Jag mår verkligen jättebra!

Den senaste tiden när folk har frågat mig så där slentrianmässigt "Hur e de me dej?", har jag svarat: "Jag mår verkligen jättebra! Verkligen. Allt är bara bra. Hur bra som helst faktiskt!".
Detta får folk att ge mig förvånade och undrande blickar. "Jaha!?" säger de. Och vissa frågar om det är något särskilt som har hänt, somliga säger det med en särskild förväntan i rösten och sneglar kanske rent utav lite grand på min mage.

Men det är inte något särskilt som har hänt. Allt är verkligen bara bra. Men det är inte så bara. Ibland när saker och ting är sådär bra utan att det är något särskilt som händer, så glömmer man bort att vara tacksam. Man glömmer bort att uppmärksamma hur bra allt är. Men när man gör det, då upptäcker man det allt mer, och det är som om man uppfylls av det goda i livet.
Kanske kan detta rent av vara något att fokusera på så här under fastan.

Jag är inte gravid men jag mår verkligen jättebra och livet är gott just nu!
Tack gode Gud för livet!