Hurra!

Mitt i terminsstressen finns det ändå något att glädja sig över.

Men alla andra har ju en...

På tunnelbanan häromdagen satt jag mitt emot en man som verkade vara i stort behov av fler armar och händer.
Han hade lagt portföljen i knät, och för att försäkra sig om att den inte skulle ramla ner hade han enbart tårna i golvet och knäna tätt ihop (vilket fick honom att se kissnödig ut) och lutade armbågen på portföljen. I samma hand hade han sin telefon och micken på sin hands-free i ett stadigt grepp en millimeter framför munnen. I sin andra hand hade han en påse och sin hörsnäcka som han måste ha fruktat skulle trilla ur örat om han inte hela tiden höll i den.
Detta var en man som uppenbarligen hade missat poängen med en HANDS-FREE.
Hade det inte varit enklare för honom att bara ägna den ena handen åt att hålla telefonen mot örat?

Är hantverkare helt enkelt bara lata?

Är det någon förutom jag som har gjort följande upptäckt?

Hantverkare är ständigt missnöjda med andra hantverkares arbete.

I morse hade vi besiktning av vår gamla lägenhet. Ett flertal gånger uttryckte vaktmästaren sitt missnöje över hur saker och ting hade gått till

• när de målade väggarna
• när de bytte ut ventilationen i köket
• när de Gud vet vad!!!

Just nu har vi en hantverkare hemma hos oss som byter bottenplattan under diskbänken och han suckar ofta mycket högt över hur de har satt förra bottenplattan och rören vid stambyte.

Är hantverkare aldrig nöjda med hur saker och ting har gjorts före dem, eller är alla hantverkare egentligen bara lata och intresserade av att lösa sitt jobb och sen gå hem?

Det är en öppen fråga

uppdatering: citat från närvarande hantverkare: "de har tänkt med arslet"

Flytt

Påbörjade flyttstädningen igår.

Det tog längre tid än jag hade planerat.

Det är inte mycket kvar, kanske 1,5 timmar eller så. Men det hade varit sååå skönt att kunna lämna lägenheten bakom mig igår och bara ha en ledig kväll idag. Men icke!

Nu måste jag alltså klämma in lite städning mellan skola och kyrka och städa bort ännu lite mer hud från mina fingertoppar.

Imorgon bitti är det besiktning, och SEN är det äntligen all. Då har vi bara en lägenhet att hålla reda på.

Biskopsval

Nu börjar röstningen.

...ber en stilla bön

Gud sänd din ande

Jag har nått upplysning!

Jag är som nämnts ute på min sista praktik. Denna har särskilt fokus på gudstjänst och predikan. Jag måste säga att det är den bästa praktiken hittills. Jag har verkligen fått göra mycket och jag har nått en hel del insikter. Här är några sådana insikter:

• Jag tycker bättre om att hålla predikan än att skriva den.
• När det gäller kortare betraktelser och liknande tenderar jag säga något annat än det som står på min lapp, men med samma poäng.
• Jag skriver gärna ett första utkast för hand, låter det vila och skriver om det på datorn lite senare.
• Jag behöver bättre och snyggare skor!
• Jag vill bli präst (det var väl för väl!)

Nu ska jag ut och shoppa skor!

Det är inte bara att flytta in...

Jag är så trött i min kropp.
Ryggen värker, nacken är stel, jag har träningsvärk i sort sett i hela kroppen...
...Men det är såååååååååååå värt det!

Värken beror nämligen på att jag i flera dagar i sträck har varit i vår nya lägenhet och fixat. Dels har vi städat och skrubbat en massa. Dels har vi rivit tapet och spacklat. Ikväll ska jag tillbaka och riva mer tapet och spackla mera.
Sen ska det målas tak, målas vägg, målas mera tak och målas mera vägg.
Jag är i mitt esse!!!

På söndag är det uppståndelsefest/inflyttningsfest i en förhoppningsvis snygg, men omöblerad lägenhet. Folk får ta med sina egna sittplatser, en del kuddar och kanske någon stol kommer vi ha släpat dit.
Förhoppningen är att åtminstone ett rum ska vara helt färdigmålat till dess. Varje kväll denna vecka spenderas med att försöka fullfölja det målet.

Värst vad tiden går

Någon kanske tror att jag har gått in i en blogg-fasta. Även om det kan verka så stämmer detta inte. Jag har helt enkelt inte kommit mig för att skriva på länge. Och ju längre tiden går desto större steg blir det att skriva, som om jag på något sätt måste kompensera för det jag "missat".
Så nu tar jag ett litet steg och berättar för omvärlden att jag inte är död och inte heller har en blogg-fasta.
Jag besparar er alla detaljer om mitt liv sedan senaste blogg-inlägget, men meddelar dock att jag är ute på min sista ensilda praktik (eller VFU som det numera heter). Jag fick äntligen hamna i innerstan och har världens bästa handledare (jag kan ju inte skriva något annat här (-; ).

Så... nu var det steget taget. Kanske kan det förväntas komma något mer inom kort.
Klart slut!

ps. någon som såg biskopshearingen (Stockholm) och har fått en ny favorit? Själv blev jag impad av Mogren

Biskopsvalet

Det finns ett dominerande samtalsämne kring fikabordet på Teologiska Högskolan just nu: Biskopsvalet i Stockholms stift.

Provvalet resulterade i vilda diskussioner - vad blir det för slags biskop? framför allt kommer detta bli ett politiskt val, där moderater och socialdemokrater tävlar om två kandidater medan ämbetsbärarna sprider sina röster till både höger och vänster?

Jag har min personliga favorit i Cecilia Wadstein. Hon är sympatisk, erfaren, vältalig, trevlig, from, skarp... Jag tror att Stockholms stift skulle må bra av att ha henne som biskop.

Som prästkandidat får jag inte rösta, men jag yttrar mig här.

Vad tror du? Vem tror du? Vem vill du?

Små möten kan göra under

Idag åkte jag tunnelbana.

Hade huvudvärk.

Någon gång på sommaren började man med ett längre meddelande på engelska vid stationerna innanför tullarna.

"ja, ja, vi fattar" sa plötsligt mannen i "4:an" brevid mig med engelsk brytning.

Jag skrattade, han kommenterade och plötsligt satt vi och samtalade.

Det visade sig att han var från South Carolina, hade bott en stor del av sitt liv i Brooklyn och kommit till Sverige någon gång på 70-talet. Han hade varit med i Vietnam-kriget.

Vi samtalade om New York, om att resa med bil i USA, om fördomar, om mat, om jazz, ja allt möjligt. Stationen innan min egen gick mannen av och vi sa hej då.

Jag vet inte hans namn.

Men jag fortsatte min dag med ett leende på läpparna.

Fler spontana möten åt folket!

Tredje gången gillt!

I våras var jag ute på min första enskilda praktik (VFU). Jag kom med önskemålet att få prova på en innerstadsförsamling eftersom jag själv är förortsbarn. "Jättebra att du önskar" fick jag till svar och placerades i... Barkarby (för er som inte är stockholmare eller av annan anledning inte känner till Stockholms geografi: Barkarby ligger INTE i innerstaden).
Nåväl, tänkte jag, det kommer fler praktiker. Inför VFU'n i höstas passade jag på att återigen uttrycka mitt önskemål om innerstaden, och placerades i... Solna! (inte heller innerstaden, men närmre).
Inför denna tredje och sista VFU la jag ner mina försök att påverka platsen för min praktik. När jag öppnade mailet från samordnaren av dessa praktiker idag fick jag till min glädje se att min önskan äntligen har uppfyllts. I vår kommer jag att göra min VFU-period här. Och inte nog med det, jag kommer att ha världens bästa handledare (ingen press på henne!)
Jag ser fram emot detta med glädje och spänning.

Tankspridda tider

Suck!

Just nu kommer jag ingenvart med mina studier.

Förra veckan fick jag i princip ingenting gjort.

Idag har jag varit här sen halvtio och ännu inte fått nånting gjort.

Tänk vad internet kan göra med en människa. 

Jag är tankspridd.

Det är mycket som rör sig i huvudet nu, mycket som handlar om framtiden.

Jag kan inte berätta några detaljer här på bloggen, men det är ju ingen hemlighet att jag blir färdig präst om drygt ett år och min make blir färdig pastor i vår.

Det är inte säkert att vi kan bo kvar i Stockholm, hur gärna vi än vill. Det är till och med inte särskilt troligt att det finns en pastorstjänst till honom i stan.

Så det är mycket som rör sig i huvudet nu.

Det är mycket osäkerheter, framtiden är svår att se.

För de som inte känner mig kan jag berätta att jag är en person med kontrollbehov, inte alldeles för extremt, men jag planerar gärna både en och två gånger, och jag tycker inte om att inte kunna styra över min egen situation.

Därför är det lite obehagligt för mig nu. Det är ingenting farligt, men obehagligt.

Det är mycket som rör sig i huvudet just nu.

Inte konstigt att man inte får någonting gjort.

Arrrghhhrrggrrrrrrrrrah!

Jag är så less på detta hattande!
I våras när jag la upp studierna för mitt kommande år fick jag klara signaler om att allt var som det skulle. Jag skulle läsa pastoralteologi C (PC) under hösten i Uppsala, och under våren skulle jag ta pastoralteologi B (PB) i Stockholm, för att sedan söka till en sluttermin på Pius till hösten -09. Allt var frid och fröjd...
...tills ryktet kom...
...ryktet om att PB inte skulle ges i Stockholm.
Upprörda och övertygade om att vi skulle bevisa motsatsen gick jag och min kurskamrat - som har samma väg som jag att gå fram till prästvigning - till studievägledaren och frågade om ryktet verkligen stämde...
...ryktet stämde!
Vad värre är: PB i Uppsala i vår är inställd!
Nu jobbar vi på att försöka tvinga till oss en kurs i Uppsala. Vi är ändå tre personer som är beroende av den i vår för att inte behöva ta en extra termin.

Man kan ju bli arg för mindre!
Nu kikar vi på nödlösningen: Lund.
Men att bo i Lund i 7 veckor under vårterminen är inte särskilt lockande, när jag har maken här uppe och dessutom har andra kurser att ta i Stockholm.
Det räcker med att jag förmodligen måste flytta utomstädes i sommar.
Nu vill jag bo i Stockholm och njuta av min stad innan vi måste skiljas åt (jag vet att det låter lite patriotiskt, men se det snarare som romantiskt: jag älskar Stockholm och jag har bott här hela livet, det är väl klart att det inte är enkelt att flytta?!).

Suck!
Det är en högst otrevlig situation.
Det ska va' lätt å leva!

Lite höstbilder

Måndag morgon
Jag har varit vaken i en och en halv timme
Sitter med en kaffe och macka framför datorn
Ska inte gå förrän om 40 minuter
Varför skulle jag promt gå upp samtidigt som maken?!?
Fast det är ganska mycigt att ha så här gott om tid på morgonen
Man hinner liksom andas
Tänkte passa på att visa lite höstbilder som jag tog förra veckan. Jag har ju faktiskt utlovat en höstbild på Bergslagsvägen, så här kommer den med flera:





















Den sista bilden är tagen från vårt vardagsrumsfönster. Vi har tre rum med fönster åt samma håll. Utanför alla dessa fönster ser man denna enorma och vackra lönn. Vi kunde inte ha bättre utsikt.

Nu är det höst

Idag är det verkligen höst:
- jag är förkyld
- jag är inte den enda som snörvlar i biblioteket
- det är olika färger på träden
- jag tog höstkappan på mig i morse
- stickad orange höstmössa åkte på idag
- jag fryser

Ja... där ser ni... nu är det verkligen höst!

Om typ en vecka ska jag ta en bild på Bergslagsvägen och slänga upp på bloggen, för då kommer lönnanrna längs vägen ha fått sån vacker färg.

Tillbaka i den stora staden

Idag är jag rätt trött i min rygg eftersom jag spenderade sju timmar på en swebus-buss igår.

Men det är riktigt skönt att vara hemma igen, att sova i sin egen säng, att bestämma över sitt eget kylskåp, att vara herre i sitt eget hus. Det har varit en helt underbar semester och man känner sig nästan som hemma hos svärföräldrarna... men man är aldrig så avslappnad som när man kommer hem efter att ha varit borta i fem veckor.

Efter att ha sprungit runt och fixat lite i lägenheten och packat upp lite grand, värmde vi på lasagnen i ugnen som min älskade mamma kommit över med (tack mamma, den var supergod som vanligt!), tog ett glas vin och satte oss i vardagsrummet och tittade på en film, i vpr egen fåtölj, i vår egen soffa, och så småningom somnade vi i vår egen säng.

Men all tid är värdefull, så denna dag är inge vilodag. Efter en liten sovmorgon begav vi oss till skolan.

Nu sitter jag och småstartar på min uppsats.

Första snön

Den första snön kom tidigt till stan i år.
natten till den 3 november är noterat.
Syrran sms:ade på väg hem i natt: "det snöar".
"Inte här" skrev jag.
I morse låg det snö i skogen utanför vårt fönster.
Det håller på att regna bort nu.
Men snö var det.
Så gick det till när den första snön föll vintern 2007/2008.

Gladiolusfeber?

I helgen var jag och maken på stan.
Det gick inte att undvika alla gladiolusar (hur säger man?!?) som vandrade omkring.
Överallt gick folk och bar på gladiolus. Är det någon slags högtid nu eller?
Varför just gladiolus?
Det är inte så att jag inte tycker dom är fina... jag är bara så nyfiken på varför så många bär omkring på just dessa blommor nu. Finns det inga andra eller?

...Detta är alltså en seriös fråga...

Sakta en tur genom stan...

Idag skulle vi åka till Rissnekyrkan för att gå på gudstjänst. Vi gick upp redan klockan sju i morse för att tvätta. Men någonstans på vägen tappade vi bort en timma och plötsligt insåg vi att klockan var halvelva och inte halvtio som vi trodde (vi skulle ha gått 10 i 10!).
För att kompensera för den nedstämdhet som instämde sig bestämde vi oss för att ha en trevlig dag och åka in till stan i stället.
Så efter lunch på pizzahut tog vi en tur i Stockholm. Vi traskade till Kungsträdgården, därifrån till Gamla Stan vari man ju måste kringelkrångla för att få uppleva alla vackra gränder. Så traskade vi vidare till Söder och Mosebacke och gick omkring bland söderkåkarna.
Det var en underbar höstdag!

Tystnadsplikt, Janssons och snö!

Så har kandidaten klämt av sin första parallella kursverksamhet: Bikt, sekretess och tystnadsplikt.
Det har varit en mycket intressant dag, som dessutom var "värd" två pga en del inläsning av material...
bara en sån sak!

Two down, six to go!

Dessvärre serverades det Janssons frestelse till lunch... ansjovis hör inte till favoriterna bland fiskar. Och så gick jag direkt ut på julklappsjakt i typ en timme... så nu är kandidaten hungrig, något fuktig och kall om fötterna, och framför allt svag i kroppen...

Men vad gott är: DET SNÖAR!!!
Och Stockholm är så vitt och alldeles underbart vackert!
Sköna stad, som du klär i vitt!