Alltid roar man någon

I morse var jag mycket trött efter en jobbig natt. (se föregående blogginlägg). Efter att ha gått upp en andra gång efter ett misslyckat insomningsförsök la jag mig på min spikmatta. Och tänka sig - det hjälpte!
Men som sagt, tröttheten var enorm på morgonen, något som kanske ändå roade min internetbank. Följande "konversation" ägde nämligen rum före frukost efter att jag noggrant hade räknat med hjälp av mina fingrar:

Från	Cecilia Södertun
Mottaget	09-08-07 07:39
Meddelande	Hej. Jag överförde just 700 kr från mitt e-sparkonto till mitt privatkonto. Saldo före överföringen var på sparkonton 3300,28. Efter överföringen var saldo 2600,28. Det har alltså dragits 800 kr istället för 700. Dock har det bara kommit in 700 kr på mitt privatkonto. Kan ni åtgärda detta på något sätt? Vänliga hälsningar /Cecilia Södertun

Från	Cecilia Södertun
Mottaget	09-08-07 07:41
Meddelande	Hej. Jag skickade just ett meddelande till er som visar att jag har glömt all den matematik jag någonsin har lärt mig. Jag ber om ursäkt för detta. Allt stämmer och jag skäms litegrann. Hälsningar /Cecilia Södertun

Från	Internetbankens Kundtjänst
Mottaget	09-08-07 07:48
Meddelande	Hej. Tack för din fråga. Det har endast dragits 700 kronor från ditt e-sparkonto. 3300-2600=700 kronor Med vänlig hälsning Swedbank AB (publ) Catharina Wirén

Är det inte intressant att det aldrig slog mig att använda miniräknare innan jag tog kontakt med min bank? Jag litade blint på att det räckte med sex fingrar för att räkna till sju (!).
Jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver möta Catharina Wiréns blick!

Sömnproblem...

Jag vaknade... 'undrar vad klockan är'. Som alltid när jag vaknar när det fortfarande är mörkt ute inleder jag med en debatt i huvudet om jag ska titta på klockan eller inte. Jag bestämde mig för att jag ändå behövde gå på toaletten. Gick upp och tittade på klockan väl tillbaka i sängen: 02:23. Ok, härligt. Flera timmar kvar till väckning. Då har jag verkligen tid att somna om.
...somna om
...
somna om
...

Vred och vände mig...
Funderade...
Av någon anledning började jag tänka på så himla mycket saker...
Som alltid när jag har svårt att somna om började en debatt i mitt huvud - ska jag gå upp och börja dagen eller försöka somna om?
- somna om!
Ska jag gå upp och dricka lite vatten och sen göra ett nytt försök eller ligga kvar?
Jag bestämde mig till slut för att gå upp. Tittade på klockan: 03:12. Gick ut på balkongen - fullmåne! Skulle kunna ha med saken att göra. Vad vet jag.
Bestämde mig till slut för att om hjärnan ville fundera kunde den lika gärna få göra det över ett tangentbord.
Nu gör jag ett nytt försök. Jag kan i alla fall få 3 timmars sömn till.

Sommar, sommar, sommar

Det har inte varit mycket ledighet den här sommaren. Jag var ledig ca en och en halv vecka i början av sommaren, sen har jag sommarjobbat i kyrkan och när det jobbet slutar om två veckor har jag en veckas ledighet innan terminen startar på nytt.

Men just idag känns det som om jag har ledighet framför mig.

Hela sommaren har jag haft en artikel att skriva, och eftersom den skulle vara inne senast 1 augusti satte jag mig inte med den förrän veckan innan. Men den har legat och tryckt i mitt huvud hela sommaren.

Men nu är artikeln inskickad (håll utkik efter nästa nummer av tro & liv!), sista predikan för sommaren är utförd och framför mig har jag nu två lediga dagar.

Här ska njutas.

I morgon väntar lunch vid en väns kolonistuga. Härligt!

Den stora idolen

Jag var 9 år. Det var första gången jag var på kollo. Alla kollon på barnens ö strålade samman för en talangjakt. Det var ingen tvekan om vad jag skulle göra för att vinna. Jag målade håret svart med vattenfärg (vilket typ aldrig gick att tvätta ur men gillade att hamna på kudden för resten av kollotiden), tog på mig ett par svarta tajta byxor, de nyinköpta skorna i svart och vitt - endast inköpta för att kunna likna idolen - , tog på mig en lånad t-shirt - alldeles för stor - med den stora idolens bild på. 

Upp på scen, i position. Ur högtalarna strömmar Michael Jacksons "Bad".

Mimiken satt, varje move likaså - lillfingervicken, den kända kicken, till och med volten som jag noggrant räknat ut skulle placeras i den instrumentala delen. 

Applåderna flödade. Vilken känsla!

Tack för hjälpen, Michael!

RIP

Så kom då det fruktade tandläkarbesöket

Var hos tandläkaren igår. Det var ungefär 6 år sen mitt senaste besök.

Jag var rätt nervös - hur många hål har jag egentligen?!? - minst 3 måste det vara. Och HerreGud så mycket tandsten, och mina visdomständer som växer så fruktansvärt snett... dem vill de säkert dra ut. Det kommer vara mycket smärta och det kommer svida minst lika mycket i plånboken.

När jag kom dit var det en tandhygienist som undersökte mig. Jag har hört otroligt många berättelser om tandhygienister. I dessa berättelser pratar de med en som om man gick i mellanstadiet och att de verkligen skambelägger en. ÅH NEJ! Ska en SÅN undersöka mig nu?!?!

Hon var enormt trevlig - varken skambeläggande eller nedlåtande i sitt sätt att prata med mig. Jag hade rent av rätt kul i den där tandläkarstolen.

Sen kom tandläkaren - anledningen till att jag valde just denna tandläkare var att min man hade gått dit och tyckte att han var så trevlig.

Tandläkaren äntrar rummet...

...

Tandläkaren är en hunk!!!!!!!

Åh nej! Ska de där gyllenbruna ögonen stirra in i min tandstensmun? Jag som är osminkad och allt idag.... PINSAMT!!!

På kvällen skällde jag ut min make.

Nästa gång blir det åtminstone lite mascara...

Just det: Jag hade tandsten och ett hål. That's it!

På vägen därifrån tog jag en karamell.

Du är saknad

Första gången jag såg honom sen han blev sjuk kunde jag knappt hålla gråten inne. Han såg så svag ut, men han var så tapper, så stark.

Det var bara då som jag såg döden som en möjlig utväg. Aldrig därefter var det ett alternativ i mitt huvud, inte i hans heller verkade det som.

Han skulle få en ny lever... så småningom.

Han fick vänta ett år på den, men han fick den till slut.

För en dryg vecka sen ringde hans föräldrar till mig och berättade att han hade gått bort. Det hade uppstått komplikationer med den nya levern. Han hade fått vänta för länge och kroppen hade inte klarat av det.

Samma dag som många av hans kurskamrater tog emot sitt examensintyg på THS somnade William in.

Inte förrän idag har jag riktigt trott på det. Jag har inte velat att det ska vara sant (vem vill det), så jag har helt enkelt inte trott på det.

Men idag blev det verkligt...

Kistan.

Hans foto.

Blommorna.

Rökelsen.

Psalmsången.

Bön.

Tårar. Så många tårar.

Farväl.

Jag önskar jag hade varit där för dig mer.

Jag tror det nu.

Jag hoppas på en evighet vackrare än jag kan föreställa mig. Det måste vara så.

En gräsänkas frihet

Jag minns när jag var yngre och fortfarande bodde med mina föräldrar. De få gånger de åkte bort och jag hade hemmet för mig själv var rena drömmen (vi hade tunna gipsväggar hemma och seden att inte låsa om sig (ens på toaletten)). Det var då jag tittade på vad jag ville på stora tv:n, lagade konstig  mat, köpte en himla massa onyttigheter, bakade oerhört mycket, lyssnade på hög musik, var uppe sent osv.

Den där känslan av frihet minns jag så väl. Den där känslan av att äga hemmet på något sätt, om än bara för en kort stund.

Igår åkte min man iväg på ett 2 veckors långt läger. Till en början kändes det tomt här hemma.

Men den där känslan kom tillbaka efter ett tag - känslan av att äga hemmet. Jag har nu gått in i en fas där jag passar på att göra allt som maken inte tycker om:

Jag plockade fram tjärlakritsen (som han hatar lukten av), stoppade äntligen in "En ung Jane Austen" i DVD-spelaren (som jag velat se sen länge) och har just sett "Stolthet och fördom" för typ hundraelfte gången i mitt liv. Snart ska jag ställa mig och tillaga tomat- och paprikasoppaeftersom maken ogillar både paprika och soppa. 

Vissa saker måste man ta itu med

Jag har inte besökt tandläkaren på flera år.

Jag hade en tid en gång som jag var tvungen att avboka. Sen dess har jag inte bokat någon ny.

Det var några år sen nu. 

Vad säger det om mig? 

Förmodligen att jag ogillar tandläkaren mer än jag vill erkänna.

Men nu ringde jag i morse. ÄNTLIGEN! Det är verkligen dags nu. Ju längre jag väntar desto värre kommer det ju bli.

Så tänkte jag att att om jag ringer nu kommer det dröja ett tag innan jag får en tid eftersom det är sommar och semestertider och så... ehum... jag fick en tid på torsdag.

Det är visserligen bara en undersökning och kommer väl inte göra ont och så... men ändå... det kan inte skada att skicka en liten bön?!?

Midsommardopp

Äntligen har jag tagit årets första dopp.

Det blev bastubad på midsommar.

Sjukt varm ångbastu och sen ner i det drygt 15-gradiga vattnet.

Och så samma sak ännu en gång, lite varmare i bastun denna vända...

Ah!

Sitta på trappan och titta ut över det spegelblanka vattnet, omvirad av en fuktig handduk.

En öl...

mmmmMidsommar

Herregud så länge sen jag skrev!

Jag får såna där perioder ibland... jag blir alldeles jättetrött på mina egna ord, särskilt de skrivna. När man sitter veckor i streck och bara skriver och skriver och skriver - hemtentor, PM, mail och allt vad det är - då är det lätt hänt.

Men nu har jag varit ledig från skolan en vecka. Har vilat mig från allt skrivande och istället ägnat mig åt en massa läsning (skönlitteratur!) och umgåtts med vänner och familj.

Snart sätter sommarjobbet igång. Innan dess ska jag försöka få ihop en artikel till den här tidningen (håll utkik i höst). Men det ska väl inte ta kraft på samma sätt.

Nu ska jag nog läsa lite mera. Det är ren njutning. Inget regn och ingen kalluft kan ta bort denna sommarkänsla!

Parked Car Fail

här kommer en till.
men sen måste jag göra nytta

Engelska?

borde göra lite vettiga saker, men som vanligt när jag borde göra vettiga saker sitter jag på youtube.

Är hantverkare helt enkelt bara lata?

Är det någon förutom jag som har gjort följande upptäckt?

Hantverkare är ständigt missnöjda med andra hantverkares arbete.

I morse hade vi besiktning av vår gamla lägenhet. Ett flertal gånger uttryckte vaktmästaren sitt missnöje över hur saker och ting hade gått till

• när de målade väggarna
• när de bytte ut ventilationen i köket
• när de Gud vet vad!!!

Just nu har vi en hantverkare hemma hos oss som byter bottenplattan under diskbänken och han suckar ofta mycket högt över hur de har satt förra bottenplattan och rören vid stambyte.

Är hantverkare aldrig nöjda med hur saker och ting har gjorts före dem, eller är alla hantverkare egentligen bara lata och intresserade av att lösa sitt jobb och sen gå hem?

Det är en öppen fråga

uppdatering: citat från närvarande hantverkare: "de har tänkt med arslet"

Flytt

Påbörjade flyttstädningen igår.

Det tog längre tid än jag hade planerat.

Det är inte mycket kvar, kanske 1,5 timmar eller så. Men det hade varit sååå skönt att kunna lämna lägenheten bakom mig igår och bara ha en ledig kväll idag. Men icke!

Nu måste jag alltså klämma in lite städning mellan skola och kyrka och städa bort ännu lite mer hud från mina fingertoppar.

Imorgon bitti är det besiktning, och SEN är det äntligen all. Då har vi bara en lägenhet att hålla reda på.

Biskopsval

Nu börjar röstningen.

...ber en stilla bön

Gud sänd din ande

När tiden står still

Sitter och skriver en rapport från min VFU.
Det har gått en dryg vecka sen min sista dag...
...sista dagen på den sista praktiken.
JAG LÄNGTAR SÅ OTROLIGT MYCKET UT!
Ut till prästyrket.
Att det ska ta sån tid det här.
Ett år kvar.
Ett år av väntan, längtan, bävan, längtan, längtan.

Dags att skriva klart den här ****** rapporten!

Jag bor på en byggarbetsplats

Maken har astmatiska besvär och själv är jag dammallergiker. Inte helt klockrent av oss att bo på en byggarbetsplats.
Vi spenderar nämligen varje natt i vår nya lägenhet som vi ännu inte har flyttat ini (möblerat dvs). Denna vecka har vi rivit tapeter och spacklat och dammet från väggarna har yrt kan jag säga. Det är egentligen ett mindre mirakel att vi mår så bra som vi gör. Vi sover förstås inte i samma rum som vi fixar (duh!), men dammet sprider sig lättare än man kanske kan tro.

Jag har nått upplysning!

Jag är som nämnts ute på min sista praktik. Denna har särskilt fokus på gudstjänst och predikan. Jag måste säga att det är den bästa praktiken hittills. Jag har verkligen fått göra mycket och jag har nått en hel del insikter. Här är några sådana insikter:

• Jag tycker bättre om att hålla predikan än att skriva den.
• När det gäller kortare betraktelser och liknande tenderar jag säga något annat än det som står på min lapp, men med samma poäng.
• Jag skriver gärna ett första utkast för hand, låter det vila och skriver om det på datorn lite senare.
• Jag behöver bättre och snyggare skor!
• Jag vill bli präst (det var väl för väl!)

Nu ska jag ut och shoppa skor!

Det är inte bara att flytta in...

Jag är så trött i min kropp.
Ryggen värker, nacken är stel, jag har träningsvärk i sort sett i hela kroppen...
...Men det är såååååååååååå värt det!

Värken beror nämligen på att jag i flera dagar i sträck har varit i vår nya lägenhet och fixat. Dels har vi städat och skrubbat en massa. Dels har vi rivit tapet och spacklat. Ikväll ska jag tillbaka och riva mer tapet och spackla mera.
Sen ska det målas tak, målas vägg, målas mera tak och målas mera vägg.
Jag är i mitt esse!!!

På söndag är det uppståndelsefest/inflyttningsfest i en förhoppningsvis snygg, men omöblerad lägenhet. Folk får ta med sina egna sittplatser, en del kuddar och kanske någon stol kommer vi ha släpat dit.
Förhoppningen är att åtminstone ett rum ska vara helt färdigmålat till dess. Varje kväll denna vecka spenderas med att försöka fullfölja det målet.

Grymmaste musikalen

Maken visade mig denna oerhörda musikal. I just Löv it!!!

Värst vad tiden går

Någon kanske tror att jag har gått in i en blogg-fasta. Även om det kan verka så stämmer detta inte. Jag har helt enkelt inte kommit mig för att skriva på länge. Och ju längre tiden går desto större steg blir det att skriva, som om jag på något sätt måste kompensera för det jag "missat".
Så nu tar jag ett litet steg och berättar för omvärlden att jag inte är död och inte heller har en blogg-fasta.
Jag besparar er alla detaljer om mitt liv sedan senaste blogg-inlägget, men meddelar dock att jag är ute på min sista ensilda praktik (eller VFU som det numera heter). Jag fick äntligen hamna i innerstan och har världens bästa handledare (jag kan ju inte skriva något annat här (-; ).

Så... nu var det steget taget. Kanske kan det förväntas komma något mer inom kort.
Klart slut!

ps. någon som såg biskopshearingen (Stockholm) och har fått en ny favorit? Själv blev jag impad av Mogren

Fyrtio dagar som helig dåre - mina tips till andra som vill testa

Jag har blivit övverräckt stafettpinnen i humorstafetten 2009 av Jenny.

Man tackar och bockar. 

Jag tänkte ta tillfället i akt att bjuda på mina personliga tips för nybörjar-fastaren. Att fasta är inte bara att göra, det kräver noga planering och ständig uppmärksamhet.

* För det första: När det gäller valet av fasta, så kom ihåg att ju mer du fastar från desto mindre behöver du komma ihåg att äta!

* För det andra: Ha alltid en bild på magra barn i fickan att titta på när frestelsen blir för stor. Hjälper det inte bör du fundera på terapi!

* För det tredje: Boka upp dig på så mycket du bara kan. Att fasta är som att sluta röka - det blir enklare om man helt enkelt inte hinner.

* För det fjärde: Har du uppfyllt nummer tre är nummer fyra enkel - SOV! Ju mer du gör och ju mindre du äter, desto tröttare blir du. Tiden går fort när man sover.

* För det femte: Försök att identifiera dina vänners mat med äckliga saker. Hjälper det inte så ta fram bilden på det magra barnet. hjälper det inte... terapi!

* För det sjätte: Skylta med din fasta. Det finns inget bättre vapen än högmodet. Berätta för alla dina vänner att du fastar och gör en stor grej av det. Se till att alltid ha någon av dem omkring dig. Inte kan du väl svika dina värden rakt framför näsan på dem?

* För det sjunde: Att fasta är en utmärkt ursäkt för att vara slö på jobbet. När hungern frestar, tänk på alla fördelar du kommer sakna när fastetiden är förbi - viktminskning, inbillningen att man gör något hälsosamt, lättja på jobbet m.fl.

* För det åttonde: Köp ett gäng dyra jeans i två storlekar för små. Ett onödigt köp vill väl ingen ha gjort?

* För det nionde: Inbilla dig att du gör något bra och hälsosamt. 

* För det tionde: Magra barn, magra barn, magra barn. Funkar det fortfarande inte? Snälla du, uppsök terapi. Går du i terapi? Byt terapeut!

Har du nu prövat hela listan (inklusive terapi) och ingenting fortfarande hjälper, så slå upp din bibel och läs Jesu ord i Mark 2:18-19: Bröllopsgästerna fastar inte så länge brudgummen är hos dem, så gå helt enkelt på många bröllop.

Härmed överräcker jag stafettpinnen till Allan. Lycka till!

De har rånat min bank!

Igår morse sprängdes swedbank i Bromma. Strax efter 9 skedde det. Det är inte helt ovanligt att jag går förbi där vid den tiden om morgnarna när jag har handlat med mig lunch till skolan. Riktigt otäckt. De sprängde bankvalvet och fönsterrutorna krossades av tryckvågen. Senare hittade polisen flyktbilen på Åkeshovsvägen (den väg där THS ligger), men rånarna är inte haffade.
Varför var de tvungna att råna min bank för?
Trots detta öppnar de tydligen banken igen redan på måndag.
Ibland händer saker och ting lite för nära...

Biskopsvalet

Det finns ett dominerande samtalsämne kring fikabordet på Teologiska Högskolan just nu: Biskopsvalet i Stockholms stift.

Provvalet resulterade i vilda diskussioner - vad blir det för slags biskop? framför allt kommer detta bli ett politiskt val, där moderater och socialdemokrater tävlar om två kandidater medan ämbetsbärarna sprider sina röster till både höger och vänster?

Jag har min personliga favorit i Cecilia Wadstein. Hon är sympatisk, erfaren, vältalig, trevlig, from, skarp... Jag tror att Stockholms stift skulle må bra av att ha henne som biskop.

Som prästkandidat får jag inte rösta, men jag yttrar mig här.

Vad tror du? Vem tror du? Vem vill du?

Små möten kan göra under

Idag åkte jag tunnelbana.

Hade huvudvärk.

Någon gång på sommaren började man med ett längre meddelande på engelska vid stationerna innanför tullarna.

"ja, ja, vi fattar" sa plötsligt mannen i "4:an" brevid mig med engelsk brytning.

Jag skrattade, han kommenterade och plötsligt satt vi och samtalade.

Det visade sig att han var från South Carolina, hade bott en stor del av sitt liv i Brooklyn och kommit till Sverige någon gång på 70-talet. Han hade varit med i Vietnam-kriget.

Vi samtalade om New York, om att resa med bil i USA, om fördomar, om mat, om jazz, ja allt möjligt. Stationen innan min egen gick mannen av och vi sa hej då.

Jag vet inte hans namn.

Men jag fortsatte min dag med ett leende på läpparna.

Fler spontana möten åt folket!

En perfekt helg!

Som student är man sällan ledig. Det finns alltid uppgifter att göra, böcker att läsa, Pm att skriva. Av den anledningen för jag timrapport på mina egna studier (de som känner mig är knappast förvånade över detta). Jag fyller i antal arbetade timmar per kurs och dag, samt sammanlagt varje vecka. På detta sätt håller jag fokus under dagtid (jag kan ju inte skriva att jag har pluggat en timme om jag har surfat en kvart av den!), och kan därmed vara ledig och slappna av under kvällar och helger, eftersom jag vet att jag hinner med studierna på dagtid. Gör jag inte det är det alldeles för höga krav på kursen jag går!
På grund av detta kunde jag njuta av en underbar helg. Det var en sån där riktigt bra helg som man alltid önskar att man ska ha men nästan aldrig har. En perfekt blandning mellan aktivitet, socialt umgänge och avslappning. Jag var ute på krogen med vänner, fikade med en vän jag inte sett på 9 år, övade mitt fiolspelande, var ute och dansade, gudstjänstvärdade, fikade med en vän jag inte träffat på hela hösten, och som avslutning slappade jag tillsammans med min man framför en film med chips och ett gott glas rött.
Inte en tanke på studier.
Plats för både glädje över minnen och sorg över trasigheter.
Kärlek.
Skratt.
Bön.
Avslappning.
En helg som bär mig ännu en vecka om inte längre ändå!

Tredje gången gillt!

I våras var jag ute på min första enskilda praktik (VFU). Jag kom med önskemålet att få prova på en innerstadsförsamling eftersom jag själv är förortsbarn. "Jättebra att du önskar" fick jag till svar och placerades i... Barkarby (för er som inte är stockholmare eller av annan anledning inte känner till Stockholms geografi: Barkarby ligger INTE i innerstaden).
Nåväl, tänkte jag, det kommer fler praktiker. Inför VFU'n i höstas passade jag på att återigen uttrycka mitt önskemål om innerstaden, och placerades i... Solna! (inte heller innerstaden, men närmre).
Inför denna tredje och sista VFU la jag ner mina försök att påverka platsen för min praktik. När jag öppnade mailet från samordnaren av dessa praktiker idag fick jag till min glädje se att min önskan äntligen har uppfyllts. I vår kommer jag att göra min VFU-period här. Och inte nog med det, jag kommer att ha världens bästa handledare (ingen press på henne!)
Jag ser fram emot detta med glädje och spänning.

Som jag har saknat det

Idag har jag haft konfirmander. Det har jag inte haft sen i somras och det är nästan så att jag har haft lite abstinens.

Nu ska jag ha en helggrupp under våren tillsammans med en pedagog. Jag har verkligen haft en sjukt bra dag. Det är verkligen en välsignelse att få arbeta med konfirmander (och ledare).

Dagens tema var bön och de var så genuint intresserade av detta med att be. När jag kände det som om jag hade pratat så länge att jag knappt lyssnade själv var de fortfarande helt med och nyfikna. Det är ett oerhört härligt litet gäng.

Jag försökte mig på att göra en frälsarkrans-vandring också och den blev faktiskt riktigt lyckad om jag får säga det själv. Vi vandrade genom hela frälsarkransen med hjälp av fötterna, bibeln, ögonen, öronen och händer och armar. Allt som allt var vi 12 i gruppen idag och det var en perfekt storlek för att kunna göra en sån här vandring i helgrupp.

Imorgon är temat sakrament. Bland annat ska de få leka dop. Jag ser verkligen fram emot morgondagen.

Att det finns människor som inte vill ha konfirmander är för mig en gåta!

Det är vägen som är mödan värd...men också betyget!

Nu var det verkligen längesen jag bloggade. Det har varit så mycket annat - uppsatsarbete och julhelger. Jag har varit nere i Helsingborg hos svärföräldrarna över jul och då blir det inte mycket surfande. När det är så mycket skrivande i övrigt blir man lätt trött på sina ord och jag har känt att när jag har lämnat skolan har jag inte velat skriva en bokstav till.
Men nu är det tillfälle att skriva, skriva, skriva och särskilt att HURRA!!!

Igår la jag nämligen fram min uppsats vilket innebär att det idag är över. Mitt hårda arbete, och mina ändlösa timmar i obegripliga skrifter är jag äntligen färdig, och det har varit så värt det.
Det blev en ganska svettig framläggning. Rummet var fyllt till den sista stolen (min handledare sa att hon inte hade sett en så välbesökt framläggning tidigare), och min opponent gick hårt fram.
Men jag måste säga att jag själv är imponerad av min egen insats på framläggningen. Jag höll mig lugn och sansad och svarade skarpt utan att bli otrevlig. Något som jag måste ge min opponent underkänt på.
Till att börja med inledde han med att säga ungefär "Jag är riktigt imponerad. Jag visste inte att du kunde göra sådana bra teologiska resonemang!"
Kan man vara mer förelämpande?
Efter att ha lyft ram min uppsats på ett positivt sätt och faktiskt sagt att han tycker att jag skrivit väldigt bra och så vidare säger han en bit in på framläggningen att han tycker, om han ska uttrycka sig snällt, att jag delvis har svarat på min frågeställning. Detta motiverar han med att han menar att jag ställer en fråga på det ontologiska planet (alltså att jag söker en dogmatisk sanning), medan jag svarar på ett pragmatiskt plan (typ hur kan man tänka idag?).
Medan han verkar utgå från att man kan skriva teologi på ett sådant sätt att man kan säga något utan att dra in den egna kontexten gör jag det inte, något som också framgår i min uppsats. När jag förklarat och försvarat mig på denna fråga är han ändå inte nöjd utan försöker övertyga mig om att han har rätt. Detta händer även när han påstår att jag har missförstått Augustinus och Luther. Denna diskussion tar inte ens slut när jag försöker avrunda genom att säga ungefär "Här tycker vi uppenbarligen olika".
Ett flertal gånger går min handledare in och bryter.

Men jag hade ett enormt stöd i rummet och från både handledare och examinator, och min nervositet stannade utanför rummet. Jag hade rentav ganska kul eftersom jag kände att jag hade något att stå på och stöd inte bara från studenter utan även från teologer som jag ser upp till.
Stort tack till alla som var där och stöttade mig och gav spännande frågor.
Efter avslutad framläggning fick jag betyget VG... som sagt: Det var värt det!

När nervositeten inte får plats

Jag gjorde det!
Tog hela gudstjänsten - läste de inkluderande löftesorden och inkluderande välsignelsen.
Så nu har jag äntligen haft en hel "vanlig" gudstjänst ute i församling helt på egen hand. Vilken skön känsla.
Och det bästa av allt är att det gick som på rutin (på ett positivt sätt). När jag väl stod där kändes det som om jag hade gjort det tusentals gånger förut. Gudstjänsten bar mig.
Jag hann aldrig bli nervös heller eftersom jag hade en del orosmoment att ta itu med innan gudstjänsten.
I lördags kväll när jag och min man som också skulle predika denna söndag satt hemma och skrev predikan kom vi på att vår skrivare hemma inte fungerade. Eftersom jag inte var säker på hur det var med skrivare i kyrkan jag skulle till (eftersom jag aldrig hade varit där tidigare) och han ville läsa igenom sin predikan på tunnelbanan bestämde vi oss för att ta vägen via skolan (THS) för att skriva ut vår predikan där.
Väl på THS på söndags morgon stod vi vid en icke funktionerande skrivare. Nu började pulsen öka något. Men men. Ingen anledning att få panik ännu, tänkte jag och passade på att göra något slags stödordsschema på tunnelbanan utifall att.
Det visade sig att det fanns en skrivare i kyrkan, men vaktmästaren hade inga inloggningsuppgifter till datorn, så vi väntade på prästen. Hon hade uppgifter men kunde inte komma ihåg dem, så vi väntade på kyrkomusikern.
Klockan halvelva loggade kyrkomusikern in på datorn åt mig och jag drog en lättnadens suck. Men den varade inte länge eftersom jag några sekunder senare insåg att även denna skrivare var ur funktion.
Nu blev det verkligt för mig - inte bara skulle jag behöva stå på en ostadig kudde för att synas i predikstolen, jag skulle ha ett halvskrivet manus framför mig också.
11:40 satt jag och handskrev de viktigaste formuleringarna med en dålig blyertspenna. Sen var det bara byta om, läsa igenom namnen på avlidna, döpta och vigda (stor församling = sjuuukt lång lista). Placera ut predikan, namnlistorna, psalmbok mm...
Två minuter i elva bad jag en stilla bön - använd mig!
Jag tittade knappt på min handskrivna predikan. Hade jag gjort det hade jag förmodligen inte sett vad som stod där. Men jag fick ett flertal varma kommentarer av människor som värmde som ingenting annat.

Jag tackar Gud för denna prövning. Nu vet jag att om jag bara tillåter det så bär Gud.

Prästpraktikant

Jag har påbörjat min första av tre veckor på VFU (verksamhetsförlagd utbildning, dvs typ praktik).

Jag har hamnat i Solna församling och trivs jättebra.

Bra handledare och jag får verkligen praktisera. Fick vara med och leda en begravning igår för första gången.

Nästa söndag ska jag vara med på gudstjänsten söndag kl. 11. Hon som skulle ha den frågade mig om jag ville predika och jag sa att skulle återkomma när jag hade fått ett grepp om hur mycket annat jag skulle ha att göra. När jag igår traskade in på hennes kontor och berättade att jag gladeligen tog predikan kontrade hon med "vill du ta hela gudstjänsten?".

Woah!

Inget dåligt uppdrag att få. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.

Det är ju lite nervöst att hålla en hel gudstjänst i en helt ny församling. Å andra sidan är väl det inget ovanligt som präst och någon gång ska ju vara den första. Det finns både "pro's and con's". Jag vet inte om det blir för mycket anspänning. Efter den gudstjänsten ska jag ha en konfirmandgrupp i samma församling med samma präst.

Hjälp... kan inte bestämma mig.

Någon som kan bestämma åt mig?!

Nu är det klippt!

Idag har jag äntligen klippt mig.

Jag tror inte jag har klippt mig sen strax efter jag gifte mig för ganska exakt ett och ett halvt år sen. Så det var verkligen dags kan man säga!

Det känns riktigt skönt... nu har jag toppar! tänka sig.

Det var dessutom en av ungdomarna i kyrkan som klippte mig, som går sista året på frisörlinjen (heter det så?), så det var gratis (men jag tvingade på henne en peng i alla fall). Kan det bli bättre? Hon skällde inte ens ut mig för att jag aldrig klipper mig, vilket annars brukar vara anledningen till att jag inte masar mig till frisören. Nu kan jag ju tänka mig gå dit om en dryg månad eller så igen. Kanske gör jag något mer vågat, som att låta henne färga eller nåt sånt.

Nu kan inte maken kasta tillbaka kommentarer på mig när jag tjatar på honom att gå till frisören, underbart!

Nytt smycke...

...det fina smyckesetet "Birgitta" är nu utlagt på smyckesbloggen.

Ta en titt vetja!

.

Pius = Tyck och känn?!

Idag har jag för första gången varit på Pius (Pastoralinstitutet Uppsala).

Jag har en hel del fördomar om Pius.

Jag ska gå där nu resten av höstterminen så Pius har 10 veckor (egentligen 7, eftersom tre veckor är förlagd ute i församling) på sig att motbevisa dessa.

Fördom #1 På Pius tar folk av sig sina ytterskor och sätter på sig tofflor!

Bekräftad!

Cecilia - Pius  

1 - 0 

Måste man tänka själv?!

det blev ingen ledig fredagskväll.

Vi var två tappra själar som satt i biblioteket på THS till elva på kvällen.

Efter ett besök hos farmor på lördagen åkte jag tillbaka till THS, och efter fyra timmar kände jag att jag kunde skicka in mitt Lutherkapitel.

Sen var det bara att börja lämna tillbaka alla böcker och leta efter ny litteratur.

Nu måste jag börja tänka själv!

Efter att ha tittat på Augustinus och Luthers hamartiologier är det nu äntligen dags för mig att formulera en egen.

Lite läskigt är det...

Pred 12:12

Fredag...

Dagen börjar lida mot sitt slut...

Var sitter Cissi om inte på skolan...

Försöker fortfarande få bukt på Luther...

Snart skrivit klart kapitlet om honom...

Sen ska jag läsa igenom det...

Formulera om...

Fylla i...

Flytta om...

Skicka in..

Bli av med skiten...

Så här ser det ut på "mitt" skrivbord i biblioteket. 

Böckerna till höger om datorn fick inte plats på bilden, men de är där. Varför valde jag att skriva om en sån himla produktiv teolog för?!?

Ni kanske förstår att man blir trött bara av att sätta sig ner!

Ska bli klar så fort som möjligt. Sen ska jag gå hem och ha en ledig fredagkväll... typ framför tv:n eller nåt.

Helgen: Plugga!!!! Förvånad någon?!

...

Ordlös Onsdag - skogspromenad

Så såg det ut innan löven föll.

Ordlös Onsdag

Ah du dänker zooå!

I flera veckor har jag kämpat med Luther.

Jag har stampat på samma ställe, samlat på mig pusselbitar av hans teologi men aldrig haft en bild av hur pusslet ska läggas, inte haft alla kantbitar om man så vill.

Så tog jag upp en bok igår...

...läste tre sidor och: 

*pling* så tändes en lampa.

Jag förstod något grundläggande i Luthers teologi som plötsligt fick allt det andra att falla på plats (åtminstone enligt Luther).

Vad jag upptäckte var följande resonemang:

Gud är Gud och det finns ingen annan som kan vara Gud.

Gud är allting skapare, Gud är Skaparen med stort S, dvs endast Gud är skapare.

Att Gud är Skaparen innebär att endast Gud kan göra rättfärdig.

När människan så på egen hand försöker vinna rättfärdighet, försöker agera sig fram till rättfärdighet, syndar hon inte bara i det att hon misstar sig om sin egen förmåga. Den största synden hon begår i detta är att inte tro Gud om att vara Gud, utan försöker ta Guds plats som skapare.

Även om jag själv inte skulle göra denna teologiska vandring blev Luthers anala fixering vid tron en mycket mer logisk. När människan inte tror Gud om att vara Gud kan hon heller inte i något avseende vara annat än syndig.

Nu är det bäst jag slutar skriva innan jag fyller hela inlägget med min uppsats (det är ju nämligen aldrig så enkelt att man kan fastställa någons teologi så här på 10-15 rader)!

Men nu förstår ni kanske att jag åter har funnit mitt flow!

Konsten att ordbajsa - äldre än man kan tro

Anledningen till att det var ett bra tag sedan jag bloggade nu (nästan en hel vecka) är att jag varit fullt upptagen med att kämpa mig igenom en bok om Luthers hamartiologi (lära om synd).

Man kan säga att jag och ljunggren inte riktigt är kompisar.

Boken är skriven 1925 och utgör över 400 sidor med text skrivet på detta sätt:

I den yttre ”sfär” som utgöres av min empiriskt-psykologiska verklighet är jag bunden av de villkor, som höra timligheten till. Är den troende i sin transcendenta relation på en gång helt syndare och rättfärdig, betyder detta, att de båda på personplanet mot varandra stående religiösa grundriktningarna på det empiriskt-psykologiska planet i relativa mått göra sig gällande vid varandras sida. Impulser och yttringar från båda tränga sig fram över medvetandets tröskel, alldenstund ju varken arvsynden eller tron någonsin är i vila. Sedligt sett är jag därför beständigt en ”blandning” av gott och ont, av voluntas och noluntas. Ingen handling kan från denna synpunkt vara helt god

Kan man bli mer ordbajsare än så? Tyckte han verkligen att detta var det enklaste och tydligaste sättet att säga detta på? Jag tvivlar!

Detta blandat med stora sjok skrivna på latin och tyska, eftersom teologisk litteratur på 20-talet förutsatte att man kunde dessa språk tillräckligt för att citat inte skulle behöva översättas. Efter ett tag insåg jag att jag inte skulle orka staka mig igenom dessa oöversatta stycken och gladdes därför istället när de kom, eftersom jag då kunde hoppa över en halvsida! =)

Men nu har jag tagit mig igenom den och känner att ingen litteratur i mitt uppsatsarbete hädanefter kommer vara ens hälften så jobbig.

Sockerdricka i trädet?

Läste om denna stackars häst som var lite för nyfiken för sitt eget bästa.

Men vilken bedårande bild. Vem känner inte igen sig?!

Melodifestival = deja vu?

Nu är listan över nästa års melodifestival-låtar ute.

Några stamkunder som ligger bakom ett antal av låtarna:

Ingela "Pling" Forsman

Tomas G:son

Bobby Ljunggren

Fredrik Kempe

Förvånad någon?

Sen har vi ju även modernare artister som BWO och Caroline af Ugglas.

Varför får jag en känsla av att nästa melodifestival kommer vara som en kopia av de tre senaste årens?

Jag behöver lite press!

Sitter vid datorn och gör typ allt annat än att plugga.
Fördriver tiden exempelvis med hjälp av banala spel såsom "Bubbelshooter".
För en vecka sen var jag sjukt stressad. Deadline på "lutherkapitlet" var satt till torsdag 16/10. Eftersom jag insåg att detta aldrig skulle hinnas med mailade jag min handledare och bad att få skjuta upp detta en vecka. Hennes svar lydde:

"Ta den tid du behover, jag ar helt flexibel, det viktiga ar att du kanner dignojd med slutprodukten!"

Men hallå! Så kan hon ju inte skriva!!! Nu är minpress helt försvunnen och jag får ingenting gjort i stället.
Jag borde vara pressad eftersom nästa modul närmar sig och då måste jag egentligen vara klar med uppsatsen. Men detta inser jag inte, eftersom jag tror att den kurs jag ska gå då kommer vara en glidarkurs.
Vi får väl se, vi får väl se.

Om rannsakan

Idag ska jag sitta på skolan till sent ikväll (typ halv elva). Så mycket för pred 12:12!
Men jag passar på att jäsa lite grann så här efter lunchen. Har just gjort klart agendan till mässan som firas på skolan imorgon. Snart måste jag börja tänka på beredelseordet också. Vet vad jag tänkt behandla men inte riktigt hur ännu. Det finns ju så mycket att säga inför syndabekännelsen, konsten är bara att lyckas säga det på 10 meningar.
Jag tänkte prata om rannsakan, och lämna rum för just detsamma innan själva bekännelsen.
Det är något jag själv ofta saknar i gudstjänsten där jag brukar gå - tid för rannsakan.
Inte för att hitta varenda liten små-synd.
Inte för att hinna göra upp helt och fullt med mitt inre mörker.
För att hinna landa.
För att hinna möta mig själv.
För att hinna se något.
För att hinna reflektera över riktningen i mitt liv.
För att förbereda mig för de ord jag snart ska uttala:

Förlåt mig för Jesu Kristi skull.

.

Apostolisk hip-hop

Det har varit en rolig helg fylld med partyn.
I fredags var jag hemma hos min far på 65-årskalas, i lördags hade vi 25-årskalas för maken, igår var det skivsläpps-party i Kista och idag är det återigen 25-kalas för maken - denna gång för familjen (det är idag han fyller).

Men jag måste skriva om skivan som släpptes igår: misericordia.

David har skrivit svensk historia med detta album, där han förenar liturgi med förortens hip-hop. Och han gör det sjukt bra.
Jag lyssnade på skivan igår när jag kom hem och återigen i morse så fort vi klivit upp. Och jag vill bara hem och lyssna på den ännu mer. Ska lägga in den på mobilen ikväll.

Alla ni som på något sätt är engagerade i en kyrka, särskilt ni som är engagerade i ungdomar, du som är ungdom, du som gillar hip-hop, du som gillar liturgi: KÖP SKIVAN! Det kan du göra antingen här eller här eller här.
David förkunnar rakt in i våra hjärtan!

Skivan är:
- genomtänkt
- genomarbetad
- teologiskt djup
- musikaliskt bra
- inspirerande
- sporrande

På hemsidan kan du lyssna på några av låtarna och kika på texterna.
Mina favoriter just nu är: Förbarma dig över oss - litania, Var hälsad! och Nunc Dimittis.
Gå inte miste om denna skiva. Den är väl värd pengarna.

Suck

Idag går saker och ting trögt.
Det är ju så himla mörkt ute, vilket gör att det fortfarande känns som morgon fast klockan snart är halvtre på eftermiddagen.
Åh... halvtre = eftermiddagsfika. Kanske det kan hjälpa.

Fler verkar tycka så:
Sitter i biblioteket och precis nu reste sig grabbarna upp och deklarerade glatt att det är fika.
Bäst att hänga på!

Herre, visa mig din väg...

När jag läste Marias blogg idag blev jag påmind om att det är den heliga Birgittas dag idag.
Det är ett helgon som har inspirerat mig en hel del, kanske främst pga att jag bodde en termin i Vadstena och spenderade tid i klosterkykan i princip tre gånger varje dag i 20 veckor.
Då är det nog oundvikligt att inte påverkas av de spår hon har satt på platsen man sitter.

Den bön hon har formulerat är ju välkänd och ord som säger allt. Och i den situation jag står inför nu... då jag inte vet var jag kommer bo om ett år, hur vår ekonomi kommer att se ut och hur vår sociala krets kommer att se ut, är hennes ord välbehövliga att forma med mina egna läppar:

Herre, visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den.

Tankspridda tider

Suck!

Just nu kommer jag ingenvart med mina studier.

Förra veckan fick jag i princip ingenting gjort.

Idag har jag varit här sen halvtio och ännu inte fått nånting gjort.

Tänk vad internet kan göra med en människa. 

Jag är tankspridd.

Det är mycket som rör sig i huvudet nu, mycket som handlar om framtiden.

Jag kan inte berätta några detaljer här på bloggen, men det är ju ingen hemlighet att jag blir färdig präst om drygt ett år och min make blir färdig pastor i vår.

Det är inte säkert att vi kan bo kvar i Stockholm, hur gärna vi än vill. Det är till och med inte särskilt troligt att det finns en pastorstjänst till honom i stan.

Så det är mycket som rör sig i huvudet nu.

Det är mycket osäkerheter, framtiden är svår att se.

För de som inte känner mig kan jag berätta att jag är en person med kontrollbehov, inte alldeles för extremt, men jag planerar gärna både en och två gånger, och jag tycker inte om att inte kunna styra över min egen situation.

Därför är det lite obehagligt för mig nu. Det är ingenting farligt, men obehagligt.

Det är mycket som rör sig i huvudet just nu.

Inte konstigt att man inte får någonting gjort.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder

Det var sant!
PB går på THS i vår! Gud hör sannerligen bön!
Happy happy, joy joy!

Hade fiollektion (den första för höstterminen) i morse och åkte sen direkt till skolan. Väll på skolan insåg jag att jag inte skulle få NÅNTING gjort idag och bestämde mig därför för att skippa den annars rituella biten att få ångest över detta faktum, försöka ändå och därmed få ännu mer ångest, och bestämde mig istället för att ta en långhelg - utan ångest!

Nu ska jag bara göra roliga saker och njuta av detta: jag ska göra lite smycken (håll utkik efter nya alster här), spela fiol, kanske slötitta lite på TV, bara för att jag kan, och låta kvällen bara bli.
Ah!
Det är inte ofta man har såna här dagar.

Vågar jag tro på det?

Fick just besked av en lärare att PB ska gå i Stockholm i vår. Andas ut! stod det i sms:et.
Vågar jag det?
Av alla turer det har varit fram och tillbaka och alla lärare och studievägledare som tycks ha gått över huvudet på varandra...
ska kontrollera detta besked med studievägledaren vid fikarasten innan jag ropar hej.

Kan det vara så att Gud hör bön?

Arrrghhhrrggrrrrrrrrrah!

Jag är så less på detta hattande!
I våras när jag la upp studierna för mitt kommande år fick jag klara signaler om att allt var som det skulle. Jag skulle läsa pastoralteologi C (PC) under hösten i Uppsala, och under våren skulle jag ta pastoralteologi B (PB) i Stockholm, för att sedan söka till en sluttermin på Pius till hösten -09. Allt var frid och fröjd...
...tills ryktet kom...
...ryktet om att PB inte skulle ges i Stockholm.
Upprörda och övertygade om att vi skulle bevisa motsatsen gick jag och min kurskamrat - som har samma väg som jag att gå fram till prästvigning - till studievägledaren och frågade om ryktet verkligen stämde...
...ryktet stämde!
Vad värre är: PB i Uppsala i vår är inställd!
Nu jobbar vi på att försöka tvinga till oss en kurs i Uppsala. Vi är ändå tre personer som är beroende av den i vår för att inte behöva ta en extra termin.

Man kan ju bli arg för mindre!
Nu kikar vi på nödlösningen: Lund.
Men att bo i Lund i 7 veckor under vårterminen är inte särskilt lockande, när jag har maken här uppe och dessutom har andra kurser att ta i Stockholm.
Det räcker med att jag förmodligen måste flytta utomstädes i sommar.
Nu vill jag bo i Stockholm och njuta av min stad innan vi måste skiljas åt (jag vet att det låter lite patriotiskt, men se det snarare som romantiskt: jag älskar Stockholm och jag har bott här hela livet, det är väl klart att det inte är enkelt att flytta?!).

Suck!
Det är en högst otrevlig situation.
Det ska va' lätt å leva!

Att vara öppen för motvind...

Sitter och skriver beredelseord till mässan ikväll. Det är ungdomskväll och beredelseordet i den mässan fungerar lite som en mini-predikan som leder mot överlåtelsebönen.
Hade tänkt skriva detta igår kväll. Jag hade tänkt på det en hel dag och visste vad jag skulle säga på ett ungefär. Och så kom jag hem på kvällen och satte mig vid köksbordet, slog upp bibeltexten, bad en bön och började skriva på det jag funderat över.
Men när jag tömt mig på tankar så tog det stopp!
Sånt händer ibland men det är ju fruktansvärt irriterande när det händer.
Jag tappade lust och inspiration... det jag hade funderat på kändes inte längre bra, kändes inte längre relevant.
Jag försökte börja om, tänka åt något helt annat håll, men modet hade sjunkit. Då gjorde jag något mycket klokt: Jag sov på saken.
Nu ska jag sätta igång på nytt. Börja om från början. Ta hela dagen på mig.

Jag tror att det blir över söndagens tema: Trons kraft, men jag är öppen för att Gud vill något annat, det är bara att hoppas att jag märker det!

Mina smycken

Jag älskar att pärlpyssla.

Och nu har jag gjort det tillräckligt mycket för att mina smycken ska få en egen blogg.

Gå in och titta. Och kommentera gärna!

Lite höstbilder

Måndag morgon
Jag har varit vaken i en och en halv timme
Sitter med en kaffe och macka framför datorn
Ska inte gå förrän om 40 minuter
Varför skulle jag promt gå upp samtidigt som maken?!?
Fast det är ganska mycigt att ha så här gott om tid på morgonen
Man hinner liksom andas
Tänkte passa på att visa lite höstbilder som jag tog förra veckan. Jag har ju faktiskt utlovat en höstbild på Bergslagsvägen, så här kommer den med flera:





















Den sista bilden är tagen från vårt vardagsrumsfönster. Vi har tre rum med fönster åt samma håll. Utanför alla dessa fönster ser man denna enorma och vackra lönn. Vi kunde inte ha bättre utsikt.

Från Augustinus till Luther

Så!
För fem minuter sen mailade jag mitt kapitel om Augustinus hamartiologi (fint ord va?) till min uppsatshandläggare.
Fy vad skönt.
Nu är det bara att lägga Augustinus bakom mig ett litet tag och fokusera om - på Luther!
Nu är det alltså bara att börja om från början igen... göra samma sak som jag just gjort, fast med Luther.
Men det känns som att ett mycket stort steg har tagits idag av Cecilia!

Vi ska bli bäst!

Just hemkommen från Lindy Hop-träning. Fy vad roligt det är!
Vi går ju en kurs som är på torsdagar, men på tisdagar är det klubbträning, dvs lokalen är öppen för medlemmar att komma och träna och instruktör finns på plats för hjälp.
Vi fick faktiskt beröm för att vi dansar ovanligt mjukt för att vara nybörjare. Det är sånt som gör att man vill fortsätta och förbättra sig.
Torsdag ska vi kicka rumpa!

Är det synd att sluta nu?

Sitter och skriver på min uppsats.

På torsdag måste jag bli klar med mitt första kapitel som handlar om Augustinus syn på synd. Har skrivit mer än hälften av detta kapitel men så fastnade jag. Det blev helt enkelt tråkigt att sitta och skriva.

Jag installerade sims på datorn hemma igår så nu skulle jag så gärna vilja gå hem och spela lite...

I morgon, har jag bestämt mig för, ska jag bli klar med det här kapitlet. På onsdag ska jag finslipa det och på torsdag ska jag läsa igenom det och gå vidare.

Det roliga är att jag egentligen inte har börjat skriva om Augustinus syn på synden ännu. Det är den här första delen som man ju måste ha med om man vill att den som läser ska förstå något: människosyn, syn på skapelsen, syn på Guds väsen osv. Man kan liksom inte beskriva Augustinus syn på synd utan att ha med det.

Det härliga är att i morgon får jag skriva på den roliga delen, den jag har jobbat fram mot hela tiden nu...

Nej... nu tar jag och går hem och spelar dataspel, så får jag börja med något riktigt roligt i morgon.

Vill ni veta vad rubriken är till det avsnitt jag ska börja på i morgon bitti? (som om jag inte tänker skriva det även om ni inte vill, fast å andra sidan så kan ni ju bara sluta läsa i sånt fall!) 

Syndafallet

Yeah man! Det är grejer det. Fy vad kul det ska bli!

Idag blir ingenting gjort

Det har jag nämligen bestämt mig för.
Kl. 19.15 ikväll sitter jag på Silja Galaxy med några kursare och ska just hugga in i en smutsig buffé. Det ska bli sjukt skönt att komma iväg och bara göra något helt annat ett dygn. Jag kommer förstås att tänka en hel del på uppsatsen fast kanske inte på det superseriösa planet. Eftersom vi bara är blivande präster och pastor som ska åka så ser vi resan som ett slags kyrkomöte, en synod om man så vill.
Ja, visst måste man kunna ha humor om man ska bege sig in i kyrkans värld för livet.
Det lär bli många invecklade, krångliga och skumma, roliga, tråkiga och sjuka diskussioner och samtal. Vi lär ha otroligt kul: har vi bara hälften så kul som vi har på fikarasterna så lär detta gå i hamn (höhö, älskar inte ni också när man får till en ordvits? Det värsta med mig är att jag inte kan låta bli att poängtera det hela och så dör det hela... fast det är ju också rätt komiskt).

Nu sitter jag på skolan... det lär inte bli någonting gjort dock, eftersom vi ska bege oss härifrån redan vid halv tre och om en kvart är det lunch.
Men bara det faktum att jag har varit här idag gör att det känns lite mer som att jag har pluggat...
...även om sanningen är att jag bara har surfat!

Det tar emot att trycka "Delete"

Okej, det är inte alltid en dans på rosor att skriva uppsats.
Jag har skrivit ungefär fem sidor på det kapitel som ska lämnas in nästa torsdag. Men det är verkligen speciellt att skriva uppsats. Det liknar ingenting jag tidigare gjort. Man måste tänka så mycket större hela tiden och ständigt veta var man är på väg.
När jag började skriva på själva uppsatsen kände jag att jag bara ville spotta ur mig all information och alla tankar jag hade innan de försvann (som om de hade gjort det annars!), vilket gjorde att det jag skrev var väldigt VÄLDIGT kortfattat. Så nu har jag skrivit halva detta kapitel fast liksom kortfattat, och nu ska jag fördjupa detta.
Och jag är så låst vid det jag har skrivit. Jag skulle egentligen bara kunna markera ett helt textsjok (stavar man det så?) och skriva om det i fördjupad form, men det tar emot något så enormt.
I stället sitter jag och omformulerar det jag tidigare skrivit och fyller i, dyker in lite här och var i texten. Detta gör att det hela känns hackigt och lite osammanhängande.
Suck!
Någon uppsatsskrivare som har några tröstens ord?!

Nu är det höst

Idag är det verkligen höst:
- jag är förkyld
- jag är inte den enda som snörvlar i biblioteket
- det är olika färger på träden
- jag tog höstkappan på mig i morse
- stickad orange höstmössa åkte på idag
- jag fryser

Ja... där ser ni... nu är det verkligen höst!

Om typ en vecka ska jag ta en bild på Bergslagsvägen och slänga upp på bloggen, för då kommer lönnanrna längs vägen ha fått sån vacker färg.

Borta bra...

Så var besöket i Sandviken till ända. Klockan 16.00 satt vi i bilen på väg från SandBay. 2 dryga timmar senare hade vi handlat och var framme hos mina föräldrar för att få skjuts resten av vägen hem (okej, jag körde inte 110 heeeela vägen!).
Nu sitter vi här... home sweet home.
Rösten bar och vi hade otroligt kul. Raggsockorna var med och åkte på så fort vi kom till övernattningslägenheten efter cafékvällen igår. Vid halvelva på kvällen somnade vi som stockar och vaknade inte förrän 10 timmar senare. Så totalt utvilade. Dock hade jag sprängande huvudvärk, men efter två magnecyl koffein, lite frukost och kaffe var det inte mer med det och även denna dag kunde rösten bära. Ah! Som stressen har släppt för tillfället.
Nu blir det en film, lite ostbågar (maken äter ost, vilket jag inte har lärt mig ännu) och ett glas rött.
Vila.
Imorgon är det åter till uppsatsen som gäller. Två dagars hårdkör.
Onsdag: Teologkryssning.

Tips på supermedicin någon?!

I morgon ska jag och maken till Sandviken. Mission/Baptist-församlingen där har en cafékväll i morgon som vi ska spela på, och på söndag ska vi deltaga med musik och predikan (maken) i gudstjänsten.
Maken jobbade där under ett år som pastorspraktikant (typ eller nåt åt det hållet), så vi är på återkommande besök ca en gång per termin.
Det är kul att få tillfälle attt sjunga och så. Just idag har jag dock börjat känna mig lite smått sjuk. Lagom stressande!
Så jag sitter hemma och kurerar mig ikväll...
...med te, godis, tv och tower defense!
Wish me luck.
Vid 18.00 i morgon måste rösten bära!
Någon som har ett superkureringstips?

No place like home

Man kan ju undra varför jag bemödar mig vara i skolan klockan 9 varje morgon om jag ändå ska sitta och surfa bort den första halvtimmen.
Men det är rätt skönt att få landa lite smått innan man dyker rakt ner i böcker, artiklar och usb-minnets krångligheter.
Man kan också undra om det är så friskt att jag nästan känner mig mer hemma i skolans bibliotek än någon annanstans. Ett tecken på att man börjar leva sitt liv här är att man har sin egen plats i biblioteket. Jag tror inte jag har tagit hem mina böcker en enda kväll härifrån. De ligger på "mitt" bord här i biblioteket. Inte friskt.
Det hade väl kanske gjort mig galen om jag inte hade vetat att jag en dag inte kommer ha mitt liv här längre - även om detta gör mig lite vemodig.
Min man sa något tänkvärt härom veckan. Han sa att detta nog faktiskt är den skola av alla skolor han gått på i sitt liv som han spenderat flest år på. Detta stämmer helt och fullt på mig. Jag gick bara fyra år i min första skola, det var det längsta hittills. Nu är jag inne på mitt femte på denna. Inte konstigt att man känner sig som hemma eller?

Äntligen uppsats!

Så var man då äntligen framme vid det...
För fyra år sen var jag i starten av min utbildning: förväntansfull,ivrig att börja grotta ner mig i teologins djupa värld, full av inspiration, tankar och uppslag inför ett uppsatsskrivande som kändes så långt borta för tillfället.
Nu är jag här:
Titeln är klar
Problemställningen är formulerad
Syftet är formulerat
Dispositionen är klar

Nu är jag verkligen igång med uppsatsskrivandet. Förra veckan ägnades åt att läsa Augustinus Bekännelser och nu ska jag börja skriva på mitt första kapitel - Augustinus syn på synden. Det är så himla spännande! Det är så himla roligt! Jag är i mitt esse!
Förmodligen kommer det inom en ganska snar framtid komma inlägg på denna blogg som säger motsatsen - att det är tungt, förjävligt och omöjligt.
Men just i detta nu är jag på gång. Jag mår bra och det verkar gå vägen. Lite smått pressad att bli klar denna vecka med detta första kapitel, men inte för pressad. Snarare pressad på det där sättet som gör att man faktiskt utnyttjar den tid man behöver till att sitta och plugga.
Har hittills lyckats plugga 9-17 om dagarna och på så sätt kunnat ta kvällar och helger ledigt.
Nu visar sig visserligen september vara en riktigt proppfylld månad med resor och pastorala ramen-kurser...
...men ännu så länge håller schemat (och jag lyckas nästan gå 10 000 steg varje dag!)

just det... om det är någon som undrar vad uppsatsen handlar om så är titeln:

Vad är synd? - Om syndabegreppet och syndabekännelsens funktion.

Vissa kanske tycker att detta låter rätt tråkigt. Själv är jag helt sjukt tänd på ämnet (missförstå mig rätt!)

Rapport från Jönköping

För någon timme sedan anlände jag och maken till jönköping. Makens vän med respektive ska ha en vernisage ikväll. När vi kom hit var vi hungriga och gick och satte oss på en restaurang. Vi beställde var sin pizza. När de kom upptäckte jag till min förfäran att min var täckt med burkchampinjoner. Gör de så fortfarande? Jag fick inte i mig halva pizzan. Ni kanske tycker jag verkar lite fin i kanten!? Inte vet jag... Det är inte min självbild men jag har svårt för burkchampinjoner på pizza. Jag vart bara så besviken och kände ett behov av att skriva ett litet inlägg från mobilen. Resten av kvällen kan bara bli bättre.

Träningsdagbok Onsdag 27/8

12703 steg.
Hann inte med några styrkeövningar idag heller... arrgh!

Träningsdagbok för några dagar...

hmmm, det känns kanske som om jag har blivit besatt av detta att komma i form...?!
...det stämmer! Jag är särskilt besatt av min stegräknare och bär den verkligen överallt! Sån är jag, jag blir lätt besatt av saker och ting. oftast lyckas jag styra det så att jag blir besatt av bra saker, till exempel av att följa mitt pluggschema till punkt och pricka (alltså jag menar verkligen slaviskt) vilket gör att jag kan göra helt andra saker på kvällar och helger, eller som att komma upp i 15000 steg varje dag (är inte riktigt där ännu men ligger i alla fall nästan alltid på minimigränsen 10000 steg!).
Ibland går min besatthet lite för långt, så där så att jag inte riktigt kan tänka utanför lådan. Då försöker min man skaka om mig och så bygger jag en helt ny låda.
Nog om min besatthet...
Nu till dagboken:

Söndag 24/8
Hade glömt stegräknaren (och söndag räknas ju som vilodag i min almanacka), men jag gissar att jag gick ungefär 6000 steg

Måndag 25/8
16346 steg

Tisdag 26/8
11270 steg


Det var alldeles för länge sen jag gjorde styrkeövningar nu. Ikväll ska det bli ändring på det! (ni får gärna vara på mig annars).
Och i morgon börjar kursen i Lindy Hop! JIPPIE!!!!!

Träningsdagbok Lördag 23/8

15408 steg



... vilken konfirmationsgudstjänst det blev!

Lämnade kontoret idag... städat bort mig från det nu... lämnar över till den nya pedagogen.
Vemodigt... Det är det roligaste jag någonsin har gjort för lön.

Nu fortsätter jag på frivillig basis i församlingen, och pluggar helfart igen.
3 terminer kvar till vigning.
På måndag börjar uppsatsskrivandet!

Träningsdagbok Fredag 22/8

17099 steg

Som ni förstår av stegräknaren har jag inte riktigt hunnit med några styrkeövningar idag. Har jobbat heeeeeeeeela dagen.
I morgon är det nämligen konfirmation.
Det kommer att bli en riktigt rolig och spännande dag. De är så himla duktiga konfirmanderna. Har ni inget för er i morgon (lördag) kl. 15.00 är ni hjärtligt välkomna till Vällingby... fast det lär nog bli rätt trångt i kyrkan...
Åh, vad det ska bli roligt!

Träningsdagbok Torsdag 21/8

15175 steg (jag klarade det!)

Jag gick av en tunnelbanestation tidigare för att få till de sista tusen stegen.
Satsar även i morgon på 15000 steg. Ska nämligen jobba lika mycket då.
Det bästa med stegräknare är nog att jag blivit medveten om hur ofta man ringer sina kolleger i onödan, när det bara tar en minut att gå till deras rum.
Nu väljer jag att gå så fort jag vill prata med någon. Mycket bra!

-poäng utdelar jag dock mig själv för de uteblivna styrkeövningarna. Skärpning!

Säga vad man vill om Facebook...

För ungefär en halvtimme sen gick han.
Wow! Tänk vad lite det kan märkas att man inte har setts på åtta år!
Visst hade vi båda förändrats: växt och mognat åt våra håll. Stötts och blötts av livet och relationer.
Ändå kändes det att vi kände varandra bra fortfarande.
Visst har vi mycket att ta igen. Men just nu njuter jag av att ha återupptagit en god relation från min gymnasietid.
Tack Facebook!

Träningsdagbok Onsdag 20/8

Idag skäms jag lite. För det är en försämring från tidigare dagar:

10 armhävningar
10251 steg.

Men men... man kan ju inte vara på topp jämt!

Mobilblogg

Bloggar från min nya mobil. Försöker ta slut så batteriet så att jag kan ladda upp den under natten. Och så är det ju himla skoj att leka med sin nya mobil och liksom hitta alla spännande funktioner och göra den till sin egen. Så det försöker jag göra nu. Om ni läser detta på min blogg är jag på god väg.

Träningsdagbok, Tisdag 19/8

10 situps
10 rygglyft
10 armhävningar
kort joggingrunda
10905 steg (joggingrundan inräknad)

Det går åtminstone inte bakåt!
Jag njuter verkligen av detta med stegräknare. Jag blir liksom min egen tränare. I morgon ska jag gå 15000 steg, och därmed basta!

Träningsdagbok, måndag 18/8

10 armhäningar
10 rygglyft
10 situps
12390 steg (nu börjar det likna något)

Alla dessa steg pga att jag jobbade heeeeeeeeeeela dagen.

Träningsdagbok

Lördag 16/8:
10 armhävningar
10 situps
10 rygglyft
Promenad

Söndag 17/8:
10 armhävningar
10 situps
10 rygglyft
5000 steg (= alldeles för få!!!)


Nu skäms jag inför www, men det kanske får mig att bättra mig!

Ny mobil

Jag har köpt en ny telefon idag.
Äntligen en telefon med ordentlig musikspelare.
Sitter just nu och fyller den med bra musik.
Jag älskar sånt här - att pilla och fixa och organisera och ordna.
Jag njuter!

Det blev tennis i stället för kalops!

Jag undrar om jag var ensam om att inte kuna slita mig från TV-apparaten idag. I nästan fem timmar följde jag tennisparet Johansson-Aspelin. Jag ramlade in i matchen i början av första set. När Svenskarna tog hem setet blev det hela mycket intressant. Tennis var visst inte så tråkigt att titta på ändå och - tänkte jag - tar de nu hem nästa set också så är det nästan lagom att börja med kalopsen sen.
Men andra set togs hem (inte överlägset) av fransmännen och nu var det alldeles för spännande för att släppa. Jag tittade på klockan. Matchen hade hållt på i ungefär två timmar, klockan var två. Klockan tre är en bra tid att börja med kalopsen, tänkte jag, då blir det mat innan klockan sex.
Men tredje set tog inte slut klockan tre, och matchen var jämn. Fransmännen och svenskarna turades om att vara nära vinst och stundom undrade man om det verkligen kunde ta så lång tid bara att spela ett enda gem.
Mot slutet blev jag nödig. Vad skulle jag göra? jag kunde ju verkligen inte släppa detta... Min man fick höja ljudet på TV:n och referera medan jag snabbt tog en toatur med öppen dörr.
En så spännande tennismatch har jag då aldrig varit med om.
När matchen hade pågått i 4 timmar och fyrtiofem minuter började jag känna medlidande för det par som skulle komma att förlora denna match. Båda paren var verkligen värda att vinna. Som de kämpade på bana 1.
Så hände det då äntligen - svenskarna lyckades med sin brake mot Clements surve, och tog hem matchen med 19-17 i gem. Vilka siffror alltså!
Det blev aldrig någon kalops, utan snabbmakaroner och köttbullar. Men det var det värt. Kalopsen sköt vi upp till i morgon...
...vi får väl hoppas det i alla fall, om inte morgondagens final blir lika utdragen.
Jag antar att jag inte kommer vara ensam om att sitta klistrad vid finalmatchen i morgon.

Friskvårds-Cissi

Nu har jag verkligen kommit igång med en lite hälsosammare stil.
Jag och maken har anmält oss till en nybörjarkurs i Lindy Hop - FY VAD KUL DET SKA BLI!!!
Vi har blivit mycket bättre på regelbundna (hemlagade!) måltider.
Och idag har jag dessutom satt ihop en egen müsli, som blir riktigt god. Den är gjort på bovetelflingor, havregryn (fiberberikade), specialflingor, russin, pumpakärnor och solroskärnor.
Jag längtar till i morgon bitti när jag får äta min goda müsli till yoghurten.

Eftersom jag tänkte bli grym på Lindy Hop och förmodligen kommer skriva en del om det så fick det en egen etikett.

Det finns inget dåligt väder...

Okej! Denna sommar har jag shoppat mer än jag typ gjort hittils i mitt vuxna liv. Låter det som en överdrift? Avgör själva efter redovisningen nedan!
Så här ser högen ut på sängen av mina nya kläder och då missade jag ändå två plagg.





1. Rosa linne
2. Sjukt sköna jeans


3. Grön tunika som är riktigt snygg till vardags med leggings och flip flops, men byter man ut flip flopsen mot ett par klackar och lägger till ett bälte är det bara att dra på lite smycken, smink och dra ut på party!
4. Bälte


5. Skor. Dessa var nedsatta från 600kr till 100kr. Snacka om kap!


6. Svart t-shirt. Saknade en sådan i min basgarderob.


7. Röd, mjuk, långärmad tröja. Sjukt mysig


8. Brunt festlinne. Detta fick jag för 50 spänn. Det är några paljetter som behöver lite textillim, men sen är jag snyggast på festen!


9. Långärmad randig tröja.


10. Tajt, långärmad grå tröja. Ytterligare ett plagg till basgarderoben.


11. Brunt linne med spetsdetalj.
12. Svart solhatt


13. Solhatt
14. solglasögon (föreställ dig Birgitte Bardot)


15. Skjorta. Denna valde min man ut till mig i en butik i Köpenhamn.


16. Svart linne


17. Blå t-shirt. Den gör sig skit-bra till mina ögon.
18. Grå-rutig keps. I looooooove it!


En morgon vaknade jag och kände mitt bankomatkort i bakfickan alldeles böjt. I mitt försök att böja tillbaka det knäcktes kortet. Kan Gud tala mer klarspråk än så?!

Jag har sällan sett min man så lycklig.

Tillbaka i den stora staden

Idag är jag rätt trött i min rygg eftersom jag spenderade sju timmar på en swebus-buss igår.

Men det är riktigt skönt att vara hemma igen, att sova i sin egen säng, att bestämma över sitt eget kylskåp, att vara herre i sitt eget hus. Det har varit en helt underbar semester och man känner sig nästan som hemma hos svärföräldrarna... men man är aldrig så avslappnad som när man kommer hem efter att ha varit borta i fem veckor.

Efter att ha sprungit runt och fixat lite i lägenheten och packat upp lite grand, värmde vi på lasagnen i ugnen som min älskade mamma kommit över med (tack mamma, den var supergod som vanligt!), tog ett glas vin och satte oss i vardagsrummet och tittade på en film, i vpr egen fåtölj, i vår egen soffa, och så småningom somnade vi i vår egen säng.

Men all tid är värdefull, så denna dag är inge vilodag. Efter en liten sovmorgon begav vi oss till skolan.

Nu sitter jag och småstartar på min uppsats.

Vad mer kan man önska?

WOW!

Vilken toppensommar det har varit hittills!

Jag har redan badat fyra gånger så mycket som förra året (dvs fyra gånger) då det bara regnade och regnade.

Sommarens första dopp var faktiskt i Ume-älven. Jag gjorde några försök till att åka vattenskidor men lyckades inte hålla mig ovanför vattenytan mer än i några sekunder. Det var fel på utrustningen!!!!!

Sen har det varit bad i Öresund och ytterligare bad och sol i Öresund blir det i eftermiddag. Och så har det självklart varit en hel del bad i svärföräldrarnas utomhus-jacuzzi!

Ah! Nu är det verkligen sommar. Jag har inga rester att bry mig om, en bra bok i väskan (= Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson), en underbar man vid min sida, ljuvliga vänner omkring mig, en mysig familj som snart kommer ner och gör sällskap i några dagar, en jacuzzi på tomten... 

Vad mer kan man önska?

Sommar och s...ehm...hus!

Så har min ledighet satt igång.
jag befinner mig på Hönö i Göteborgs skärgård. Det är nämligen hönökonferensen. De två senaste åren har jag åkt hit med min man och vi har tältat en vecka. detta år hyr vi ett hus med svärföräldrarna, och det är jag verkligen nöjd med. Jag hade inte stått ut ännu en vecka i tält. Nu får det vara nog med det. det är verkligen semester, trots att vädret kunde varit bättre. Det finns ju dusch och hemlagad mat (inte ljummen yoghurt som förra årets frukost bestod av) och så finns det internet förstås, det är ju verkligen ett plus.
Nu ska vi iväg på bibelstudium.

I'll be back

Damernas detektivbyrå

Igår läste jag ut damernas detektivbyrå.

Jag har hört så väldigt mycket gott och höga lovord om boken. Jag gick in med höga förväntningar och måste tyvärr sägas att boken inte motsvarade dem. Den var rakt igenom förutsägbar och ingen bok jag själv skulle placera under kategorin "spänning" eller "deckare". Det var däremot en rätt skön, och helt ok feel good-bok som passar slöa sommartimmar, vilket gjorde att jag köpte ytterligare en bok av författaren.

Annars ägnar jag de flesta lästimmarna i sommar åt Håkan Nesser och Stieg Larsson.

Har idag börjat läsa Människa utan hund.

I did it again!

Har varit ute och sprungit ikväll igen, sprang samma sträcka som igår, fast utan att gena denna gång. Och det var förvånansvärt myckert enklare idag. andningen gick bra, benen orkade. dock känns det rejält i benen nu så här i efterhand. Rejält med träningsvärk kan man ju lugnt säga. Den värsta biten är ju trapphuset... jag bor nämligen 4 trappor upp utan hiss!

Nä, nu är det dags att hoppa in i duschen.

Det finns en tid för allt som sker under himlen

Det är riktigt vackert väder ute och här sitter jag på mitt kontor.
Har jobbat denna vecka. ska jobba i morgon. sen ska jag inte jobba förrän i mitten på augusti. Då går jag en dryg vecka och sen är det finito med det här jobbet. Sen börjar jag plugga på helfart igen. Jag vill ju bli färdig någon gång.
Praktiken i våras samt präst/diakon-vigningen i juni har verkligen fått mig att börja längta... längta ut... längta efter att få stå där i alba och mässhake och leda gudstjänst, att få jobba helhjärtat i en församling, sluta vara på väg hela tiden. Klart att jag aldrig kommer sluta vara på väg någonstans, men just nu känns det nästan som att allt jag gör är en förberedelse för ett liv som inte är nu. Jag längtar efter att få leva det livet.

Det måste vara det faktum att jag står här och packar och städar kontoret - eftersom den nya pedagogen börjar jobba innan jag kommer tillbaka och hon ska ha detta rum - som gör att jag börjar tänka så här. Det är roligt att packa upp, bygga, förbereda för sig själv, men det är mindre roligt att packa ihop, avsluta, förbereda för någon annan. Det gör att jag längtar ut till solen. Jag hoppas den stannar över helgen.

Ikväll ska jag springa igen... var bara tvungen att berätta det, annars kommer jag aldrig iväg igen... jag har träningsvärk idag!

Det funkade!

Mitt knep med att offentliggöra mina planer på att börja träna funkade!
Jag hade mesiga funderingar på att ta en promenad från Blackeberg hem till Åkeshov i stället för att ta tunnelbanan och liksom vara nöjd med den motionen (jag försökte till och med motivera detta med att det skulle spara åkremsa)... men så kom jag på att jag skulle behöva stå för det beslutet här på bloggen och det avgjorde saken.
Jag kom hem, avslutade kapitlet jag läste i damernas detektivbyrå (ja, jag vet att jag borde läst den för länge sen... bättre sent än aldrig, detta är ju liksom första sommaren utan restkurser så...), och så gav jag mig ut och sprang i en kvart.
Precis när jag kommit innanför dörren kommer grannen och ringer på dörren. Då fick jag liksom stoltsera live också! Snacka om lön för mödan.

Nu sitter jag här alldeles nyduschad. Det känns så härligt ansträngt i kroppen att ha varit ute och sprungit. Och med tanke på hur jobbit det var - särskilt med andningen - så måste jag verkligen fortsätta med detta. Jag har aldrig förr i mitt liv varit otränad, det hör liksom inte ihop med min personlighet. Så det här måste jag verkligen göra någonting åt!

Jag är tacksam om ni peppar mig... och buar på mig om det visar sig att jag inte sköter mig. Det finns nämligen ingenting jag har svårare för än att vara en förlorare. Jag klarar verkligen inte av det!

Nä, nu måste jag stretcha!

Hög tid att börja träna!

Gick i nån slags rask takt till tunnelbanan i morse.
Gick upp för trappan till perrongen.
Satte mig på bänken.
Var anfådd.
Inte bra när man är 25 år!'

Ikväll är det jag som går ut och joggar. Nu är det hög tid för att börja träna igen.
När jag var på läger i Jämtland var vi ute på en fjällvandring. Det satte verkligen igång mina träningsimpulser. Jag har varit riktigt sugen sen dess att börja träna ordentligt igen.
Och bara det faktum att jag ständigt var anfådd när andakterna skulle börja för att jag hade gått trapporna upp till vindsvåningen är ett dåligt tecken! Jag behöver verkligen göra något åt min hälsa, och jag är ju riktigt sugen på att träna, så...idag börjas det.

Följ utvecklingen här på bloggen!
(detta skriver jag för att motivera mig själv. har jag berättat offentligt måste jag också genomföra det... man vill ju inte visa sig vara en vekling heller!)