No place like home

Man kan ju undra varför jag bemödar mig vara i skolan klockan 9 varje morgon om jag ändå ska sitta och surfa bort den första halvtimmen.
Men det är rätt skönt att få landa lite smått innan man dyker rakt ner i böcker, artiklar och usb-minnets krångligheter.
Man kan också undra om det är så friskt att jag nästan känner mig mer hemma i skolans bibliotek än någon annanstans. Ett tecken på att man börjar leva sitt liv här är att man har sin egen plats i biblioteket. Jag tror inte jag har tagit hem mina böcker en enda kväll härifrån. De ligger på "mitt" bord här i biblioteket. Inte friskt.
Det hade väl kanske gjort mig galen om jag inte hade vetat att jag en dag inte kommer ha mitt liv här längre - även om detta gör mig lite vemodig.
Min man sa något tänkvärt härom veckan. Han sa att detta nog faktiskt är den skola av alla skolor han gått på i sitt liv som han spenderat flest år på. Detta stämmer helt och fullt på mig. Jag gick bara fyra år i min första skola, det var det längsta hittills. Nu är jag inne på mitt femte på denna. Inte konstigt att man känner sig som hemma eller?