Mina smycken

Jag älskar att pärlpyssla.

Och nu har jag gjort det tillräckligt mycket för att mina smycken ska få en egen blogg.

Gå in och titta. Och kommentera gärna!

Lite höstbilder

Måndag morgon
Jag har varit vaken i en och en halv timme
Sitter med en kaffe och macka framför datorn
Ska inte gå förrän om 40 minuter
Varför skulle jag promt gå upp samtidigt som maken?!?
Fast det är ganska mycigt att ha så här gott om tid på morgonen
Man hinner liksom andas
Tänkte passa på att visa lite höstbilder som jag tog förra veckan. Jag har ju faktiskt utlovat en höstbild på Bergslagsvägen, så här kommer den med flera:





















Den sista bilden är tagen från vårt vardagsrumsfönster. Vi har tre rum med fönster åt samma håll. Utanför alla dessa fönster ser man denna enorma och vackra lönn. Vi kunde inte ha bättre utsikt.

Från Augustinus till Luther

Så!
För fem minuter sen mailade jag mitt kapitel om Augustinus hamartiologi (fint ord va?) till min uppsatshandläggare.
Fy vad skönt.
Nu är det bara att lägga Augustinus bakom mig ett litet tag och fokusera om - på Luther!
Nu är det alltså bara att börja om från början igen... göra samma sak som jag just gjort, fast med Luther.
Men det känns som att ett mycket stort steg har tagits idag av Cecilia!

Vi ska bli bäst!

Just hemkommen från Lindy Hop-träning. Fy vad roligt det är!
Vi går ju en kurs som är på torsdagar, men på tisdagar är det klubbträning, dvs lokalen är öppen för medlemmar att komma och träna och instruktör finns på plats för hjälp.
Vi fick faktiskt beröm för att vi dansar ovanligt mjukt för att vara nybörjare. Det är sånt som gör att man vill fortsätta och förbättra sig.
Torsdag ska vi kicka rumpa!

Är det synd att sluta nu?

Sitter och skriver på min uppsats.

På torsdag måste jag bli klar med mitt första kapitel som handlar om Augustinus syn på synd. Har skrivit mer än hälften av detta kapitel men så fastnade jag. Det blev helt enkelt tråkigt att sitta och skriva.

Jag installerade sims på datorn hemma igår så nu skulle jag så gärna vilja gå hem och spela lite...

I morgon, har jag bestämt mig för, ska jag bli klar med det här kapitlet. På onsdag ska jag finslipa det och på torsdag ska jag läsa igenom det och gå vidare.

Det roliga är att jag egentligen inte har börjat skriva om Augustinus syn på synden ännu. Det är den här första delen som man ju måste ha med om man vill att den som läser ska förstå något: människosyn, syn på skapelsen, syn på Guds väsen osv. Man kan liksom inte beskriva Augustinus syn på synd utan att ha med det.

Det härliga är att i morgon får jag skriva på den roliga delen, den jag har jobbat fram mot hela tiden nu...

Nej... nu tar jag och går hem och spelar dataspel, så får jag börja med något riktigt roligt i morgon.

Vill ni veta vad rubriken är till det avsnitt jag ska börja på i morgon bitti? (som om jag inte tänker skriva det även om ni inte vill, fast å andra sidan så kan ni ju bara sluta läsa i sånt fall!) 

Syndafallet

Yeah man! Det är grejer det. Fy vad kul det ska bli!

Idag blir ingenting gjort

Det har jag nämligen bestämt mig för.
Kl. 19.15 ikväll sitter jag på Silja Galaxy med några kursare och ska just hugga in i en smutsig buffé. Det ska bli sjukt skönt att komma iväg och bara göra något helt annat ett dygn. Jag kommer förstås att tänka en hel del på uppsatsen fast kanske inte på det superseriösa planet. Eftersom vi bara är blivande präster och pastor som ska åka så ser vi resan som ett slags kyrkomöte, en synod om man så vill.
Ja, visst måste man kunna ha humor om man ska bege sig in i kyrkans värld för livet.
Det lär bli många invecklade, krångliga och skumma, roliga, tråkiga och sjuka diskussioner och samtal. Vi lär ha otroligt kul: har vi bara hälften så kul som vi har på fikarasterna så lär detta gå i hamn (höhö, älskar inte ni också när man får till en ordvits? Det värsta med mig är att jag inte kan låta bli att poängtera det hela och så dör det hela... fast det är ju också rätt komiskt).

Nu sitter jag på skolan... det lär inte bli någonting gjort dock, eftersom vi ska bege oss härifrån redan vid halv tre och om en kvart är det lunch.
Men bara det faktum att jag har varit här idag gör att det känns lite mer som att jag har pluggat...
...även om sanningen är att jag bara har surfat!

Det tar emot att trycka "Delete"

Okej, det är inte alltid en dans på rosor att skriva uppsats.
Jag har skrivit ungefär fem sidor på det kapitel som ska lämnas in nästa torsdag. Men det är verkligen speciellt att skriva uppsats. Det liknar ingenting jag tidigare gjort. Man måste tänka så mycket större hela tiden och ständigt veta var man är på väg.
När jag började skriva på själva uppsatsen kände jag att jag bara ville spotta ur mig all information och alla tankar jag hade innan de försvann (som om de hade gjort det annars!), vilket gjorde att det jag skrev var väldigt VÄLDIGT kortfattat. Så nu har jag skrivit halva detta kapitel fast liksom kortfattat, och nu ska jag fördjupa detta.
Och jag är så låst vid det jag har skrivit. Jag skulle egentligen bara kunna markera ett helt textsjok (stavar man det så?) och skriva om det i fördjupad form, men det tar emot något så enormt.
I stället sitter jag och omformulerar det jag tidigare skrivit och fyller i, dyker in lite här och var i texten. Detta gör att det hela känns hackigt och lite osammanhängande.
Suck!
Någon uppsatsskrivare som har några tröstens ord?!

Nu är det höst

Idag är det verkligen höst:
- jag är förkyld
- jag är inte den enda som snörvlar i biblioteket
- det är olika färger på träden
- jag tog höstkappan på mig i morse
- stickad orange höstmössa åkte på idag
- jag fryser

Ja... där ser ni... nu är det verkligen höst!

Om typ en vecka ska jag ta en bild på Bergslagsvägen och slänga upp på bloggen, för då kommer lönnanrna längs vägen ha fått sån vacker färg.

Borta bra...

Så var besöket i Sandviken till ända. Klockan 16.00 satt vi i bilen på väg från SandBay. 2 dryga timmar senare hade vi handlat och var framme hos mina föräldrar för att få skjuts resten av vägen hem (okej, jag körde inte 110 heeeela vägen!).
Nu sitter vi här... home sweet home.
Rösten bar och vi hade otroligt kul. Raggsockorna var med och åkte på så fort vi kom till övernattningslägenheten efter cafékvällen igår. Vid halvelva på kvällen somnade vi som stockar och vaknade inte förrän 10 timmar senare. Så totalt utvilade. Dock hade jag sprängande huvudvärk, men efter två magnecyl koffein, lite frukost och kaffe var det inte mer med det och även denna dag kunde rösten bära. Ah! Som stressen har släppt för tillfället.
Nu blir det en film, lite ostbågar (maken äter ost, vilket jag inte har lärt mig ännu) och ett glas rött.
Vila.
Imorgon är det åter till uppsatsen som gäller. Två dagars hårdkör.
Onsdag: Teologkryssning.

Tips på supermedicin någon?!

I morgon ska jag och maken till Sandviken. Mission/Baptist-församlingen där har en cafékväll i morgon som vi ska spela på, och på söndag ska vi deltaga med musik och predikan (maken) i gudstjänsten.
Maken jobbade där under ett år som pastorspraktikant (typ eller nåt åt det hållet), så vi är på återkommande besök ca en gång per termin.
Det är kul att få tillfälle attt sjunga och så. Just idag har jag dock börjat känna mig lite smått sjuk. Lagom stressande!
Så jag sitter hemma och kurerar mig ikväll...
...med te, godis, tv och tower defense!
Wish me luck.
Vid 18.00 i morgon måste rösten bära!
Någon som har ett superkureringstips?

No place like home

Man kan ju undra varför jag bemödar mig vara i skolan klockan 9 varje morgon om jag ändå ska sitta och surfa bort den första halvtimmen.
Men det är rätt skönt att få landa lite smått innan man dyker rakt ner i böcker, artiklar och usb-minnets krångligheter.
Man kan också undra om det är så friskt att jag nästan känner mig mer hemma i skolans bibliotek än någon annanstans. Ett tecken på att man börjar leva sitt liv här är att man har sin egen plats i biblioteket. Jag tror inte jag har tagit hem mina böcker en enda kväll härifrån. De ligger på "mitt" bord här i biblioteket. Inte friskt.
Det hade väl kanske gjort mig galen om jag inte hade vetat att jag en dag inte kommer ha mitt liv här längre - även om detta gör mig lite vemodig.
Min man sa något tänkvärt härom veckan. Han sa att detta nog faktiskt är den skola av alla skolor han gått på i sitt liv som han spenderat flest år på. Detta stämmer helt och fullt på mig. Jag gick bara fyra år i min första skola, det var det längsta hittills. Nu är jag inne på mitt femte på denna. Inte konstigt att man känner sig som hemma eller?

Äntligen uppsats!

Så var man då äntligen framme vid det...
För fyra år sen var jag i starten av min utbildning: förväntansfull,ivrig att börja grotta ner mig i teologins djupa värld, full av inspiration, tankar och uppslag inför ett uppsatsskrivande som kändes så långt borta för tillfället.
Nu är jag här:
Titeln är klar
Problemställningen är formulerad
Syftet är formulerat
Dispositionen är klar

Nu är jag verkligen igång med uppsatsskrivandet. Förra veckan ägnades åt att läsa Augustinus Bekännelser och nu ska jag börja skriva på mitt första kapitel - Augustinus syn på synden. Det är så himla spännande! Det är så himla roligt! Jag är i mitt esse!
Förmodligen kommer det inom en ganska snar framtid komma inlägg på denna blogg som säger motsatsen - att det är tungt, förjävligt och omöjligt.
Men just i detta nu är jag på gång. Jag mår bra och det verkar gå vägen. Lite smått pressad att bli klar denna vecka med detta första kapitel, men inte för pressad. Snarare pressad på det där sättet som gör att man faktiskt utnyttjar den tid man behöver till att sitta och plugga.
Har hittills lyckats plugga 9-17 om dagarna och på så sätt kunnat ta kvällar och helger ledigt.
Nu visar sig visserligen september vara en riktigt proppfylld månad med resor och pastorala ramen-kurser...
...men ännu så länge håller schemat (och jag lyckas nästan gå 10 000 steg varje dag!)

just det... om det är någon som undrar vad uppsatsen handlar om så är titeln:

Vad är synd? - Om syndabegreppet och syndabekännelsens funktion.

Vissa kanske tycker att detta låter rätt tråkigt. Själv är jag helt sjukt tänd på ämnet (missförstå mig rätt!)