Okej, det är inte alltid en dans på rosor att skriva uppsats.
Jag har skrivit ungefär fem sidor på det kapitel som ska lämnas in nästa torsdag. Men det är verkligen speciellt att skriva uppsats. Det liknar ingenting jag tidigare gjort. Man måste tänka så mycket större hela tiden och ständigt veta var man är på väg.
När jag började skriva på själva uppsatsen kände jag att jag bara ville spotta ur mig all information och alla tankar jag hade innan de försvann (som om de hade gjort det annars!), vilket gjorde att det jag skrev var väldigt VÄLDIGT kortfattat. Så nu har jag skrivit halva detta kapitel fast liksom kortfattat, och nu ska jag fördjupa detta.
Och jag är så låst vid det jag har skrivit. Jag skulle egentligen bara kunna markera ett helt textsjok (stavar man det så?) och skriva om det i fördjupad form, men det tar emot något så enormt.
I stället sitter jag och omformulerar det jag tidigare skrivit och fyller i, dyker in lite här och var i texten. Detta gör att det hela känns hackigt och lite osammanhängande.
Suck!
Någon uppsatsskrivare som har några tröstens ord?!
Håll ut! Det är mitt tips, för du vet ju att du kommer att fixa det till slut =) Så bit ihop och lita på uppsatsskrivandets märkliga födslokraft !
SvaraRaderaSaknar dig på jobbet!
kram.
piakonen