Äntligen uppsats!

Så var man då äntligen framme vid det...
För fyra år sen var jag i starten av min utbildning: förväntansfull,ivrig att börja grotta ner mig i teologins djupa värld, full av inspiration, tankar och uppslag inför ett uppsatsskrivande som kändes så långt borta för tillfället.
Nu är jag här:
Titeln är klar
Problemställningen är formulerad
Syftet är formulerat
Dispositionen är klar

Nu är jag verkligen igång med uppsatsskrivandet. Förra veckan ägnades åt att läsa Augustinus Bekännelser och nu ska jag börja skriva på mitt första kapitel - Augustinus syn på synden. Det är så himla spännande! Det är så himla roligt! Jag är i mitt esse!
Förmodligen kommer det inom en ganska snar framtid komma inlägg på denna blogg som säger motsatsen - att det är tungt, förjävligt och omöjligt.
Men just i detta nu är jag på gång. Jag mår bra och det verkar gå vägen. Lite smått pressad att bli klar denna vecka med detta första kapitel, men inte för pressad. Snarare pressad på det där sättet som gör att man faktiskt utnyttjar den tid man behöver till att sitta och plugga.
Har hittills lyckats plugga 9-17 om dagarna och på så sätt kunnat ta kvällar och helger ledigt.
Nu visar sig visserligen september vara en riktigt proppfylld månad med resor och pastorala ramen-kurser...
...men ännu så länge håller schemat (och jag lyckas nästan gå 10 000 steg varje dag!)

just det... om det är någon som undrar vad uppsatsen handlar om så är titeln:

Vad är synd? - Om syndabegreppet och syndabekännelsens funktion.

Vissa kanske tycker att detta låter rätt tråkigt. Själv är jag helt sjukt tänd på ämnet (missförstå mig rätt!)