Som en bokstavstrogen inför en ny bibelöversättning?

Att det ska vara så svårt att gå och lägga sig!
Maken är borta på läger i två veckor och jag njuter förvisso av att ha lite egentid här hemma (min mor kan konstatera att jag alltid tyckt om att vara för mig själv).
Jag har spenderat mycket tid åt att strukturera i min filofax (som jag fick i samband med prästvignignen - tack så mycket!), njutit av att titta på hur fin min filofax är, strukturerat lite mer i min filofax, slösurfat och så självklart strukturerat i min filofax!

Visste ni för övrigt att det finns särskilda hålslagare till filofaxer?
Jag blev typ tårögd när jag fick veta det och dessutom FICK EN HÅLSLAGARE!!!
Idag har det dock visat sig att standarden på mellanrummet mellan hålen i filofax måste ha ändrats sedan den hålslagaren införskaffades. Det stora mellanrummet i mitten av pappret blir för litet så att det liksom saknas ett hål längst ner på pappret...

...är det någon mer än jag som tycker att detta är ett oerhört intressant inlägg?!?

Nåväl...
jag har i alla fall mycket svårt att komma i säng när jag är ensam hemma så här. Vi går alltid och lägger oss samtidigt och det är så ovant att bestämma helt själv när jag ska gå och lägga mig.
Jag känner mig lite som ett barn som är ensam hemma över natten själv för första gången och måste ta vara på den kvällstid som går att få - bara för att!
Fast med skillnaden att jag är trött och vill gå och lägga mig och bara inte riktigt vet hur riten nu ska gå till när det inte är som vanligt - för såhär har vi aldrig gjort!
okej, jag inser nu att liknelsen med barnet var inte alls tillfredsställande.

Äh!
Go'natt!

Saker du inte visste men snart vet

Jaha. Så har man blivit tilldelad något slags uppdrag av Maria att formulera 7 saker ingen vet om mig. Ingen lätt uppgift, inte. De flesta saker du inte vet om mig vet du ju inte av den enkla anledningen att jag inte vill att du ska veta det!
Men jag har tagit mig i kragen och ägnat mycket tid och noggranna efterforskningar i mitt inre för att hitta något att berätta om mig själv för just dig, så här kommer nu sju saker som du kanske, men förmodligen inte vet.


1. Trots att jag sällan (eller aldrig) visar det så kan jag faktiskt, och framför allt förstår jag tyska.

2. Många vet att jag är en sjukt blödig person, men kanske kände du ändå inte till djupet av detta: Jag kan inte se den här reklamfilmen utan att börja gråta (självklart var jag tvungen att titta på den nu när jag länkade och började såklart böla! When will I ever learn?!).

3. Jag lurade folk (om de gick på det är jag inte så säker på) när jag var liten att jag och Michael Jackson var goda vänner och brukade träffas för att spela schack.

4. Jag har en leverfläck på ryggen som ser ut som ett utsmetat bläckstreck. Gissa hur många gånger jag glömt bort vad det är och försökt tvätta bort det.

5. Jag ogillar så skarpt att prata i telefon att jag försöker planera in telefonsamtal så att jag har "ställtid" efteråt så att hjärtat ska hinna sakta ner.

6. Folk som träffar mig kanske inte skulle beskriva mig så, men jag är faktiskt en oerhört stolt person: Jag försöker i möjligaste mån att undvika saker jag inte är bra på eller som jag är osäker på om jag är bra på. Men om jag inte kan undvika dem så lägger jag ner hela min själ på att bli bra på det.

7. Om jag hade fötts med en snopp hade jag hetat Mikael.

Så där ja!
Tydligen ska man nu även skicka denna uppgift till sju nya stackare. Men eftersom den som skickat det till mig inte gjort sig det besväret tänker inte heller jag göra det. Jag drabbar enbart en endaste stackare, nämligen min favortbloggare (detta ska ju tydligen vara någon form av utmärkelse) Ketchupmamman. Här får du nu en virituell fackla (den är också osynlig). Go Karin, go!

Det är inte läge just nu

Så hädde det sob alltid hädder där jag är ledig: Jag blir sjuk!

Höstförkyldiged är här!!!

Samtidigt är det väl bättre att den kommer nu än när jag är mitt uppe i terminen.

Det är väl med förkylning som med barn - det finns inget lägligt tillfälle att få dem på!

Var är alla bollarna?

Jag har alltid varit en sån där person som alltid har många bollar i luften som man säger.
Jag har tränat, varit aktiv i kyrkan, sjungit eller spelat i band, jobbat o.s.v.
Om jag är aktiv inom någonting är jag verkligen aktiv! Jag tycker helt enkelt inte om att göra saker halvdant.
Nu i höst kommer jag att börja spela i en amatörorkester 2 timmar varje tisdag kväll (fiol), varje söndag kväll och någon kväll till vissa veckor kommer jag att träna tonårstjejer i gymnastik, jag kommer att vara gudstjänstvärd några helger i månaden, dansa lindy hop varje torsdag kväll, och försöka ta mig till ungdomskvällarna i Vällingby så ofta jag hinner och orkar (denna församling ligger sen jag flyttade i våras en timmes resfärd hemifrån).
Förutom allt detta ska jag alltså plugga heltid och försöka ha ett liv med min man. Jag inser att om jag någonsin får barn måste jag börja prioritera bort!

Nu sitter jag här hemma...
sommarjobbet slutade i söndags, skolan börjar inte förrän på måndag. Orkestern har inte startat ännu och inte heller lindy hop-kursen. Maken jobbar och solen gömmer sig bakom molnen...
Vad gör man då?!

Borde kanske öva lite fiol, fräscha upp grekiskan lite inför kursstart, ta mig ut i friska luften lite eller åtminstone inte sitta stilla på rumpan...

...jag surfar.
Jag antar att jag även är en sån där person som bara har ett på- och ett avläge. Skulle behöva en dimmer.

Alltid roar man någon

I morse var jag mycket trött efter en jobbig natt. (se föregående blogginlägg). Efter att ha gått upp en andra gång efter ett misslyckat insomningsförsök la jag mig på min spikmatta. Och tänka sig - det hjälpte!
Men som sagt, tröttheten var enorm på morgonen, något som kanske ändå roade min internetbank. Följande "konversation" ägde nämligen rum före frukost efter att jag noggrant hade räknat med hjälp av mina fingrar:

Från	Cecilia Södertun
Mottaget	09-08-07 07:39
Meddelande	Hej. Jag överförde just 700 kr från mitt e-sparkonto till mitt privatkonto. Saldo före överföringen var på sparkonton 3300,28. Efter överföringen var saldo 2600,28. Det har alltså dragits 800 kr istället för 700. Dock har det bara kommit in 700 kr på mitt privatkonto. Kan ni åtgärda detta på något sätt? Vänliga hälsningar /Cecilia Södertun

Från	Cecilia Södertun
Mottaget	09-08-07 07:41
Meddelande	Hej. Jag skickade just ett meddelande till er som visar att jag har glömt all den matematik jag någonsin har lärt mig. Jag ber om ursäkt för detta. Allt stämmer och jag skäms litegrann. Hälsningar /Cecilia Södertun

Från	Internetbankens Kundtjänst
Mottaget	09-08-07 07:48
Meddelande	Hej. Tack för din fråga. Det har endast dragits 700 kronor från ditt e-sparkonto. 3300-2600=700 kronor Med vänlig hälsning Swedbank AB (publ) Catharina Wirén

Är det inte intressant att det aldrig slog mig att använda miniräknare innan jag tog kontakt med min bank? Jag litade blint på att det räckte med sex fingrar för att räkna till sju (!).
Jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver möta Catharina Wiréns blick!

Sömnproblem...

Jag vaknade... 'undrar vad klockan är'. Som alltid när jag vaknar när det fortfarande är mörkt ute inleder jag med en debatt i huvudet om jag ska titta på klockan eller inte. Jag bestämde mig för att jag ändå behövde gå på toaletten. Gick upp och tittade på klockan väl tillbaka i sängen: 02:23. Ok, härligt. Flera timmar kvar till väckning. Då har jag verkligen tid att somna om.
...somna om
...
somna om
...

Vred och vände mig...
Funderade...
Av någon anledning började jag tänka på så himla mycket saker...
Som alltid när jag har svårt att somna om började en debatt i mitt huvud - ska jag gå upp och börja dagen eller försöka somna om?
- somna om!
Ska jag gå upp och dricka lite vatten och sen göra ett nytt försök eller ligga kvar?
Jag bestämde mig till slut för att gå upp. Tittade på klockan: 03:12. Gick ut på balkongen - fullmåne! Skulle kunna ha med saken att göra. Vad vet jag.
Bestämde mig till slut för att om hjärnan ville fundera kunde den lika gärna få göra det över ett tangentbord.
Nu gör jag ett nytt försök. Jag kan i alla fall få 3 timmars sömn till.

Så kom då det fruktade tandläkarbesöket

Var hos tandläkaren igår. Det var ungefär 6 år sen mitt senaste besök.

Jag var rätt nervös - hur många hål har jag egentligen?!? - minst 3 måste det vara. Och HerreGud så mycket tandsten, och mina visdomständer som växer så fruktansvärt snett... dem vill de säkert dra ut. Det kommer vara mycket smärta och det kommer svida minst lika mycket i plånboken.

När jag kom dit var det en tandhygienist som undersökte mig. Jag har hört otroligt många berättelser om tandhygienister. I dessa berättelser pratar de med en som om man gick i mellanstadiet och att de verkligen skambelägger en. ÅH NEJ! Ska en SÅN undersöka mig nu?!?!

Hon var enormt trevlig - varken skambeläggande eller nedlåtande i sitt sätt att prata med mig. Jag hade rent av rätt kul i den där tandläkarstolen.

Sen kom tandläkaren - anledningen till att jag valde just denna tandläkare var att min man hade gått dit och tyckte att han var så trevlig.

Tandläkaren äntrar rummet...

...

Tandläkaren är en hunk!!!!!!!

Åh nej! Ska de där gyllenbruna ögonen stirra in i min tandstensmun? Jag som är osminkad och allt idag.... PINSAMT!!!

På kvällen skällde jag ut min make.

Nästa gång blir det åtminstone lite mascara...

Just det: Jag hade tandsten och ett hål. That's it!

På vägen därifrån tog jag en karamell.

En gräsänkas frihet

Jag minns när jag var yngre och fortfarande bodde med mina föräldrar. De få gånger de åkte bort och jag hade hemmet för mig själv var rena drömmen (vi hade tunna gipsväggar hemma och seden att inte låsa om sig (ens på toaletten)). Det var då jag tittade på vad jag ville på stora tv:n, lagade konstig  mat, köpte en himla massa onyttigheter, bakade oerhört mycket, lyssnade på hög musik, var uppe sent osv.

Den där känslan av frihet minns jag så väl. Den där känslan av att äga hemmet på något sätt, om än bara för en kort stund.

Igår åkte min man iväg på ett 2 veckors långt läger. Till en början kändes det tomt här hemma.

Men den där känslan kom tillbaka efter ett tag - känslan av att äga hemmet. Jag har nu gått in i en fas där jag passar på att göra allt som maken inte tycker om:

Jag plockade fram tjärlakritsen (som han hatar lukten av), stoppade äntligen in "En ung Jane Austen" i DVD-spelaren (som jag velat se sen länge) och har just sett "Stolthet och fördom" för typ hundraelfte gången i mitt liv. Snart ska jag ställa mig och tillaga tomat- och paprikasoppaeftersom maken ogillar både paprika och soppa. 

Vissa saker måste man ta itu med

Jag har inte besökt tandläkaren på flera år.

Jag hade en tid en gång som jag var tvungen att avboka. Sen dess har jag inte bokat någon ny.

Det var några år sen nu. 

Vad säger det om mig? 

Förmodligen att jag ogillar tandläkaren mer än jag vill erkänna.

Men nu ringde jag i morse. ÄNTLIGEN! Det är verkligen dags nu. Ju längre jag väntar desto värre kommer det ju bli.

Så tänkte jag att att om jag ringer nu kommer det dröja ett tag innan jag får en tid eftersom det är sommar och semestertider och så... ehum... jag fick en tid på torsdag.

Det är visserligen bara en undersökning och kommer väl inte göra ont och så... men ändå... det kan inte skada att skicka en liten bön?!?

Midsommardopp

Äntligen har jag tagit årets första dopp.

Det blev bastubad på midsommar.

Sjukt varm ångbastu och sen ner i det drygt 15-gradiga vattnet.

Och så samma sak ännu en gång, lite varmare i bastun denna vända...

Ah!

Sitta på trappan och titta ut över det spegelblanka vattnet, omvirad av en fuktig handduk.

En öl...

mmmmMidsommar

Det är inte bara att flytta in...

Jag är så trött i min kropp.
Ryggen värker, nacken är stel, jag har träningsvärk i sort sett i hela kroppen...
...Men det är såååååååååååå värt det!

Värken beror nämligen på att jag i flera dagar i sträck har varit i vår nya lägenhet och fixat. Dels har vi städat och skrubbat en massa. Dels har vi rivit tapet och spacklat. Ikväll ska jag tillbaka och riva mer tapet och spackla mera.
Sen ska det målas tak, målas vägg, målas mera tak och målas mera vägg.
Jag är i mitt esse!!!

På söndag är det uppståndelsefest/inflyttningsfest i en förhoppningsvis snygg, men omöblerad lägenhet. Folk får ta med sina egna sittplatser, en del kuddar och kanske någon stol kommer vi ha släpat dit.
Förhoppningen är att åtminstone ett rum ska vara helt färdigmålat till dess. Varje kväll denna vecka spenderas med att försöka fullfölja det målet.

Herre, visa mig din väg...

När jag läste Marias blogg idag blev jag påmind om att det är den heliga Birgittas dag idag.
Det är ett helgon som har inspirerat mig en hel del, kanske främst pga att jag bodde en termin i Vadstena och spenderade tid i klosterkykan i princip tre gånger varje dag i 20 veckor.
Då är det nog oundvikligt att inte påverkas av de spår hon har satt på platsen man sitter.

Den bön hon har formulerat är ju välkänd och ord som säger allt. Och i den situation jag står inför nu... då jag inte vet var jag kommer bo om ett år, hur vår ekonomi kommer att se ut och hur vår sociala krets kommer att se ut, är hennes ord välbehövliga att forma med mina egna läppar:

Herre, visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den.

Tankspridda tider

Suck!

Just nu kommer jag ingenvart med mina studier.

Förra veckan fick jag i princip ingenting gjort.

Idag har jag varit här sen halvtio och ännu inte fått nånting gjort.

Tänk vad internet kan göra med en människa. 

Jag är tankspridd.

Det är mycket som rör sig i huvudet nu, mycket som handlar om framtiden.

Jag kan inte berätta några detaljer här på bloggen, men det är ju ingen hemlighet att jag blir färdig präst om drygt ett år och min make blir färdig pastor i vår.

Det är inte säkert att vi kan bo kvar i Stockholm, hur gärna vi än vill. Det är till och med inte särskilt troligt att det finns en pastorstjänst till honom i stan.

Så det är mycket som rör sig i huvudet nu.

Det är mycket osäkerheter, framtiden är svår att se.

För de som inte känner mig kan jag berätta att jag är en person med kontrollbehov, inte alldeles för extremt, men jag planerar gärna både en och två gånger, och jag tycker inte om att inte kunna styra över min egen situation.

Därför är det lite obehagligt för mig nu. Det är ingenting farligt, men obehagligt.

Det är mycket som rör sig i huvudet just nu.

Inte konstigt att man inte får någonting gjort.

Träningsdagbok för några dagar...

hmmm, det känns kanske som om jag har blivit besatt av detta att komma i form...?!
...det stämmer! Jag är särskilt besatt av min stegräknare och bär den verkligen överallt! Sån är jag, jag blir lätt besatt av saker och ting. oftast lyckas jag styra det så att jag blir besatt av bra saker, till exempel av att följa mitt pluggschema till punkt och pricka (alltså jag menar verkligen slaviskt) vilket gör att jag kan göra helt andra saker på kvällar och helger, eller som att komma upp i 15000 steg varje dag (är inte riktigt där ännu men ligger i alla fall nästan alltid på minimigränsen 10000 steg!).
Ibland går min besatthet lite för långt, så där så att jag inte riktigt kan tänka utanför lådan. Då försöker min man skaka om mig och så bygger jag en helt ny låda.
Nog om min besatthet...
Nu till dagboken:

Söndag 24/8
Hade glömt stegräknaren (och söndag räknas ju som vilodag i min almanacka), men jag gissar att jag gick ungefär 6000 steg

Måndag 25/8
16346 steg

Tisdag 26/8
11270 steg


Det var alldeles för länge sen jag gjorde styrkeövningar nu. Ikväll ska det bli ändring på det! (ni får gärna vara på mig annars).
Och i morgon börjar kursen i Lindy Hop! JIPPIE!!!!!

Säga vad man vill om Facebook...

För ungefär en halvtimme sen gick han.
Wow! Tänk vad lite det kan märkas att man inte har setts på åtta år!
Visst hade vi båda förändrats: växt och mognat åt våra håll. Stötts och blötts av livet och relationer.
Ändå kändes det att vi kände varandra bra fortfarande.
Visst har vi mycket att ta igen. Men just nu njuter jag av att ha återupptagit en god relation från min gymnasietid.
Tack Facebook!

Det finns en tid för allt som sker under himlen

Det är riktigt vackert väder ute och här sitter jag på mitt kontor.
Har jobbat denna vecka. ska jobba i morgon. sen ska jag inte jobba förrän i mitten på augusti. Då går jag en dryg vecka och sen är det finito med det här jobbet. Sen börjar jag plugga på helfart igen. Jag vill ju bli färdig någon gång.
Praktiken i våras samt präst/diakon-vigningen i juni har verkligen fått mig att börja längta... längta ut... längta efter att få stå där i alba och mässhake och leda gudstjänst, att få jobba helhjärtat i en församling, sluta vara på väg hela tiden. Klart att jag aldrig kommer sluta vara på väg någonstans, men just nu känns det nästan som att allt jag gör är en förberedelse för ett liv som inte är nu. Jag längtar efter att få leva det livet.

Det måste vara det faktum att jag står här och packar och städar kontoret - eftersom den nya pedagogen börjar jobba innan jag kommer tillbaka och hon ska ha detta rum - som gör att jag börjar tänka så här. Det är roligt att packa upp, bygga, förbereda för sig själv, men det är mindre roligt att packa ihop, avsluta, förbereda för någon annan. Det gör att jag längtar ut till solen. Jag hoppas den stannar över helgen.

Ikväll ska jag springa igen... var bara tvungen att berätta det, annars kommer jag aldrig iväg igen... jag har träningsvärk idag!

Det funkade!

Mitt knep med att offentliggöra mina planer på att börja träna funkade!
Jag hade mesiga funderingar på att ta en promenad från Blackeberg hem till Åkeshov i stället för att ta tunnelbanan och liksom vara nöjd med den motionen (jag försökte till och med motivera detta med att det skulle spara åkremsa)... men så kom jag på att jag skulle behöva stå för det beslutet här på bloggen och det avgjorde saken.
Jag kom hem, avslutade kapitlet jag läste i damernas detektivbyrå (ja, jag vet att jag borde läst den för länge sen... bättre sent än aldrig, detta är ju liksom första sommaren utan restkurser så...), och så gav jag mig ut och sprang i en kvart.
Precis när jag kommit innanför dörren kommer grannen och ringer på dörren. Då fick jag liksom stoltsera live också! Snacka om lön för mödan.

Nu sitter jag här alldeles nyduschad. Det känns så härligt ansträngt i kroppen att ha varit ute och sprungit. Och med tanke på hur jobbit det var - särskilt med andningen - så måste jag verkligen fortsätta med detta. Jag har aldrig förr i mitt liv varit otränad, det hör liksom inte ihop med min personlighet. Så det här måste jag verkligen göra någonting åt!

Jag är tacksam om ni peppar mig... och buar på mig om det visar sig att jag inte sköter mig. Det finns nämligen ingenting jag har svårare för än att vara en förlorare. Jag klarar verkligen inte av det!

Nä, nu måste jag stretcha!

Det höll ett år!

I måndags hade vi bröllopsdag.
Tänka sig att det har gått ett helt år! Det gick fortare än jag var beredd på.
Vi hade en underbar kväll.
Jag kom hem från jobbet med en bukett som påminde om brudbuketten. Sen åkte vi in till Gamla stan och åt en middag på Källare Movitz. Kan verkligen rekommendera den helstekta oxfilén där (man måste vara minst två för att beställa den).
Där fick jag en så fin present av min man. Silverhalsband med matchande örhängen. Smycket var i form av ett hjärta. Otroligt fint! *snyfta*.
Sen gick vi till boulevardteatern på "Stand up i stället för bio med gratis popcorn". Det var sjuukt kul. Vilket otroligt bra sätt att fira bröllopsdag på: att sitta och garva ihop i två timmar. Verkligen något att rekommendera.

Så har vi alltså varit gifta i (över) ett år!

En lyxig liten helg

Okej, jag har alltså haft en hel del att göra den sista tiden. Men nu är jag tillbaka på vanlig helfart i arbetskraft igen.
Och jag har vilat upp mig, det ska ni veta.
Jag och Fredrik fick i bröllopspresent för knappt ett år sen ett presentkort på en "romantic lifestyle weekend" på Söderfors herrgård.
Detta presentkort förbrukade vi i helgen.
För att ni inte ska bli alldeles för avundsjuka så ska jag bara dela med mig av middagsmenyn:

1. Baconlindad fetaost, valonöl till det
2. Fläskfilé med jättegod potatis och ett underbart rött vin
3. Laxtartar till vilken det serverades ett härligt friskt vitt vin
4. Sorbet (paus i drickandet)
5. Lammracks (himmelskt gott) med ett riktigt gott rött vin till
6. Panacotta, desertvin

Ah!
Jag ska bespara er detaljerna med champagne, frukt och choklad på rummet, och jacuzzin på rummet och allt det där...

Lägesrapport

Oj oj oj! vad länge sen det var jag bloggade nu!
Jag är en riktig periodare.
Jag har verkligen haft mycket annat för mig på sistone: min halvfartskurs är just nu inne i VFU-perioden (VerksamhetsFörlagd Utbildning), en period som går på helfart. På samma gång har jag ett halvtidsjobb att sköta. Så det blir inte mycket tid över till att blogga.
Men nu är jag tillbaka (eftersom det är påsklov och lite mindre att göra på jobbet). Bara nästa vecka kvar på VFU'n, sen är livet som vanligt igen. Vad nu det innebär!

Det finns så mycket att blogga om så jag vet inte var jag ska börja.
Det får bli i påskens glädje. Min praktik (eller VFU som det ju ska heta) har fokuserats en del kring påsken och jag har fått tjänstgöra både i skärtorsdagens firande (med sedermåltid och efterföljande mässa), långfredagens gudstjänst och påsknattsmässa. På långfredagen sjöng (bad) jag litanian, och det var bland det bästa jag någonsin gjort. Den är så otroligt gripande och stark.
Men påskens glädje kände jag verkligen på påskdagen, under en gudstjänst i kyrkan vid Brommaplan. Det var en så glädjerik gudstjänst som talade rakt in i mig, till mitt liv på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt påskdagen. Den dagen sjöng också min syster i kören, vilket var jättekul att få vara med och lyssna till (stolt syster).

Så... det var en kort lägesrapport från mig. Hoppas ni andra har det bra!
Glad påsk på er allihopa.
Kristus är uppstånden!