Det är något visst med att flyga.
Så mycket förberedelser bara för att gå på planet.
Och så sitter man där, blickar ut genom det lilla fönstret.
Sen kommer den allra bästa delen:
Planet åker fortare och fortare framåt, det kittlar lite i magen, man riktigt känner hur kroppen trycks mot stolsryggen.
Och så...
bara så där...
lättar man från marken...
och stiger
och stiger.
Så onaturligt, så omänskligt, så underbart spännande.
Plötsligt ser man världen som en karta.
Vilken upplevelse det är!
Om man sedan dessutom har Östersund som destination för flygresan så kan man (om man sitter till vänster i planet) under inflygningen njuta av utsikten över sjön och fjällen.
SvaraRadera