Daysie

Hon fick leva lite drygt 11 ½ år.
Hon fick uppleva kärlek, ilska, skam, stolthet, lycka, rädsla och mycket omsorg.
Det var kanske världens gladaste hund. En tjockis, som aldrig fick nog av att leka eller åka bil.

Vi fick avliva henne i fredags. Då hade cancern i magen spridit sig. Förmodligen hade hon fått vätska i lungorna.
Det var dags. äntligen skulle hon få somna in, få lite lugn, slappna av.
Vi lekte med henne någon timme innan det var dags. Vi myste med henne.
Aldrig har hon väl fått så mycket klappar på en och samma dag.
Hon var älskad till slutet.
Och nu springer hon däruppe och leker med de hundar hon tyckt så mycket om och som gått före henne.
Hon var en söt, jobbig och glad hund. En vän som kunde lyssna på tonårsbekymmer, som kunde ge närhet när alla andra verkade så långt borta.

Hon är saknad!