Visst finns det änglar!

I går var en låååång dag. Jag började jobba kl. 8 och gick inte hem förrns kl. 22!
Jag var oerhört trött när jag satt på tunnelbanan på väg till jobbet på morgonen, men satt och trots det gjorde ett tappert försök att studera.
I "fyran" snett framför mig satt en flicka (läs ängel) på ca 8 år och hennes något äldre bror. Ängeln satt och läste tidningen:
- T-O-K-Y-O, Tokyo! H-O-N-G-K-O-N-G, Hong-Kong! (lyckligt). Aha, jag fattar, kolla, utbrister ängeln och visar tidningen glatt fr sin bror.
Tunnelbanan stannar vi Blackeberg och en man kliver på.
- ursäkta, säger han och menar ryggsäcken som har fått sätet mittemot ängeln.
- oj, den kan jag ta här istället! brister ängeln ut och flyttar glatt ryggsäcken. så kan du sitta där, så!
mannen sätter sig. tunnelbanan åker vidare.
- Oj! säger ängeln och börjar vika ihop tidningen (som nästan är lika stor som henne själv). Hon och hennes bror börjar göra sig i ordning för att gå av. Ängeln ramlar nästan baklänges när hon svingar på sig sin fullpackade ryggsäck. Tunnelbanan stannar i Råcksta, men ängeln står kvar, vänd mot mannen.
- den är så tung eftersom vi ska på utflykt, säger ängeln till mannen.
Mannen frågar vart de ska och ängeln berättar glatt om de olika platser hon och hennes bror ska till.
Under detta samtal känner man hur det riktigt sprider sig glädje genom tunnelbanevagnen, man kan riktigt se hur den rör sig och virvlar kring människor som rök.
Ängeln upptäcker att mannen också har en ryggsäck.
- ska du också på utflykt?! utbrister hon lyckligt.
Nu går det inte att undvika glädjeröken som sprider sig som en löpeld genom vagnen och rakt in i varje människa. Ungefär här inser jag att mitt försök att plugga på vagnen är lönlöst. Här står ju en ängel mitt framför mig och förmedlar något mycket större än vad någon kurslitteratur någonsin kommer förmedla.
- Men åh, det där var ju jättefint! säger ängeln när hon får se det rosa bandet på mannens plånbok. Mannen berättar vad det är och varför han har det där.
Tunnelbanan är inne i tunneln under Vällingby centrum och ängeln börjar vända sig åt det håll hon snart ska gå. Då fångas hennes uppmärksamhet av kvinnan i "fyran" brevid:
- är det där din månadssten?! brister hon glatt ut till den fritt främmande kvinnan.
- Är du också född i september? vilket datum? aha! jag är den 15:e. Vi är födda samma månad! säger hon lyckligt till sin bror.
Jag ser mig omkring och kan inte finna en enda människa vars uppmärksamhet inte riktar sig mot den lilla flickan. varenda ansikte är förvandlat i glädje.
Tunnelbanan stannar och ängeln går av, på väg mot sin utflykt i fjärilshuset.
Jag är övertygad om att hon kommer sprida glädje under hela sin dag.
Tänk vad mycket något så litet kan åstadkomma!

Igår mötte jag en ängel och den glädjen jag fick då har dröjt kvar ännu idag!