Jag var 9 år. Det var första gången jag var på kollo. Alla kollon på barnens ö strålade samman för en talangjakt. Det var ingen tvekan om vad jag skulle göra för att vinna. Jag målade håret svart med vattenfärg (vilket typ aldrig gick att tvätta ur men gillade att hamna på kudden för resten av kollotiden), tog på mig ett par svarta tajta byxor, de nyinköpta skorna i svart och vitt - endast inköpta för att kunna likna idolen - , tog på mig en lånad t-shirt - alldeles för stor - med den stora idolens bild på.
Upp på scen, i position. Ur högtalarna strömmar Michael Jacksons "Bad".
Mimiken satt, varje move likaså - lillfingervicken, den kända kicken, till och med volten som jag noggrant räknat ut skulle placeras i den instrumentala delen.
Applåderna flödade. Vilken känsla!
Tack för hjälpen, Michael!
RIP
Kollo är underbart tänk vad man får va med om. kolla in www.kollon.se med..kanon ju.
SvaraRadera