Arrrghhhrrggrrrrrrrrrah!

Jag är så less på detta hattande!
I våras när jag la upp studierna för mitt kommande år fick jag klara signaler om att allt var som det skulle. Jag skulle läsa pastoralteologi C (PC) under hösten i Uppsala, och under våren skulle jag ta pastoralteologi B (PB) i Stockholm, för att sedan söka till en sluttermin på Pius till hösten -09. Allt var frid och fröjd...
...tills ryktet kom...
...ryktet om att PB inte skulle ges i Stockholm.
Upprörda och övertygade om att vi skulle bevisa motsatsen gick jag och min kurskamrat - som har samma väg som jag att gå fram till prästvigning - till studievägledaren och frågade om ryktet verkligen stämde...
...ryktet stämde!
Vad värre är: PB i Uppsala i vår är inställd!
Nu jobbar vi på att försöka tvinga till oss en kurs i Uppsala. Vi är ändå tre personer som är beroende av den i vår för att inte behöva ta en extra termin.

Man kan ju bli arg för mindre!
Nu kikar vi på nödlösningen: Lund.
Men att bo i Lund i 7 veckor under vårterminen är inte särskilt lockande, när jag har maken här uppe och dessutom har andra kurser att ta i Stockholm.
Det räcker med att jag förmodligen måste flytta utomstädes i sommar.
Nu vill jag bo i Stockholm och njuta av min stad innan vi måste skiljas åt (jag vet att det låter lite patriotiskt, men se det snarare som romantiskt: jag älskar Stockholm och jag har bott här hela livet, det är väl klart att det inte är enkelt att flytta?!).

Suck!
Det är en högst otrevlig situation.
Det ska va' lätt å leva!