Hade huvudvärk.
Någon gång på sommaren började man med ett längre meddelande på engelska vid stationerna innanför tullarna.
"ja, ja, vi fattar" sa plötsligt mannen i "4:an" brevid mig med engelsk brytning.
Jag skrattade, han kommenterade och plötsligt satt vi och samtalade.
Det visade sig att han var från South Carolina, hade bott en stor del av sitt liv i Brooklyn och kommit till Sverige någon gång på 70-talet. Han hade varit med i Vietnam-kriget.
Vi samtalade om New York, om att resa med bil i USA, om fördomar, om mat, om jazz, ja allt möjligt. Stationen innan min egen gick mannen av och vi sa hej då.
Jag vet inte hans namn.
Men jag fortsatte min dag med ett leende på läpparna.
Fler spontana möten åt folket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar