Ah du dänker zooå!

I flera veckor har jag kämpat med Luther.

Jag har stampat på samma ställe, samlat på mig pusselbitar av hans teologi men aldrig haft en bild av hur pusslet ska läggas, inte haft alla kantbitar om man så vill.

Så tog jag upp en bok igår...

...läste tre sidor och: 

*pling* så tändes en lampa.

Jag förstod något grundläggande i Luthers teologi som plötsligt fick allt det andra att falla på plats (åtminstone enligt Luther).

Vad jag upptäckte var följande resonemang:

Gud är Gud och det finns ingen annan som kan vara Gud.

Gud är allting skapare, Gud är Skaparen med stort S, dvs endast Gud är skapare.

Att Gud är Skaparen innebär att endast Gud kan göra rättfärdig.

När människan så på egen hand försöker vinna rättfärdighet, försöker agera sig fram till rättfärdighet, syndar hon inte bara i det att hon misstar sig om sin egen förmåga. Den största synden hon begår i detta är att inte tro Gud om att vara Gud, utan försöker ta Guds plats som skapare.

Även om jag själv inte skulle göra denna teologiska vandring blev Luthers anala fixering vid tron en mycket mer logisk. När människan inte tror Gud om att vara Gud kan hon heller inte i något avseende vara annat än syndig.

Nu är det bäst jag slutar skriva innan jag fyller hela inlägget med min uppsats (det är ju nämligen aldrig så enkelt att man kan fastställa någons teologi så här på 10-15 rader)!

Men nu förstår ni kanske att jag åter har funnit mitt flow!