att jag tänker bli präst och så - faktiskt blir av!

* Jag har påbörjat slutterminen - det sista steget utbildningsmässigt inför vigning

* Biskop(ar) och domkapitel har antagit mig

* Jag har blivit tilldelad en missivförsamling

* Jag har provat prästskjortor

Idag pratade jag med kyrkoherden i min missivförsamling och hon är alltså inte en fantasifigur utan finns i verkligheten, så även församlingen. Så det tycks alltså inte ha varit en dröm.

Helt otroligt!

bara en enkel präst

Nu närmar det sig...

Har i stort sett skrivit klart min ansökan till sluttermin på PIUS, plockat fram alla bilagor jag kunnat hitta, lagt allt i ett fint kuvert och nu saknas bara frimärke.

Häromdagen ringde jag till Wingemodeller och bokade in mig där för kaftan.

Och så har jag surfat runt och tittat på prästkläder och HJÄLP!!! Så mycket olika alternativ det finns om man är tjej. Jag blir helt galen. Svårast verkar vara att hitta en helt vanlig "traditionell" prästskjorta som är figursydd efter kvinnliga former. Jag tycker mig hitta ALLT utom just det. Det är tunikor och klänningar och tunna tröjor och hej kom och hjälp mig. Men den där vanliga enkla skjortan... var är den? 

Jag vill ju inte vara en KVINNLIG präst, jag vill bara vara präst.

Är det förresten någon som vet om man får ha talar i stället för kaftan?

Jo, jag närmar mig ju tretti-strecket så snart får jag ju inte vara med i svenska kyrkans unga

Okej...

Jag ser mig själv som rätt ung med mina ringa 26 år i branchen (branchen i betydelsen livet). Jag var rätt ung när vi fick vår första dator i hemmet och med den kom internet, ynka 16 år, gick första året på gymnasiet. Så jag ingår liksom i den där generationen som började chatta och förkorta allting. "iofs" "irl" "lol" osv. Det där hänger jag med på. 

Vad jag dock inte hänger med på är alla smilies. De tillhör generationen efter mig. 

Alltså på min tid gjorde man glad gubbe och ledsen gubbe. That's it! Men nu kommer det en himla massa gubbar - det är gubbar som lipar, blinkar, lipar och blinkar samtidigt, gråter, skrattar osv. Jag börjar hänga med på de flesta, men det är en gubbe (i alla fall tror jag att det är en gubbe, det skulle kunna vara en förkortning också), som jag ser överallt men som jag ännu inte fattar och det är denna:

(a)

Är det någon som kan hjälpa mig med detta? Är det kanske förkortning på "asgarv"? Den tycks bara finnas med när folk skriver något roligt. Kanske någon tonåring där ute som kan hjälpa mig?

Det är inte läge just nu

Så hädde det sob alltid hädder där jag är ledig: Jag blir sjuk!

Höstförkyldiged är här!!!

Samtidigt är det väl bättre att den kommer nu än när jag är mitt uppe i terminen.

Det är väl med förkylning som med barn - det finns inget lägligt tillfälle att få dem på!

Alltid roar man någon

I morse var jag mycket trött efter en jobbig natt. (se föregående blogginlägg). Efter att ha gått upp en andra gång efter ett misslyckat insomningsförsök la jag mig på min spikmatta. Och tänka sig - det hjälpte!
Men som sagt, tröttheten var enorm på morgonen, något som kanske ändå roade min internetbank. Följande "konversation" ägde nämligen rum före frukost efter att jag noggrant hade räknat med hjälp av mina fingrar:

Från	Cecilia Södertun
Mottaget	09-08-07 07:39
Meddelande	Hej. Jag överförde just 700 kr från mitt e-sparkonto till mitt privatkonto. Saldo före överföringen var på sparkonton 3300,28. Efter överföringen var saldo 2600,28. Det har alltså dragits 800 kr istället för 700. Dock har det bara kommit in 700 kr på mitt privatkonto. Kan ni åtgärda detta på något sätt? Vänliga hälsningar /Cecilia Södertun

Från	Cecilia Södertun
Mottaget	09-08-07 07:41
Meddelande	Hej. Jag skickade just ett meddelande till er som visar att jag har glömt all den matematik jag någonsin har lärt mig. Jag ber om ursäkt för detta. Allt stämmer och jag skäms litegrann. Hälsningar /Cecilia Södertun

Från	Internetbankens Kundtjänst
Mottaget	09-08-07 07:48
Meddelande	Hej. Tack för din fråga. Det har endast dragits 700 kronor från ditt e-sparkonto. 3300-2600=700 kronor Med vänlig hälsning Swedbank AB (publ) Catharina Wirén

Är det inte intressant att det aldrig slog mig att använda miniräknare innan jag tog kontakt med min bank? Jag litade blint på att det räckte med sex fingrar för att räkna till sju (!).
Jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver möta Catharina Wiréns blick!

Sömnproblem...

Jag vaknade... 'undrar vad klockan är'. Som alltid när jag vaknar när det fortfarande är mörkt ute inleder jag med en debatt i huvudet om jag ska titta på klockan eller inte. Jag bestämde mig för att jag ändå behövde gå på toaletten. Gick upp och tittade på klockan väl tillbaka i sängen: 02:23. Ok, härligt. Flera timmar kvar till väckning. Då har jag verkligen tid att somna om.
...somna om
...
somna om
...

Vred och vände mig...
Funderade...
Av någon anledning började jag tänka på så himla mycket saker...
Som alltid när jag har svårt att somna om började en debatt i mitt huvud - ska jag gå upp och börja dagen eller försöka somna om?
- somna om!
Ska jag gå upp och dricka lite vatten och sen göra ett nytt försök eller ligga kvar?
Jag bestämde mig till slut för att gå upp. Tittade på klockan: 03:12. Gick ut på balkongen - fullmåne! Skulle kunna ha med saken att göra. Vad vet jag.
Bestämde mig till slut för att om hjärnan ville fundera kunde den lika gärna få göra det över ett tangentbord.
Nu gör jag ett nytt försök. Jag kan i alla fall få 3 timmars sömn till.

Så kom då det fruktade tandläkarbesöket

Var hos tandläkaren igår. Det var ungefär 6 år sen mitt senaste besök.

Jag var rätt nervös - hur många hål har jag egentligen?!? - minst 3 måste det vara. Och HerreGud så mycket tandsten, och mina visdomständer som växer så fruktansvärt snett... dem vill de säkert dra ut. Det kommer vara mycket smärta och det kommer svida minst lika mycket i plånboken.

När jag kom dit var det en tandhygienist som undersökte mig. Jag har hört otroligt många berättelser om tandhygienister. I dessa berättelser pratar de med en som om man gick i mellanstadiet och att de verkligen skambelägger en. ÅH NEJ! Ska en SÅN undersöka mig nu?!?!

Hon var enormt trevlig - varken skambeläggande eller nedlåtande i sitt sätt att prata med mig. Jag hade rent av rätt kul i den där tandläkarstolen.

Sen kom tandläkaren - anledningen till att jag valde just denna tandläkare var att min man hade gått dit och tyckte att han var så trevlig.

Tandläkaren äntrar rummet...

...

Tandläkaren är en hunk!!!!!!!

Åh nej! Ska de där gyllenbruna ögonen stirra in i min tandstensmun? Jag som är osminkad och allt idag.... PINSAMT!!!

På kvällen skällde jag ut min make.

Nästa gång blir det åtminstone lite mascara...

Just det: Jag hade tandsten och ett hål. That's it!

På vägen därifrån tog jag en karamell.

Du är saknad

Första gången jag såg honom sen han blev sjuk kunde jag knappt hålla gråten inne. Han såg så svag ut, men han var så tapper, så stark.

Det var bara då som jag såg döden som en möjlig utväg. Aldrig därefter var det ett alternativ i mitt huvud, inte i hans heller verkade det som.

Han skulle få en ny lever... så småningom.

Han fick vänta ett år på den, men han fick den till slut.

För en dryg vecka sen ringde hans föräldrar till mig och berättade att han hade gått bort. Det hade uppstått komplikationer med den nya levern. Han hade fått vänta för länge och kroppen hade inte klarat av det.

Samma dag som många av hans kurskamrater tog emot sitt examensintyg på THS somnade William in.

Inte förrän idag har jag riktigt trott på det. Jag har inte velat att det ska vara sant (vem vill det), så jag har helt enkelt inte trott på det.

Men idag blev det verkligt...

Kistan.

Hans foto.

Blommorna.

Rökelsen.

Psalmsången.

Bön.

Tårar. Så många tårar.

Farväl.

Jag önskar jag hade varit där för dig mer.

Jag tror det nu.

Jag hoppas på en evighet vackrare än jag kan föreställa mig. Det måste vara så.

En gräsänkas frihet

Jag minns när jag var yngre och fortfarande bodde med mina föräldrar. De få gånger de åkte bort och jag hade hemmet för mig själv var rena drömmen (vi hade tunna gipsväggar hemma och seden att inte låsa om sig (ens på toaletten)). Det var då jag tittade på vad jag ville på stora tv:n, lagade konstig  mat, köpte en himla massa onyttigheter, bakade oerhört mycket, lyssnade på hög musik, var uppe sent osv.

Den där känslan av frihet minns jag så väl. Den där känslan av att äga hemmet på något sätt, om än bara för en kort stund.

Igår åkte min man iväg på ett 2 veckors långt läger. Till en början kändes det tomt här hemma.

Men den där känslan kom tillbaka efter ett tag - känslan av att äga hemmet. Jag har nu gått in i en fas där jag passar på att göra allt som maken inte tycker om:

Jag plockade fram tjärlakritsen (som han hatar lukten av), stoppade äntligen in "En ung Jane Austen" i DVD-spelaren (som jag velat se sen länge) och har just sett "Stolthet och fördom" för typ hundraelfte gången i mitt liv. Snart ska jag ställa mig och tillaga tomat- och paprikasoppaeftersom maken ogillar både paprika och soppa. 

Flytt

Påbörjade flyttstädningen igår.

Det tog längre tid än jag hade planerat.

Det är inte mycket kvar, kanske 1,5 timmar eller så. Men det hade varit sååå skönt att kunna lämna lägenheten bakom mig igår och bara ha en ledig kväll idag. Men icke!

Nu måste jag alltså klämma in lite städning mellan skola och kyrka och städa bort ännu lite mer hud från mina fingertoppar.

Imorgon bitti är det besiktning, och SEN är det äntligen all. Då har vi bara en lägenhet att hålla reda på.

Jag bor på en byggarbetsplats

Maken har astmatiska besvär och själv är jag dammallergiker. Inte helt klockrent av oss att bo på en byggarbetsplats.
Vi spenderar nämligen varje natt i vår nya lägenhet som vi ännu inte har flyttat ini (möblerat dvs). Denna vecka har vi rivit tapeter och spacklat och dammet från väggarna har yrt kan jag säga. Det är egentligen ett mindre mirakel att vi mår så bra som vi gör. Vi sover förstås inte i samma rum som vi fixar (duh!), men dammet sprider sig lättare än man kanske kan tro.

Jag har nått upplysning!

Jag är som nämnts ute på min sista praktik. Denna har särskilt fokus på gudstjänst och predikan. Jag måste säga att det är den bästa praktiken hittills. Jag har verkligen fått göra mycket och jag har nått en hel del insikter. Här är några sådana insikter:

• Jag tycker bättre om att hålla predikan än att skriva den.
• När det gäller kortare betraktelser och liknande tenderar jag säga något annat än det som står på min lapp, men med samma poäng.
• Jag skriver gärna ett första utkast för hand, låter det vila och skriver om det på datorn lite senare.
• Jag behöver bättre och snyggare skor!
• Jag vill bli präst (det var väl för väl!)

Nu ska jag ut och shoppa skor!

Värst vad tiden går

Någon kanske tror att jag har gått in i en blogg-fasta. Även om det kan verka så stämmer detta inte. Jag har helt enkelt inte kommit mig för att skriva på länge. Och ju längre tiden går desto större steg blir det att skriva, som om jag på något sätt måste kompensera för det jag "missat".
Så nu tar jag ett litet steg och berättar för omvärlden att jag inte är död och inte heller har en blogg-fasta.
Jag besparar er alla detaljer om mitt liv sedan senaste blogg-inlägget, men meddelar dock att jag är ute på min sista ensilda praktik (eller VFU som det numera heter). Jag fick äntligen hamna i innerstan och har världens bästa handledare (jag kan ju inte skriva något annat här (-; ).

Så... nu var det steget taget. Kanske kan det förväntas komma något mer inom kort.
Klart slut!

ps. någon som såg biskopshearingen (Stockholm) och har fått en ny favorit? Själv blev jag impad av Mogren

En perfekt helg!

Som student är man sällan ledig. Det finns alltid uppgifter att göra, böcker att läsa, Pm att skriva. Av den anledningen för jag timrapport på mina egna studier (de som känner mig är knappast förvånade över detta). Jag fyller i antal arbetade timmar per kurs och dag, samt sammanlagt varje vecka. På detta sätt håller jag fokus under dagtid (jag kan ju inte skriva att jag har pluggat en timme om jag har surfat en kvart av den!), och kan därmed vara ledig och slappna av under kvällar och helger, eftersom jag vet att jag hinner med studierna på dagtid. Gör jag inte det är det alldeles för höga krav på kursen jag går!
På grund av detta kunde jag njuta av en underbar helg. Det var en sån där riktigt bra helg som man alltid önskar att man ska ha men nästan aldrig har. En perfekt blandning mellan aktivitet, socialt umgänge och avslappning. Jag var ute på krogen med vänner, fikade med en vän jag inte sett på 9 år, övade mitt fiolspelande, var ute och dansade, gudstjänstvärdade, fikade med en vän jag inte träffat på hela hösten, och som avslutning slappade jag tillsammans med min man framför en film med chips och ett gott glas rött.
Inte en tanke på studier.
Plats för både glädje över minnen och sorg över trasigheter.
Kärlek.
Skratt.
Bön.
Avslappning.
En helg som bär mig ännu en vecka om inte längre ändå!

Tredje gången gillt!

I våras var jag ute på min första enskilda praktik (VFU). Jag kom med önskemålet att få prova på en innerstadsförsamling eftersom jag själv är förortsbarn. "Jättebra att du önskar" fick jag till svar och placerades i... Barkarby (för er som inte är stockholmare eller av annan anledning inte känner till Stockholms geografi: Barkarby ligger INTE i innerstaden).
Nåväl, tänkte jag, det kommer fler praktiker. Inför VFU'n i höstas passade jag på att återigen uttrycka mitt önskemål om innerstaden, och placerades i... Solna! (inte heller innerstaden, men närmre).
Inför denna tredje och sista VFU la jag ner mina försök att påverka platsen för min praktik. När jag öppnade mailet från samordnaren av dessa praktiker idag fick jag till min glädje se att min önskan äntligen har uppfyllts. I vår kommer jag att göra min VFU-period här. Och inte nog med det, jag kommer att ha världens bästa handledare (ingen press på henne!)
Jag ser fram emot detta med glädje och spänning.

När nervositeten inte får plats

Jag gjorde det!
Tog hela gudstjänsten - läste de inkluderande löftesorden och inkluderande välsignelsen.
Så nu har jag äntligen haft en hel "vanlig" gudstjänst ute i församling helt på egen hand. Vilken skön känsla.
Och det bästa av allt är att det gick som på rutin (på ett positivt sätt). När jag väl stod där kändes det som om jag hade gjort det tusentals gånger förut. Gudstjänsten bar mig.
Jag hann aldrig bli nervös heller eftersom jag hade en del orosmoment att ta itu med innan gudstjänsten.
I lördags kväll när jag och min man som också skulle predika denna söndag satt hemma och skrev predikan kom vi på att vår skrivare hemma inte fungerade. Eftersom jag inte var säker på hur det var med skrivare i kyrkan jag skulle till (eftersom jag aldrig hade varit där tidigare) och han ville läsa igenom sin predikan på tunnelbanan bestämde vi oss för att ta vägen via skolan (THS) för att skriva ut vår predikan där.
Väl på THS på söndags morgon stod vi vid en icke funktionerande skrivare. Nu började pulsen öka något. Men men. Ingen anledning att få panik ännu, tänkte jag och passade på att göra något slags stödordsschema på tunnelbanan utifall att.
Det visade sig att det fanns en skrivare i kyrkan, men vaktmästaren hade inga inloggningsuppgifter till datorn, så vi väntade på prästen. Hon hade uppgifter men kunde inte komma ihåg dem, så vi väntade på kyrkomusikern.
Klockan halvelva loggade kyrkomusikern in på datorn åt mig och jag drog en lättnadens suck. Men den varade inte länge eftersom jag några sekunder senare insåg att även denna skrivare var ur funktion.
Nu blev det verkligt för mig - inte bara skulle jag behöva stå på en ostadig kudde för att synas i predikstolen, jag skulle ha ett halvskrivet manus framför mig också.
11:40 satt jag och handskrev de viktigaste formuleringarna med en dålig blyertspenna. Sen var det bara byta om, läsa igenom namnen på avlidna, döpta och vigda (stor församling = sjuuukt lång lista). Placera ut predikan, namnlistorna, psalmbok mm...
Två minuter i elva bad jag en stilla bön - använd mig!
Jag tittade knappt på min handskrivna predikan. Hade jag gjort det hade jag förmodligen inte sett vad som stod där. Men jag fick ett flertal varma kommentarer av människor som värmde som ingenting annat.

Jag tackar Gud för denna prövning. Nu vet jag att om jag bara tillåter det så bär Gud.

Ah du dänker zooå!

I flera veckor har jag kämpat med Luther.

Jag har stampat på samma ställe, samlat på mig pusselbitar av hans teologi men aldrig haft en bild av hur pusslet ska läggas, inte haft alla kantbitar om man så vill.

Så tog jag upp en bok igår...

...läste tre sidor och: 

*pling* så tändes en lampa.

Jag förstod något grundläggande i Luthers teologi som plötsligt fick allt det andra att falla på plats (åtminstone enligt Luther).

Vad jag upptäckte var följande resonemang:

Gud är Gud och det finns ingen annan som kan vara Gud.

Gud är allting skapare, Gud är Skaparen med stort S, dvs endast Gud är skapare.

Att Gud är Skaparen innebär att endast Gud kan göra rättfärdig.

När människan så på egen hand försöker vinna rättfärdighet, försöker agera sig fram till rättfärdighet, syndar hon inte bara i det att hon misstar sig om sin egen förmåga. Den största synden hon begår i detta är att inte tro Gud om att vara Gud, utan försöker ta Guds plats som skapare.

Även om jag själv inte skulle göra denna teologiska vandring blev Luthers anala fixering vid tron en mycket mer logisk. När människan inte tror Gud om att vara Gud kan hon heller inte i något avseende vara annat än syndig.

Nu är det bäst jag slutar skriva innan jag fyller hela inlägget med min uppsats (det är ju nämligen aldrig så enkelt att man kan fastställa någons teologi så här på 10-15 rader)!

Men nu förstår ni kanske att jag åter har funnit mitt flow!

Konsten att ordbajsa - äldre än man kan tro

Anledningen till att det var ett bra tag sedan jag bloggade nu (nästan en hel vecka) är att jag varit fullt upptagen med att kämpa mig igenom en bok om Luthers hamartiologi (lära om synd).

Man kan säga att jag och ljunggren inte riktigt är kompisar.

Boken är skriven 1925 och utgör över 400 sidor med text skrivet på detta sätt:

I den yttre ”sfär” som utgöres av min empiriskt-psykologiska verklighet är jag bunden av de villkor, som höra timligheten till. Är den troende i sin transcendenta relation på en gång helt syndare och rättfärdig, betyder detta, att de båda på personplanet mot varandra stående religiösa grundriktningarna på det empiriskt-psykologiska planet i relativa mått göra sig gällande vid varandras sida. Impulser och yttringar från båda tränga sig fram över medvetandets tröskel, alldenstund ju varken arvsynden eller tron någonsin är i vila. Sedligt sett är jag därför beständigt en ”blandning” av gott och ont, av voluntas och noluntas. Ingen handling kan från denna synpunkt vara helt god

Kan man bli mer ordbajsare än så? Tyckte han verkligen att detta var det enklaste och tydligaste sättet att säga detta på? Jag tvivlar!

Detta blandat med stora sjok skrivna på latin och tyska, eftersom teologisk litteratur på 20-talet förutsatte att man kunde dessa språk tillräckligt för att citat inte skulle behöva översättas. Efter ett tag insåg jag att jag inte skulle orka staka mig igenom dessa oöversatta stycken och gladdes därför istället när de kom, eftersom jag då kunde hoppa över en halvsida! =)

Men nu har jag tagit mig igenom den och känner att ingen litteratur i mitt uppsatsarbete hädanefter kommer vara ens hälften så jobbig.

Jag behöver lite press!

Sitter vid datorn och gör typ allt annat än att plugga.
Fördriver tiden exempelvis med hjälp av banala spel såsom "Bubbelshooter".
För en vecka sen var jag sjukt stressad. Deadline på "lutherkapitlet" var satt till torsdag 16/10. Eftersom jag insåg att detta aldrig skulle hinnas med mailade jag min handledare och bad att få skjuta upp detta en vecka. Hennes svar lydde:

"Ta den tid du behover, jag ar helt flexibel, det viktiga ar att du kanner dignojd med slutprodukten!"

Men hallå! Så kan hon ju inte skriva!!! Nu är minpress helt försvunnen och jag får ingenting gjort i stället.
Jag borde vara pressad eftersom nästa modul närmar sig och då måste jag egentligen vara klar med uppsatsen. Men detta inser jag inte, eftersom jag tror att den kurs jag ska gå då kommer vara en glidarkurs.
Vi får väl se, vi får väl se.