En liten julsaga

Någonstans i mörkret sker det.
Ingen ser eller hör det.
Ett barn föds.
Det är varken odramatiskt eller särskilt märkvärdigt.
På normal väg, fast något omständigare.
En änglakör sjunger... precis som varje gång ett barn föds.
Men den här gången kan de inte hålla sig... de måste sjunga högre, de måste fortsätta sjunga... de kan inte sluta.
Det känns i luften.
Några herdar vaknar mitt i natten. Varför vet de inte. Ingen av dem kan förklara vad de drömt, men alla vill de försöka.
Det finns ett barn. Ett BARN!
Något så ömtåligt och sårbart som ett barn. Och hela världens liv hänger på en tråd, hela världens liv hänger på det barnets navelsträng.
Men just i detta ögonblick står hela världen stilla. Det är som om hela världshistorien ryms i den unga flickans famn.

För att se räddningen... ja för att kunna se världens räddning och hopp, behöver man inte sträcka på sig.
Nej, man måste böja knä och blicka ner i sårbarhetens ögon.
Där, i en enkel och ändå så enormt oförklarlig syn ryms himmel och jord, början och slut.

Ett barn är fött.

Detta är jag:

Hittade följande lista på Ericas blogg. Mycket kul!

Pommes frites - Bröd
Oliver - Champinjoner
Ost - Skinka
Pizza - Popcorn
Idol - Top Model
TV - Musik
Dans-Sång
Sylt - Ketchup
På gröt: Kanel - Socker
Tomtar - Påskkärringar
Lucia - Tärna
Pepparkaka - Knäck
Sommar - Vinter
Flygplan - Båt
Hallonbåt - Lakritsbåt
IdolMarie - IdolAmanda
Bada i pool - Bada i havet
Fullkornsmakaroner - Vanliga makaroner
Gymmet - Soffan
DVDbox - Serien på TV

Hosta mig hit

För en och en halv vecka sen blev jag sjuk.
Inget särskilt med det: jag fick feber ont i halsen och var sänkt i två-tre dagar. Detta var förmodligen ett resultat av en utmattande vecka.
Nu är jag inte sjuk längre, men jag har en hosta som vägrar släppa taget om mig.
Både i söndags och i måndags försökte jag julshoppa men fick hostattack i varenda affär, vilket var ganska pinsamt.
Igår hostade jag tillräckligt lite för att kunna julshoppa utan att skämmas.
Men trots att jag inte längre har några regelbundna hostattacker längre så vägrar hostan att lämna mig helt.

Jag har varken halsont eller är särskilt hes, jag har bara hosta och ingen vidare sångkapacitet för tillfället.
Låt mig vara nu! Jag vill sjunga julpsalmer!!!

Enkätundersökning nr.5

Så var enkätundersökning nr.3 avslutad (för ett ganska bra tag sen) och resultatet blev som följer.

Vilken dialekt är hetast?
Värmländska 40%
Norrländska 50%
Närkiska 10%

Vi orienterar oss vidare bland Sveriges dialekter. Kanske blir det finalomgångar längre fram. Vem vet!?
så...

Vilken dialekt är hetast?
Stockholmska
Skånska
Småländska

Tänk att jag vågar ställa dessa mot varandra! Enkätundersökningen finner ni som vanligt längst ner i spalten till höger.
Må hetaste dialekt vinna!

Sju önskningar

Jag har blivit utmanad av Maria och Jenny.
Regler: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma.

1. Fred på jorden!
Ja visst är det klyschigt, men jag vill ha det för det.

2. Lugn och ledighet.
Jag älskar att jobba med det jag gör, men jag älskar att vila också. Med vila menar jag att sitta stilla i en fåtölj men också att utföra någon av mina hobbys som bara har fått ligga på hyllan alldeles för länge nu: fiol, sång, handarbete, kanske till och med en och annan springtur!

3. Större säng.
120 börjar verkligen kännas trångt på två pers... särskilt när man är sjuk och svettig!

4. Massaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaage!
Snälla nån, gå lös på min ömma rygg!!!

5. Fiollektioner.
På så vis måste jag ta tag i mitt lärande.

6. En ny aftonklänning till nyårsafton.
Jag är klänningsfreak!

7. Kärlek.
Jaja, ännu en klyscha. Det struntar jag i, det finns en anledning till att klyschorna blivit klyschor.

Härmed utmanar jag: Cornelia, Allan, Katarina, Jessica och Ellie.
Jag håller med Maria... det är alldeles för mycket med sju personer. Jag är nästan den enda i min bekantskapskrets som gett efter för bloglivet.

Från det ena till det andra

Så var ännu en arbetsdag all.
Då är det bara att sätta sig på tunnelbanan för att åka direkt till föreläsning då!
Varannan tisdag ser så ut för mig:
Kl. 9-14 jobba Vällingby (plugga på vägen till jobbet)
kl.14.30 åka till Ersta (plugga på vägen), förbereda opponering
kl.16.30 föreläsning börjar med framläggning och opponering
kl.20.00 föreläsning slutar - tunnelbanan hem, (plugga på vägen)
kl.21.00 hemma. zzzzzzzzz

Längtar till slutet av denna dag.
Nä nu måste jag köpa läsk så jag har lite socker till tanken i kväll.

...sex timmar senare

Så fann jag till slut änden av den här arbetsdagen.
Jag är trött och svag i kroppen.
Men det har ändå varit en av de roligaste arbetsdagar jag någonsin haft.
Det har varit en lång dag, ja... men den har varit händelserik och jag har nog faktiskt inte haft en enda tråkig arbetsuppgift.

Det är ju inte alla som får betalt för att leka i två timmar (eller snarare 1 och en halv eftersom vi den första halvtimmen drack glögg och åt pepparkakor och lussebullar!).
Det är heller inte alla som får betlt för att prata med en åsna i form av en präst iklädd säckväv.
Det är då verkligen inte alla som har nöjet att baka pepparkakor och julpyssla för att sedan tillsammans med lite trevligt folk i olika åldrar avnjuta (nåja) pepparkakorna tillsammans med ett glas julmust.

Ja, ni förstår vart jag vill komma.
Jag gillar mitt jobb helt enkelt. Det är ett oerhört varierat jobb där jag själv får sätta mina egna gränser.
Spännande och utmanande.
men visst är jag trött!

ofrivillig arbetsnarkoman

Vissa dagar får man sova så länge man bara vill.
Andra dagar går man upp tidigt.
Oftast brukar de tidiga morgnarna sammanfalla med tidigare hemgång från arbetsplats. Men icke så denna dag för fru Södertun.
Började morgonen 7.30 med att gå igenom ´dagens adventsgudstjänster. Efter två adventsgudstjänster för Nälstaskolan var det bara att börja förbereda kvällens grupp.
Snart startar den. Därefter hoppar jag rakt in i ledarsamling för församlingens tonårsledare.
Räknar med att vara hemma vid tiotiden ikväll...
...slut som få!

Vi är sannerligen ett köande folk.

Av någon anledning ställer jag mig alltid i fel kö! Någon som känner igen sig?
Förra veckan var verkligen en "Bad-kö-vecka".

Först hade jag bråttom när jag handlade fika till en av barngrupperna sådär alldeles för tätt inpå gruppens starttid. Jag stod länge och funderade på en kö, studerade både kassörskorna och köarna. Så valde jag till slut en kö. Just som jag ställt mig där och någon ställt sig bakom mig, lämnade kassörskan sin kassa (förmodligen för att kolla upp någonting). Där stod jag nu i helt fel kö. Men det faktum att jag hade någon bakom mig fick mig liksom på något sätt att känna mig längre fram än jag skulle vara om jag bytte kö. Så jag stod kvar. Det tog ju evigheter såklart.

Nästa dag gick jag istället till nyöppnade Coop Extra. Där var köerna extremt korta.
Dock hade man där i princip bara nyanställt vilket innebar att kassörerna var låååååååångsamma. De satt och bläddrade frenetiskt efter koder i sin lilla bläddergrej (ni vet vad jag menar), så där stod jag i typ 20 minuter i en kö som inte var längre än fyra personer.

Nästa dag var jag åter i ursprungsbutiken. Då var kön kort, men personen som stod framför mig i kön var bara tvungen att handla en massa exotiska skumma frukter som ingen människa i detta land vet vad de heter.

Dan därpå var jag med maken och vän och handlade lunch på ICA i Brommaplan. (Varför är alla daglediga personer ute och handlar på just den tid som alla ickedaglediga har tid att handla, men inte särskilt mycket tid?!)
Jag valde omsorgsfullt en kö. Stod där i fem minuter. Så kom maken och ställde sig vid mig medans vän ställde sig sist i en helt annan kö. Innan vi tagit ett steg närmre kassan hade vän betalat och packat sina varor.
"Du är inte så bra på att välja kö" sa maken glatt. Ni anar inte min blick - Det flög förmodligen eldflammor ur mina ögon.

Så var i alla fall "bad-kö-veckan" över... trodde jag.
Igår fick jag köa i 40 minuter på expert. Och då hade jag ändå tagit det snabba alternativet att framkalla mina digitala foton i en sån där "kiosk". Men eftersom man var tvungen att gå till kassan för att lämna kvittot var det bara att fint ställa sig i kö.

Jag får lön per timme (det mesta av köandet har skett i arbetet), men inte sjutton har jag främst betalt för att stå i kö!

Enkätundersökning nr.4

Enkätundersökning nr.3 är nu avslutad. Resultatet blev som följer:


Vad ska min nästa enkätundersökning handla om?

Vanor och ovanor 25%
Musik 0%
Upplevelser 12%
Vida världen 25%
Kändisskap 0%
Sverige runt 37%

Så nu över till enkätundersökning nr.4 - Sverige runt. Denna gång gäller det jämförelse mellan dialekter (jag tänker ju inte ta upp alla förstås). Så vilken dialekt är hetast: Värmländskan, Norrländskan eller Närkiskan.

Mm, det blir ett tufft val. Men det kan bara finnas en vinnare.

Enkäten hittar ni som vanligt längst ner i spalten till höger.

Må bäste dialekt vinna!

En tur till Borlänge

Var i Borlänge i helgen med mor, far, syster och make.
Min kusin hade 40års-fest.
Om det har snöat i Stockholm var det ingenting mot vad det hade gjort där. Helt underbart vackert var det.
Vi bodde på vandrarhem alla fem i ett rum.
Den enda som sov hela natten var min far. Vi andra försökte koppla bort hans läten.
Nu kunde jag verkligen rättfärdiga för min make att jag trodde att det bodde ett lejon i mina föräldrars sovrum när jag var liten.

Vandrarhemmet vi bodde på var verkligen jättebra. Otrolig service och trevlig personal.
Vi fick till och med skjuts bara sådär tillbaka till festlokalen där vår bil stod. Inte skulle vi behöva åka buss inte.
Särskilt dyrt var det inte heller. Vandrarhemsvistelsen gick på ca 200kr/ person med frukost.

Så om du någon gång ska till Borlänge så rekommenderar jag verkligen Borlänge vandrarhem.

Oj, vilket reklaminslag det blev!
Jag har i alla fall haft otroligt roligt i helgen. Bara så ni vet.

Första snön

Den första snön kom tidigt till stan i år.
natten till den 3 november är noterat.
Syrran sms:ade på väg hem i natt: "det snöar".
"Inte här" skrev jag.
I morse låg det snö i skogen utanför vårt fönster.
Det håller på att regna bort nu.
Men snö var det.
Så gick det till när den första snön föll vintern 2007/2008.

Enkätundersökning nr.3

Enkätundersökning nr.2 är avslutad.
Resultatet blev som följer.

När nån säger facebook tänker jag mest...
En massa störiga apps 14%
Jag börjar tröttna 28%
Jag kan inte slita mig 42%
Alla pratar om det, jag har inte fattat grejen 14%
Facebook? 0%

Undersökningen visar alltså att alla mina läsare vet vad facebook är för något, en hel del av dem börjar tröttna, men de flesta kan inte slita sig.

Personligen innebär facebbok för mig alldeles för mycket apps som innebär att jag ständigt går in bara för att sitta och trycka "ignorera", "ignorera", "ignorera"!!!
Jag börjar tröttna, men kan ändå inte slita mig.
Min senaste facebook-grej är att försöka gå med i så många grupper jag bara kan hitta.


Men nu till enkätundersökning nr.3:
Jag har lite idétorka den här gången så jag tänkte att ni kunde få hjälpa mig inför enkätundersökning nr.4.
Alltså: Vad ska min nästa enkätundersökning handla om?
Lägg gärna en kommentar på inlägget här om du vill utveckla ditt önskemål!
Som vanligt finner ni den längst ner i högra spalten.

Frid!

Vilodag? Pah!

Det är söndag...
Jag har fått förlänga natten med en timme. Halleluja!
Jag har sovit såååå gott.

Jag sitter i skolan.
Pluggar.
Satt här igår också.
Satt här i fredags också.
Satt här i torsdags också.

Igår var jag här mellan 9.30 och 21.30.
Får se hur länge jag blir kvar här idag då.
Säkert är att jag aldrig skulle få så mycket gjort på en vecka hemma som jag får gjort här på en dag.

Nä, nu ska jag konfronteras lite med mina Luthertexter!

Enkätundersökning nr.2

Så var enkätundersökning nr.1 avklarad. Resultatet blev som följer:

Hur ofta hoppar du över frukosten?
Minst en gång i veckan 10%
Ungefär en gång i månaden 20%
Det händer väl 30%
Aldrig 40%

Gott att se att de flesta av er aldrig hoppar över frukosten. Men det är ändå mer än hälften av er som någon gång skippar den. Aja, baja!

Nu till enkätundersökning nr.2 (Jag gillade verkligen detta!). Denna gång handlar det om flugan Facebook. Vad tänker du när du hör det? Svara, svara, svara!

Undersökningen hittar ni längst ner i spalten till höger.

Retriet - så här vackert

Det har varit en underbar helg.

Här har ni lite bilder från VVV-helgen i St Tomas kyrka.
Kan kyrkan bli vackrare?

Lunka på

Har haft en lugn och skön arbetsdag.
Det har varit så skönt att arbeta i (så gott som) total tystnad, att arbeta i ett meditativt lugn.
Kyrkan är byggd med klostret som förebild och är som gjord för att ha retriet i.
Kyrkans mörka tegelväggar liksom bara predikar tystnad, stillhet, lugn.
Trots att jag knappt har talat med någon idag känner jag en särskild närhet till de människor som delat dagen med mig.

Nu är jag så där mysigt, avslappnat trött. En ganska harmonisk känsla faktiskt.
I morgon väntar en ny grupp "vilare". Jag hoppas morgondagen blir minst lika bra som idag.

Ett vilande arbete

I helgen har församlingens vuxenarbete en "Vila-helg". (Vuxen Vila i Vällingby)
Det är en retriethelg, dvs en helg i tystnad, med en hel del meditation, bön mm.
Framför allt är det en helg då de som anmält sig får en chans att dra sig undan en stund från vardagens stress och ljud för att ha en stund för sig själv, med Gud. Det finns möjlighet att läsa, måla eller bara ligga på ett liggunderlag i kyrkan och njuta av gregoriansk musik. Kanske sova en liten stund.

Jag har fått äran att hoppa in och vika den här helgen, eftersom diakonen olyckligtvis blev sjuk.
Det ska bli en spännande helg.
Framför allt ska det bli ett skönt avbrott från mina vanliga arbetsuppgifter som är i barngrupperna, där ljudnivån inte ofta når benämningen "andakt".

Inte dåligt!

Hittade följande annons på Jeez' blog:




















Den är ju bara sååå bra!

Enkätundersökning

Upptäckte att man kunde lägga till en enkätundersökning på sin blogg.
Cool!
Vilken otroligt rolig grej. Detta bara MÅSTE jag ju göra.
Då måste man ju fråga om nåt alldagligt... typ frukost... hur många äter verkligen dagens viktigaste mål orentligt?!?
Nu får ni faktiskt svara på min fråga... och svara ärligt nu!
;)

Ni hittar undersökningen längst ner i högerspalten

Tristess väcker kreativiteten

Ibland blir jag bara sådär riktigt sugen på att göra saker.
Det är alltid kreativa saker.
I våras när jag satt med foten i paket och hade tråkigt hela dagarna började jag skriva en bok. Den kommer jag väl ta tag i nästa gång jag har extremt lite att göra, vilket inte inträffar särskilt ofta i mitt liv.

Idag sitter jag här på mitt arbetsrum. Det har varit en ganska lång dag: Jag började dagen med att vakna med huvudvärk, lyckades inte få i mig någon frukost och var således inte så värst pigg under förmiddagen.
Sen har arbetsdagen mest inneburit en massa förberedande inför morgondagens barngrupp vilket har skett i min ensamhet vilket har medfört att jag i tystnaden fortsatt att känna mig rätt trött.
När nu arbetsdagen slutat och jag sitter här omgiven av pysselböcker, pandurokataloger och annat spännande, har jag känt ett sug efter särskilt två saker:

1. Lära mig sticka och sticka en mysig sjal
2. Lära mig sy ett lapptäcke och göra detta

Det ska faktiskt bli kul att göra dessa två saker. Särskilt som jag egentligen borde plugga.
För det verkar ju otroligt mycket roligare att sticka än att plugga.
Så har jag ju fiolen att öva på också och det kan man ju faktiskt inte göra hur sent på kvällen som helst heller.

Ser fram emot en spännande och kreativ afton

Fullt fräs

Det har varit en häktisk helg.
I fredags hade vi som sagt födelsedagskalas med efterföljande idolkväll.
På lördagen var det dags för församlingens barn-och ungdomshelg.
Jag och maken höll ett lovsångs-seminarium. Samtidigt startade jag upp och försökte hålla lite koll på hur det gick på barnsidan med pyssel och bakning och annat.
Direkt därifrån (Låååååååååååångt innan ungdomshelgen tog slut) tog vi oss till Sandviken för ett återbesök.

Väl söndag var det gudstjänst i kanalkyrkan. Maken predikade och jag sjöng.
Det var en riktigt glädjefylld gudstjänst. Och mycket folk vard et. Över hundra personer, kyrksalen var helt full. Jättekul.
Det var så otroligt roligt att få träffa allt folk i församlingen igen. Jag har saknat dem.

Efter underbar söndagsmiddag hos församlingens ordförande bar det hemåt igen.

Puh! Vilken helg. men kul har det varit!

Födelsedagsmaraton

Oktober är nog den största födelsedagsmånaden i vår familj. Särskilt starten på oktober är tuff.

I måndags fyllde min far år, i onsdags min svärmor och i morgon min man. Han ska dock firas ikväll eftersom vi ska bort i morgon.

Så ikväll blir det ingen vanlig idolkväll utan det blir födelsedagsidol! (Attans, kom just på att jag glömde köpa ballonger, det som e så himla härligt!)

Det blir middag med familjen Sjöstedt (= mina föräldrar och min syster), för att sedan övergå till sällskapsrummet med idol och MARÄNGSVISS!

Idag har jag en kanske något obehaglig överaskning till honom. Det är nämligen så att jag har spelat fiol i en månad nu och idag har jag övat mig på födelsedagssången. Så det blir inte a capella ikväll inte.

Vi får se vad han säger om det! =)

Gladiolusfeber?

I helgen var jag och maken på stan.
Det gick inte att undvika alla gladiolusar (hur säger man?!?) som vandrade omkring.
Överallt gick folk och bar på gladiolus. Är det någon slags högtid nu eller?
Varför just gladiolus?
Det är inte så att jag inte tycker dom är fina... jag är bara så nyfiken på varför så många bär omkring på just dessa blommor nu. Finns det inga andra eller?

...Detta är alltså en seriös fråga...

Skärpning Amanda!

Idol-Amanda är ju bara så cool.

Hon har varit en av mina favoriter sen första stund.

(För dem som undrar: JA! Jag är ett idolfreak, och det är ingenting jag skryter med. Men om sanningen ska fram så är det ett riktigt kul program när det väl kommer så långt att det är bra artister som tävlar mot varandra - vilket det är nu)

Nå... idol-Amanda.

Ikväll gjorde hon sitt första framträdande utan att helt glänsa över de andra.

1. Det visar att hon är mänsklig

2. Det är riktigt synd för hon är ju annars så rakt igenom cool och gillar 60-talsmusik = STORT + i kanten

Skärpning nu Amanda! Jag håller på dig.

Sakta en tur genom stan...

Idag skulle vi åka till Rissnekyrkan för att gå på gudstjänst. Vi gick upp redan klockan sju i morse för att tvätta. Men någonstans på vägen tappade vi bort en timma och plötsligt insåg vi att klockan var halvelva och inte halvtio som vi trodde (vi skulle ha gått 10 i 10!).
För att kompensera för den nedstämdhet som instämde sig bestämde vi oss för att ha en trevlig dag och åka in till stan i stället.
Så efter lunch på pizzahut tog vi en tur i Stockholm. Vi traskade till Kungsträdgården, därifrån till Gamla Stan vari man ju måste kringelkrångla för att få uppleva alla vackra gränder. Så traskade vi vidare till Söder och Mosebacke och gick omkring bland söderkåkarna.
Det var en underbar höstdag!

Mycket snack men lite verkstad

Äntligen var det dags. Det jag har laddat för sen jag började jobba.
Det jag har hittills har jobbat mot. Första gruppen skulle starta idag.
Vi var på planeringshelg i helgen. Nästan alla ledare var med. Det var ledarutbildning och planering som stod på schemat.
Vi hade otroligt kul och planeringen gick som smort. Alla åkte vi därifrån laddade inför veckans grupper och förväntansfulla över det vi planerat.

Så kom då dagen. Klockan 16 samlades hela ledargänget till Miniligan. Vi hade en ledarsamling. Gick igenom kvällen. När klockan var halvfem hade det bara kommit ett enda barn.
När klockan var kvart i fem var det fortfarande bara detta enda barn, som ännu inte hade velat gå in. Några minuter senare sprang barnet hem.
Ingen vidare start på terminen må jag säga.
Vi var alla snopna.

Vi ägnade den avsatta tiden åt lite ledarutveckling. Ledarna fick öva på att hålla de lekar de skulle hålla senare i terminen mm.
Den stora frågan är: Varför kom ingen? Brevet gick ut i god tid och det gick ut till barn som innan varit otroligt aktiva.
Morgondagen väntar telefonsamtal.

Det blir intressant att se hur det kommer att se ut i gruppen som börjar på onsdag!

Daysie

Hon fick leva lite drygt 11 ½ år.
Hon fick uppleva kärlek, ilska, skam, stolthet, lycka, rädsla och mycket omsorg.
Det var kanske världens gladaste hund. En tjockis, som aldrig fick nog av att leka eller åka bil.

Vi fick avliva henne i fredags. Då hade cancern i magen spridit sig. Förmodligen hade hon fått vätska i lungorna.
Det var dags. äntligen skulle hon få somna in, få lite lugn, slappna av.
Vi lekte med henne någon timme innan det var dags. Vi myste med henne.
Aldrig har hon väl fått så mycket klappar på en och samma dag.
Hon var älskad till slutet.
Och nu springer hon däruppe och leker med de hundar hon tyckt så mycket om och som gått före henne.
Hon var en söt, jobbig och glad hund. En vän som kunde lyssna på tonårsbekymmer, som kunde ge närhet när alla andra verkade så långt borta.

Hon är saknad!

Lyckan ler... stort.

Denna termin ser verkligen ljus ut just nu.

Maken fick betald semester så vi klarade både hyra, räkningar och att köpa litteratur.
Vi har till och med pengar kvar så vi klarar oss gott fram till csn-pengarna behagar komma.

Som av en händelse ramlade dessutom ett välkommet bidrag på 10000:- in genom makens släkt. Lagom passande nu när vi håller på att göra om hemma och behöver införskaffa diverse möbler.

Som grädde på moset fick jag dessutom ett samtal igår med erbjudande av en anställning på 20 timmar i veckan i min församling. Detta samtalet kom alltså någon timme efter att jag fått veta att en anställning som har varit på gång i en annan församling inte blev aktuell. Snacka om snabbt bönesvar!

Till råga på allt så fick vi dessutom igång skrivaren igår!!!
Det där med ryggskott är bara en mindre petitess i det hela... det går ju över snart!

Gud ler mot familjen Södertun.

Orsak och verkan

Var ute med soporna i förrgår.
Plötsligt högg det till i ryggen och varje steg jag tog var som ett maratonlopp, bärandes på ett piano.
Efter att ha kämpat mig upp för de fyra trapporna utan hiss (förbannade 70-talsbyggnad!) slängde jag mig på hallgolvet och ropade patetiskt efter min man.
Jag hade fått ryggskott.
Fy bubblan.
Så nu ligger jag här hemma och varvar min liggställning med att röra på mig, i form av att gå runt runt runt köksbordet och sen lägga mig i sängen igen.
Jag som skulle ta mig till skolan den här veckan.

Men det är avsevärt mycket bättre idag än från början vilket är ett mycket gott och lättande tecken.
Nu kan jag resa mig ur sängen helt själv!

Be gärna för mig, både att smärtan ska försvinna, men också att jag slutar möblera om hemma på egen hand!

Dataspel - ursprunget till all världens ilska

Jag är en sån där tjej som aldrig har fattat det där med tv-spel och data-spel.
Jag är inte intresserad. Ändå så lockar då och då någon (=min make) in mig i ett spel, och så fastnar jag. FAST JAG INTE VILL!!!

Detta har nu hänt.
Min kära man har nyligen lånat gamla Harry Potter-spel till pc av min syster. Dessa är skapade för något sämre datorer vilket gör att man typ får ont i ögonen av att spela dem på vår dator.
Ändå öppnade jag spelet, började spela och har spelat det någon stund varje dag i några dagar nu.
Och jag HATAR det fruktansvärda spelet. Jag är så dålig på det att jag skäms. Min dåliga Harry bara svimmar hela tiden (för ingen kan ju dö i ett barnspel): ramlar ner från höga avsatser och annat, och han gör då inte vad jag säger åt honom att göra, och jag blir så ARG.
Ändå kan jag inte låta bli att öppna det lite nu och då, och liksom försöka en liiiiiiten stund till.

Detta kan inte vara bra för hjärtat.

Den levande resväskans återkomst

Så var man äntligen hemma efter att ha kastat omkring sig som en vante utmed hela Sverige.
Sommaren har varit som följer:

13 maj - bröllopsresa till Kreta
hem till stockholm efter en vecka
Därpå upp till Sandviken för mannens sista arbetsveckor i kyrkan, två veckor.
Tillbaka till Stockholm.
2 dagar senare ner till Helsingborg.
Packar om väskan för att dagen därpå åka till Hönö i Göteborgs skärgård en vecka.
Tillbaka till Helsingborg, en vecka.
Tillbaka till Stockholm.
2 dar senare på läger utanför Rättvik en vecka.
Tillbaka till Stockholm.
2 dar senare till Luleå för Stora årsmötet för Svenska kyrkans unga = borta 4 nätter (varav 2 på tåg).

Nu är jag hemma för att stanna resten av sommaren (förmodligen).


Under SÅM (Stora årsmötet) uppstod en hel del dötid då tröttsamma diskussioner i talarstolen aldrig verkade ta slut. Dessa kombinerade med en hel del övertrötthet resulterade i en rejäl bajshumor. Omoget och barnsligt men ett väldigt roligt sätt att få tiden att gå.
Filmtitlar med utbyte av ett ord i titeln blev ett populärt tidsfördriv och här publiceras nu top 10-listan. För er som inte finner det roande i detta ber jag ha överseende och läsa något annat inlägg i stället. För er andra ger jag er...

Top 10-listan utan inbördes rangordning:
BAJSA MED VARGAR
BEHIND ENEMY BAJS
DEEP BLUE BAJS
KAN DU BAJSA JOHANNA?
MITT STORA FETA GREKISKA BAJS
THE THIN RED BAJS
ÄLSKLING, JAG KRYMPTE BAJSET
DÖDA POETERS BAJS
TITTA, HAN BAJSAR
BAJSA DEN SOM BECKHAM

Regn och Harry Potter

Nu var det ett bra tag sen jag skrev. Bäst att uppdatera litetror jag bestämt!

Jag befinner mig just nu i ett regnigt Helsingborg. Jag har fått vara med om några soliga och varma dagar här nere, men nu regnar det återigen här i Söder. En dag på stranden har jag haft denna sommar! Dock har svärförädrarna installerat en utomhusjacuzzi på tomten, vilken har använts väl under vistelsen här.

På lördag är det dags att börja det hårda livet på läger. Ska till Ensro utanför Rättvik på ett ungdomsläger i SMU's regi. Det är bara att hoppas på att det blir bättre väder där än vad det nu är här. För jag vill BAAAAADA!!!!!!

Men... när det är sånt här regnväder så är det ju tur att den allra sista av Harry Potter-böckerna just har kommit ut, så man är ju i alla fall inte sysslolös. Ska just börja på kaitel 12. Spännande värre.
Men jag lovar, jag ska inte berätta slutet för er!

Hoppas att det finns soliga platser i övriga Sverige!

Soffpotatis på hjul

För snart två veckor sedan opererade jag min hallux valgus.
De har med andra ord sågat i min fot... på två ställen. Trevligt va? Det är inte skönt efteråt i alla fall!
De här två veckorna har så inneburit att jag på sätt och vis har förvandlats till en soffpotatis. För det har varit min dagliga syssla: att sitta i soffan.
Från detta läge har jag sedan utgått i mina övriga sysslor, såsom att lösa sudoku, läsa, vila, titta på tv, skriva, brodera osv.
Nu har jag börjat gå lite mer (egentligen lite mer än jag får), men när jag ska ta mig långa sträckor får jag skjuts i en gammal rullstol som vi har lånat från Fredriks församling.
Jag känner mig inte snygg, men jag är MOBIL!

På torsdag åker stygnen av och sen ska jag gå med förband i två veckor. Efter detta får jag börja använda foten lite flitigare. Så när det förhoppningsvis är som bäst sommar (snälla gode Gud!) får jag bada. Och SOM jag ska bada sen!

Vadå?
Om jag är sugen på att ta andra foten?
Jag väntar nog lite med den!

Bröllopsbilder

Nu finns fotografens bilder från vår bröllopsdag upplagda (en del av dem) på bröllopsbloggen för allmän beskådan!

Pension och kärlek

Igår var det avsked av diakonen i Kanalkyrkan i Sandviken där min man jobbar. Hon (diakonen alltså!) går i pension till sommaren nu, och det var ett bölkalas som hette duga!
Det var tal efter tal efter tal efter tal, så mycket tal att man nog inte kan kalla det kyrkfika längre... för tid att fika var det inte tala om!!!
Allt detta talar om en människa som verkligen har uträttat någonting, en människa som har satt spår i människors hjärtan, en människa som har berört många, och som har varit en viktig och kanske till och med livsavgörande del i människors liv.

Som ung student som har siktet inställt på att jobba i kyrkan i framtiden blev denna "diakonen-går-i-pension-nu-fikar-vi-och-avtackar-henne-med-hela-vårt-hjärta-ceremonien" något av en andlig upplevelse. För även om jag redan visste detta, så blev det nu klart för mig: det är inte vad vi ser som "uträttat" som är det vi verkligen har uträttat här i livet, i världen, i arbetet.
Utan det som verkligen är något uträttat, det går inte att ta på, det märks inte, det går inte att mäta, varken i timmar eller i lön.
Det är sådant som man kanske aldrig får veta om.
Kanske får man en glimt av det i form av tal när man går i pension.

Men likväl är det detta som är det verkliga arbetet, likväl är det här jag måste lägga min möda, inte främst i de tafasta uppgifterna, utan i mitt sätt att vara, bemöta, beröra och beröras.

Nu är jag gift!

Så var det med den saken.
Har gått och blivit en fru, inte dåligt.

Vår stora dag blev bättre än förväntat och allting blev bara perfekt.
Efter en underbar vigsel och överdriven konsumtion av ris firade vi med en ordentlig brakfest. Det var verkligen den lyckligaste dagen i mitt liv.

Vi avrundade söndagens presentöppning med att dra iväg på en veckas all-inclusive-resa till Kreta, inte helt fel. Nu är vi tillbaka och verkligheten kallar till arbete och hemtentor. Men ännu finns det tonvis med bilder som ännu är outforskade och ett helt hem att bygga!

Om planering och förberedelser kan ni läsa på vår bröllopsblogg. Där finner ni även en länk till bilder från dagen.

Kärlek via telefon är inte min starka grej

Ikväll skulle vi äntligen "umgås" lite, jag och min blivande.
Med "umgås" menas att prata med varandra i telefon utan att planera en massa saker, utan bara prata om livet, universum och allting!
Så blev det såklart inte!
Bröllopsplanering för hela slanten... det var dags att skriva en rad om varje gäst. Ganska roligt att sitta och finurla på, men ändå.... när ska vi myyyysa då?!

Lösning: efter tandborstningen har vi samtal nr. 2 = godnattsamtal modell längre!

Vilket drag det var här då!

Så sitter man här...
Klockan är halvtolv på kvällen...
Det är fredag kväll...
De sänder Spiderman på tv...
Och här sitter jag..
Vid datorn...
Har just gjort bordsplaceringen...
Gjorde en bitmappsbild...
Den blivande är på svensexa...
Kanske är det därför jag sitter här...
Istället för att gå och lägga mig...
Mmm... kanske är det därför...

Bruden är hipp!

Hela denna vecka har jag gått och varit stressad och minst sagt paranoid över min möhippa.
När blir den?
Är det imorgon, veterinärbesöket är kanske bara en täckmantel osv. osv.
Jag är helt överlycklig över att mina kära väninnor lyckades överaska mig. Det är nämligen inte lätt. En stor eloge till det får dom.
Intet ont anande efter en hel dag som tentavakt kom det som en blixt från ovan.
Mer om detta kan ni läsa här!

Bit för bit blir livet avklarat...

Så klarade jag av de sista föreläsningstimmarna. Jag har skickat en skrivuppgift till läraren och dagen skall nu avslutas med att försöka färdigställa nästa.

Men så är det ju tisdag...
Tisdag har blivit TV-dagen nummer ett.
Det är program efter program som är bra.
Vänner, Joey, Ugly Betty, House.
Sen är det läggdags.

Så det är fram tills klockan 19:00 som gäller sen är det TV-kväll för min del.
Det får bli dagens belöning.
Som sagt. En sak i taget.

Så var det värsta i alla fall över!

Okej...
Halva föreläsningsdagen är nu avklarad, den tuffa biten.
jag har nu, precis före lunch, haft min redovisning av Ragnar Persenius bok "nådens budbärare - om den sakramentala folkkyrkan". Det gick bra. Jag tror att läraren var nöjd, och redovisningen inspirerade faktiskt ett gäng människor till att läsa boken, vilket jag ser som positiv kritik. Då har jag ju lyckats presentera boken och hans teologi på ett sätt som väcker intresse.

Nästa steg är att skriva färdigt referatet samt ytterligare en skrivuppgift (efter att andra halvan av föreläsningsdagen är avslutad naturligtvis). Sedan är det bröllopsplanering som får uppta mitt liv, fram till dem 12 maj.
Efter resan får jag en hemtenta att göra över en dag. Men det får jag oroa mig över när jag kommer tillbaka. Nu är det en sak i taget som gäller.

Ledig helg - jag? Mmm visst, och jag ska heta Sjöstedt livet ut också!

Pust!
Går EN kurs på halvfart just nu. Detta var ett strategiskt val av mig.
Jag tänkte: okej, jag ska gifta mig 12 maj. Jag älskar att planera, och bröllop ska tydligen ta mycket tid i anspråk.
Så därför valde jag att BARA läsa halvfart denna termin.
Allting började bra. De första veckorna på terminen tog bara en halvfart i anspråk från mitt liv.
Men de senaste veckorna har jag för att hinna med allt i kursen lagt ner mellan 30 och 40 timmar varje vecka. Det, mina vänner, är INTE halvfart!

När det nu (på dagen) är tre veckor kvar tills jag gifter mig, sitter jag med plugg upp över öronen som måste göras idag och kvälls/natte-tid söndag och måndag. Jag har nämligen bokat upp mig dagtid dessa dagar för fromma saker såsom kyrkfika (ska hålla i, inte enbart förtära!) och att reka med bröllopsfotografen + provmöblera festlokalen.

Till råga på allt träffar jag aldrig min blivande make. Han kommer ner (bor i Sandviken) för att reka med fotografen och följa med till festlokalen. Sen ska vi ta oss till västerås någon dag för att fixa ringarna. Förutom detta ses vi inte förrän dagarna innan giftermålet!
Ska de va såhär?!?

Så mycket för halvfartsstudier, man undrar ju hur mitt liv hade tett sig med helfartsstudier! AHHH!!!

Jag är utmanad!

Jag har blivit utmanad av Maria. Så det är väl bara att lyda:


Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.


1. Jag har ett extremt kontrollbehov, vilket har resulterat i att jag lever i min almanacka och att jag sällan lämnar hemmet utan en väska packad med almanacka, blyerts- och bläckpenna, skrivbok (ifall jag skulle komma på något viktigt som jag inte får glömma), mobiltelefon, liten necessär, hårborste, vattenflaska, USB-minne, plånbok (där kvittona är uppdelade i de två sedelfacken “viktiga” och “mindre viktiga“) extra stift och ibland en bibel eller psalmbok. Detta om jag så bara ska gå på gudstjänst.

2. Jag älskar att planera och fyller gärna livet med listor och gör ofta dagsscheman för mig själv. Har förmodligen rätt mycket med punkt 1 att göra. Denna egenskap är till rätt stor nytta just nu när jag är mitt i bröllopsplanering (har aldrig mått så bra!)

3. Jag gillar inte att vara för tidig och heller inte för sen, utan strävar oftast efter att komma så nära inpå den sagda tiden som möjligt. 3-4 minuter tidig är en rätt bra tid tänker jag, beroende på vad det är jag ska göra på plats.

4. Jag har extremt svårt för att kallprata i telefon. När jag i ett samtal (om det så är med bästa vännen, mamma eller en arbetskamrat) har avklarat det praktiska vill jag helst av allt lägga på. Undantaget är min kära fästman som bor 17 mil bort just nu, men även med honom är det jobbigt när jag är uppe i varv.

5. Jag snöar jättelätt in mig på grejer. Om någon i min omkrets kommer med en rolig idé så kan jag oftast inte låta bli att arbeta vidare på den, om det så handlar om att pilgrimsvandra till Taizé eller fixa en klocka som går baklänges.

6. Jag är nästan aldrig på humör för att se The Simpsons, men slötittar gärna på ett fågelprogramm om jag råkar zappa in på det.


Härmed utmanar jag:
Allan
Katarina
Theresia
Lisa
Evelina
Patrik

Familjen är samlad (den kvinnliga delen)

Nu har även min syster och min kära mamma hittat in i bloggvärlden.
Och det var nog på tiden, för mor är förmodligen den värsta internetaren i hela familjen!

gå in på: minijessi.blogspot.com och på: magganshund.blogspot.com och välkomna rom vetja!

Välkommen syrran!
Välkommen morsan!

Smarta ställen...

okej...
måste till apoteket IDAG och hämta ut.
Receptet har legat i badrumsskåpet ganska länge.
Badrumsskåpet är ett bra ställe, eftersom det jag ska hämta ut alltid ligger i badrumsskåpet, så när det börjar ta slut... ja ni fattar!

Nu började det ta slut för några veckor sen¨å då tänkte smarta Cissi:
"jag vet, jag flyttar receptet nu, å lägger det på nåt SMART STÄLLE, eftersom jag måste hämta ut det snart!"
Förmodligen tänkte jag snabbt:
"Men vänta... ett SMART STÄLLE? är det inte såna man aldrig hittar sen igen?"
Men jag tänkte väl att det här nya stället var SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ SMART att det skulle vara omöjligt att missa!

...boy, was I wrong
varför lär man sig aldrig av sina misstag?

Längtan och munkar

Så var jag tillbaka i Stockholm igen efter en underbar helg med älsklingen...
Sucka!
Orkar inte med detta... jag bor i en väska...
börjar förstå hur barn med skilda föraäldrar har det... då är detta någonting jag ändå vet är temporärt och som jag själv varit med och beslutat om!

Nåja..

Ikväll:
Ungdomskväll i kyrkan: mässa med några bröder från Taizé. Ska in till stan och hämta dem. Ingen dålig uppgift att ha inte! =)
Det ska bli en riktigt spännande kväll.
Jag har aldrig varit i Taizé, men länge velat dit. Jag och karln min skulle ha åkt i somras men bussen vi bokat blev inställd på grund av för få anmälningar, så det blev inte av.
Nu verkar det dock som att församlingen kommer ordna en resa dit på höstlovet i år. *hoppas, hoppas*.

Nyhetens behag!

Surfade dumt nog in på tv4:s hemsida innan jag begav mig hem, vilket innebar att jag läste vinnarnamnet innan jag gick hem...
menmen... det var spännande att se hur han tog sig dit ändå!

Grattis till ditt tredje Vasalopps-guld, Svärd... Det är udda år som gäller verkar det som (2003, 2005, 2007)

Back in business

Så var jag tillbaka från en veckas skidläger i Kall.
Det blev en hel del skidåkning och en rejäl vurpa som gav mig nackont och huvudvärk. Men det har gått över nu, så det var inte farligare än så.

Det har varit ett helt underbart läger.

Sista kvällen hade vi melodifestival där deltagarna ställde upp med kända låtar med nya texter. Det blev låtar om korv, äpple, päron, banan, hjälmar, skidåkning och en hel del annat.

Nu har vi (ja å fästmannen) tagit oss upp till Sandviken. Gick upp och såg starten av Vasaloppet i morse, drog på gudstjänst och ska nu hem och se målgången som vi spelat in på VHS!

Kåänns kul att vara tillbaka i "verkligheten" igen.
Allt gott, vänner!

från ett snölandskap till ett annat...

Nu bär det av på skidläger med ungdomarna i min församling.
Det ska bli otroligt kul.
Har varit dunderförkyld hela veckan, men idag verkar jag må avsevärt mycket bättre. Ett gott betyg.
Däremot vaknade Fredrik täppt. Vi får hoppas att inte han blir superförkyld i stället. Att åka skidor är mer hans grej än min, så är det nån som ska vara för sjuk för att åka så ska det vara jag. Dessutom fick han vinterkräksjukan första dan på skidlägret för ett år sen, så i år kan väl han få skonas!?!

Hur som helst... ha en skön sportlovsvecka allihopa.
I'll be back!

byebye hallux valgus!

det kom ett brev för några dagar sen...

... Jag är kallad till operation!
Äntligen!
Den 7 juni blir jag av med den... min Hallux Valgus - knölen intill min högerfots stortå.

Tack och lov att det blir efter bröllop och bröllopsresa och hela köret!

Har aldrig förut genomgått operation, och har verkligen inte fått narkos förut. Be gärna för mig, är lite smånervös!

Angående lördagens melodifestival...

Heja Nanne!
Det enda bidraget som stack ut något. Och helt underbart med lite drag på scen.

Men allvarligt talat så tycker jag alla bidrag var alldeles för släta... skärpning!

Men... Sebastians låt fastnade, jag går och nynnar på den än... det måste ju ändå säga något om den !?

Och så stackars Magnus Carlsson som inte verkar få till det. Kanske skulle han satsa på en annan festival... "slemdisco-wanna-be-alla-som-var-kända-på-åttitalet-festivalen" kanske?!

Kärleken är evig

För några veckor sen var jag på bröllopsmässan på grand hotell i Stockholm.
Denna mässa invaderas till övervägande del av tillsnofsade unga kvinnor i trettioårsåldern, som ivrigt springer omkring mellan montrarna för att ta reda på allt allt ALLT som måste måste MÅSTE fixas inför den stora dagen... (vissa går dit några år efter dom har gift sig oxå!!!)

På denna bröllopsmässa såg jag något av det vackraste jag någonsin har sett.
Mitt bland alla tillsnofsade 70-talister, gick där lugnt och stilla mellan montrarna omkring ett par i sjuttioårs-åldern.
Där gick de hand i hand, stillsamt, och tittade på ringar.

Det finns så mycket vackert här i världen och ibland får man vara med och beskåda det vackra.

Bilden får mig att längta...
...längta efter att bli gammal tillsammans med Fredrik, och gå runt hand i hand.

Ivriga hjärtans dag.

Det var söndag igår.
Helt slut efter en fullsmockad helg med konfirmander, ungdomsläger och årsmöte i kyrkan kom jag hem vid femtiden på eftermiddagen.
Jag satte mig ner och vilade kroppen ett tag.
Sen ringde jag min älskling... men han var inte hemma.
Jag ringde min älsklings jobb... men han var inte där.
Så ringde jag min älskling på mobilen... han sa att han var ute och handlade, skulle ringa mig när han kom hem efter jobbet senare på kvällen. Jag frågade när, han svarade vid åtta-niotiden.
Vi lade på. (för den som inte vet bor min älskling 17 mil hemifrån just nu).
En timme senare när jag satt i soffan och slötittade på tv:n ringde det på dörren.
Jag öppnade.

Där stod min älskling!
Jag grät...
Grannen smög förbi dörren... kom senare över med semlor...


Nu har han åkt igen...
...men jag njuter ännu av mina glädjetårars salt

Ingen älskling är som min!

Helg = jobba!

Så var det dags... den stora helgen.
I morgon fylls S:t Tomas kyrka med barn och ungdomar.
Det är nämligen konfirmandernas temahelg, kombinerat med barn- och ungdoms-helg kombinerat med Ligans (svenska kyrkans unga i Vällingby) årsmöte.
Ska bli kul, men kommer bli slitigt.
Konfirmandernas helg handlar om gudstjänsten, mässan. De ska få gå en rundvandring där varje rum representerar var sin del i mässan. Jag har hand om Credo-delen.
På söndagen ska de få ansvara för att lyfta fram dessa delar i gudstjänsten. Då kommer Ingmar Johansson och leder gudstjänsten.

Det ska bli en otroligt spännande helg. En hel del barn och ungdomar kommer att övernatta (så även jag) vilket innebär total utmattning på söndag kväll när man kommer hem!

Ser fram emot det, men ser samtidigt fram emot söndag kväll.

Gör det själv - tjejspecial

Håller på att lära mig ta hand om mina egna naglar.
Har just börjat fatta att dom blir fina om man sköter om dom och inte biter på dom eller river ac dom.
Hittills har min bästa vän fått göra jobbet, men nu har jag bestämt mig för att ta hand om det själv,
ska banne mig lära mig.

Ska väl inte påstå att högerhanden ser direkt proffsig ut, men över förväntan...

Övning ger, som sagt, färdighet, så det är tur att jag handdiskar så pass mycket att jag behöver lacka om rätt ofta.

Men kvällen innan bröllopet (12 maj) överlåter jag nog ändå mina naglar i Annas händer.

övning ger färdighet!

ÄNTLIGEN har jag vunnit en omgång på Settlers!!!
tionde gången gillt eller vad?!?
Än så länge är det första och enda gången, men nu är jag i alla fall igång!

gudstjänst och dåliga spelomgångar

så har man åkt till Sandviken igen...
den här gången drog vi med oss min bästaste vän, Anna.
Idag firade vi en underbar gudstjänst med en grym gospelkör från Katrineholm.
Ikväll ska det bli lovsång och delgivning vid ljusbäraren. Det ska bli spännande och mysigt.

Och så tog vi självklart med oss Settlers of Catan... har ännu inte vunnit (grinar), men jag kämpar på.

Tävlingsbenägen, galen brud var det här!

Settlers of Catan..
detta underbart roliga spel...

Inte har jag vunnit en enda gång hittills, men jag ger inte upp!

Jag skall vinna om det så ska kosta mig alla pluggtid i världen!

...

Amen, må det ske!

En himla mässa premiärer

Igår var det mycket premiärer i Ligan:

Årets första mässa i viston och ungdomskväll
Nya sånghäften
MegaLigans "Johanna and the Lions" hade världspremiär

Och så hade Connecting roads gudstjänstpremiär med Här blir vi ett.
Den har kommit med i det nya sånghäftet och har nummer 10 - känns som ett bra nummer.
Den var öppningssången på mässan (efter klockringningen) och det blev drag...
...åtminstone bland gitarristerna!

Det känns stort.

Nyårsläger med SMU

Så var man hemma igen efter allt jul- och nyårs-firande.
Det har varit en proppfull men otroligt rolig och lärorik ledighet.

Har varit på nyårsläger i Härnösand med missionskyrkan i mellansvenska distriktet. På lägret var 109 deltagare och 19 ledare, varav jag var en av ledarna.
Det var en otroligt lärorik vecka (5 dar). Har aldrig någonsin varit ledare på något liknande och kände mig därför lite som en amatör i början, vilket var väldigt nyttigt att få känna på igen. Men jag kom in i det ganska snabbt.

En konstig känsla infann sig när jag lämnade lägret: Alla dessa människor jag har kommit så nära inpå, alla dessa människor jag har lärt känna... troligen kommer jag aldrig mer träffa de flesta av dem. För det första var det ju ett läger med SMU och för det andra (och kanske främst anledningen till att vi aldrig ses igen) var alla på lägret från mellansverige, dvs. Dalarna, Hälsingland, till och med någon stackars värmlänning!


Men minnena och intrycken stannar kvar, dem kommer jag möta många gånger...