Är hantverkare helt enkelt bara lata?

Är det någon förutom jag som har gjort följande upptäckt?

Hantverkare är ständigt missnöjda med andra hantverkares arbete.

I morse hade vi besiktning av vår gamla lägenhet. Ett flertal gånger uttryckte vaktmästaren sitt missnöje över hur saker och ting hade gått till

• när de målade väggarna
• när de bytte ut ventilationen i köket
• när de Gud vet vad!!!

Just nu har vi en hantverkare hemma hos oss som byter bottenplattan under diskbänken och han suckar ofta mycket högt över hur de har satt förra bottenplattan och rören vid stambyte.

Är hantverkare aldrig nöjda med hur saker och ting har gjorts före dem, eller är alla hantverkare egentligen bara lata och intresserade av att lösa sitt jobb och sen gå hem?

Det är en öppen fråga

uppdatering: citat från närvarande hantverkare: "de har tänkt med arslet"

Flytt

Påbörjade flyttstädningen igår.

Det tog längre tid än jag hade planerat.

Det är inte mycket kvar, kanske 1,5 timmar eller så. Men det hade varit sååå skönt att kunna lämna lägenheten bakom mig igår och bara ha en ledig kväll idag. Men icke!

Nu måste jag alltså klämma in lite städning mellan skola och kyrka och städa bort ännu lite mer hud från mina fingertoppar.

Imorgon bitti är det besiktning, och SEN är det äntligen all. Då har vi bara en lägenhet att hålla reda på.

Biskopsval

Nu börjar röstningen.

...ber en stilla bön

Gud sänd din ande

När tiden står still

Sitter och skriver en rapport från min VFU.
Det har gått en dryg vecka sen min sista dag...
...sista dagen på den sista praktiken.
JAG LÄNGTAR SÅ OTROLIGT MYCKET UT!
Ut till prästyrket.
Att det ska ta sån tid det här.
Ett år kvar.
Ett år av väntan, längtan, bävan, längtan, längtan.

Dags att skriva klart den här ****** rapporten!

Jag bor på en byggarbetsplats

Maken har astmatiska besvär och själv är jag dammallergiker. Inte helt klockrent av oss att bo på en byggarbetsplats.
Vi spenderar nämligen varje natt i vår nya lägenhet som vi ännu inte har flyttat ini (möblerat dvs). Denna vecka har vi rivit tapeter och spacklat och dammet från väggarna har yrt kan jag säga. Det är egentligen ett mindre mirakel att vi mår så bra som vi gör. Vi sover förstås inte i samma rum som vi fixar (duh!), men dammet sprider sig lättare än man kanske kan tro.

Jag har nått upplysning!

Jag är som nämnts ute på min sista praktik. Denna har särskilt fokus på gudstjänst och predikan. Jag måste säga att det är den bästa praktiken hittills. Jag har verkligen fått göra mycket och jag har nått en hel del insikter. Här är några sådana insikter:

• Jag tycker bättre om att hålla predikan än att skriva den.
• När det gäller kortare betraktelser och liknande tenderar jag säga något annat än det som står på min lapp, men med samma poäng.
• Jag skriver gärna ett första utkast för hand, låter det vila och skriver om det på datorn lite senare.
• Jag behöver bättre och snyggare skor!
• Jag vill bli präst (det var väl för väl!)

Nu ska jag ut och shoppa skor!

Det är inte bara att flytta in...

Jag är så trött i min kropp.
Ryggen värker, nacken är stel, jag har träningsvärk i sort sett i hela kroppen...
...Men det är såååååååååååå värt det!

Värken beror nämligen på att jag i flera dagar i sträck har varit i vår nya lägenhet och fixat. Dels har vi städat och skrubbat en massa. Dels har vi rivit tapet och spacklat. Ikväll ska jag tillbaka och riva mer tapet och spackla mera.
Sen ska det målas tak, målas vägg, målas mera tak och målas mera vägg.
Jag är i mitt esse!!!

På söndag är det uppståndelsefest/inflyttningsfest i en förhoppningsvis snygg, men omöblerad lägenhet. Folk får ta med sina egna sittplatser, en del kuddar och kanske någon stol kommer vi ha släpat dit.
Förhoppningen är att åtminstone ett rum ska vara helt färdigmålat till dess. Varje kväll denna vecka spenderas med att försöka fullfölja det målet.

Grymmaste musikalen

Maken visade mig denna oerhörda musikal. I just Löv it!!!

Värst vad tiden går

Någon kanske tror att jag har gått in i en blogg-fasta. Även om det kan verka så stämmer detta inte. Jag har helt enkelt inte kommit mig för att skriva på länge. Och ju längre tiden går desto större steg blir det att skriva, som om jag på något sätt måste kompensera för det jag "missat".
Så nu tar jag ett litet steg och berättar för omvärlden att jag inte är död och inte heller har en blogg-fasta.
Jag besparar er alla detaljer om mitt liv sedan senaste blogg-inlägget, men meddelar dock att jag är ute på min sista ensilda praktik (eller VFU som det numera heter). Jag fick äntligen hamna i innerstan och har världens bästa handledare (jag kan ju inte skriva något annat här (-; ).

Så... nu var det steget taget. Kanske kan det förväntas komma något mer inom kort.
Klart slut!

ps. någon som såg biskopshearingen (Stockholm) och har fått en ny favorit? Själv blev jag impad av Mogren

Fyrtio dagar som helig dåre - mina tips till andra som vill testa

Jag har blivit övverräckt stafettpinnen i humorstafetten 2009 av Jenny.

Man tackar och bockar. 

Jag tänkte ta tillfället i akt att bjuda på mina personliga tips för nybörjar-fastaren. Att fasta är inte bara att göra, det kräver noga planering och ständig uppmärksamhet.

* För det första: När det gäller valet av fasta, så kom ihåg att ju mer du fastar från desto mindre behöver du komma ihåg att äta!

* För det andra: Ha alltid en bild på magra barn i fickan att titta på när frestelsen blir för stor. Hjälper det inte bör du fundera på terapi!

* För det tredje: Boka upp dig på så mycket du bara kan. Att fasta är som att sluta röka - det blir enklare om man helt enkelt inte hinner.

* För det fjärde: Har du uppfyllt nummer tre är nummer fyra enkel - SOV! Ju mer du gör och ju mindre du äter, desto tröttare blir du. Tiden går fort när man sover.

* För det femte: Försök att identifiera dina vänners mat med äckliga saker. Hjälper det inte så ta fram bilden på det magra barnet. hjälper det inte... terapi!

* För det sjätte: Skylta med din fasta. Det finns inget bättre vapen än högmodet. Berätta för alla dina vänner att du fastar och gör en stor grej av det. Se till att alltid ha någon av dem omkring dig. Inte kan du väl svika dina värden rakt framför näsan på dem?

* För det sjunde: Att fasta är en utmärkt ursäkt för att vara slö på jobbet. När hungern frestar, tänk på alla fördelar du kommer sakna när fastetiden är förbi - viktminskning, inbillningen att man gör något hälsosamt, lättja på jobbet m.fl.

* För det åttonde: Köp ett gäng dyra jeans i två storlekar för små. Ett onödigt köp vill väl ingen ha gjort?

* För det nionde: Inbilla dig att du gör något bra och hälsosamt. 

* För det tionde: Magra barn, magra barn, magra barn. Funkar det fortfarande inte? Snälla du, uppsök terapi. Går du i terapi? Byt terapeut!

Har du nu prövat hela listan (inklusive terapi) och ingenting fortfarande hjälper, så slå upp din bibel och läs Jesu ord i Mark 2:18-19: Bröllopsgästerna fastar inte så länge brudgummen är hos dem, så gå helt enkelt på många bröllop.

Härmed överräcker jag stafettpinnen till Allan. Lycka till!

De har rånat min bank!

Igår morse sprängdes swedbank i Bromma. Strax efter 9 skedde det. Det är inte helt ovanligt att jag går förbi där vid den tiden om morgnarna när jag har handlat med mig lunch till skolan. Riktigt otäckt. De sprängde bankvalvet och fönsterrutorna krossades av tryckvågen. Senare hittade polisen flyktbilen på Åkeshovsvägen (den väg där THS ligger), men rånarna är inte haffade.
Varför var de tvungna att råna min bank för?
Trots detta öppnar de tydligen banken igen redan på måndag.
Ibland händer saker och ting lite för nära...

Biskopsvalet

Det finns ett dominerande samtalsämne kring fikabordet på Teologiska Högskolan just nu: Biskopsvalet i Stockholms stift.

Provvalet resulterade i vilda diskussioner - vad blir det för slags biskop? framför allt kommer detta bli ett politiskt val, där moderater och socialdemokrater tävlar om två kandidater medan ämbetsbärarna sprider sina röster till både höger och vänster?

Jag har min personliga favorit i Cecilia Wadstein. Hon är sympatisk, erfaren, vältalig, trevlig, from, skarp... Jag tror att Stockholms stift skulle må bra av att ha henne som biskop.

Som prästkandidat får jag inte rösta, men jag yttrar mig här.

Vad tror du? Vem tror du? Vem vill du?

Små möten kan göra under

Idag åkte jag tunnelbana.

Hade huvudvärk.

Någon gång på sommaren började man med ett längre meddelande på engelska vid stationerna innanför tullarna.

"ja, ja, vi fattar" sa plötsligt mannen i "4:an" brevid mig med engelsk brytning.

Jag skrattade, han kommenterade och plötsligt satt vi och samtalade.

Det visade sig att han var från South Carolina, hade bott en stor del av sitt liv i Brooklyn och kommit till Sverige någon gång på 70-talet. Han hade varit med i Vietnam-kriget.

Vi samtalade om New York, om att resa med bil i USA, om fördomar, om mat, om jazz, ja allt möjligt. Stationen innan min egen gick mannen av och vi sa hej då.

Jag vet inte hans namn.

Men jag fortsatte min dag med ett leende på läpparna.

Fler spontana möten åt folket!

En perfekt helg!

Som student är man sällan ledig. Det finns alltid uppgifter att göra, böcker att läsa, Pm att skriva. Av den anledningen för jag timrapport på mina egna studier (de som känner mig är knappast förvånade över detta). Jag fyller i antal arbetade timmar per kurs och dag, samt sammanlagt varje vecka. På detta sätt håller jag fokus under dagtid (jag kan ju inte skriva att jag har pluggat en timme om jag har surfat en kvart av den!), och kan därmed vara ledig och slappna av under kvällar och helger, eftersom jag vet att jag hinner med studierna på dagtid. Gör jag inte det är det alldeles för höga krav på kursen jag går!
På grund av detta kunde jag njuta av en underbar helg. Det var en sån där riktigt bra helg som man alltid önskar att man ska ha men nästan aldrig har. En perfekt blandning mellan aktivitet, socialt umgänge och avslappning. Jag var ute på krogen med vänner, fikade med en vän jag inte sett på 9 år, övade mitt fiolspelande, var ute och dansade, gudstjänstvärdade, fikade med en vän jag inte träffat på hela hösten, och som avslutning slappade jag tillsammans med min man framför en film med chips och ett gott glas rött.
Inte en tanke på studier.
Plats för både glädje över minnen och sorg över trasigheter.
Kärlek.
Skratt.
Bön.
Avslappning.
En helg som bär mig ännu en vecka om inte längre ändå!

Tredje gången gillt!

I våras var jag ute på min första enskilda praktik (VFU). Jag kom med önskemålet att få prova på en innerstadsförsamling eftersom jag själv är förortsbarn. "Jättebra att du önskar" fick jag till svar och placerades i... Barkarby (för er som inte är stockholmare eller av annan anledning inte känner till Stockholms geografi: Barkarby ligger INTE i innerstaden).
Nåväl, tänkte jag, det kommer fler praktiker. Inför VFU'n i höstas passade jag på att återigen uttrycka mitt önskemål om innerstaden, och placerades i... Solna! (inte heller innerstaden, men närmre).
Inför denna tredje och sista VFU la jag ner mina försök att påverka platsen för min praktik. När jag öppnade mailet från samordnaren av dessa praktiker idag fick jag till min glädje se att min önskan äntligen har uppfyllts. I vår kommer jag att göra min VFU-period här. Och inte nog med det, jag kommer att ha världens bästa handledare (ingen press på henne!)
Jag ser fram emot detta med glädje och spänning.

Som jag har saknat det

Idag har jag haft konfirmander. Det har jag inte haft sen i somras och det är nästan så att jag har haft lite abstinens.

Nu ska jag ha en helggrupp under våren tillsammans med en pedagog. Jag har verkligen haft en sjukt bra dag. Det är verkligen en välsignelse att få arbeta med konfirmander (och ledare).

Dagens tema var bön och de var så genuint intresserade av detta med att be. När jag kände det som om jag hade pratat så länge att jag knappt lyssnade själv var de fortfarande helt med och nyfikna. Det är ett oerhört härligt litet gäng.

Jag försökte mig på att göra en frälsarkrans-vandring också och den blev faktiskt riktigt lyckad om jag får säga det själv. Vi vandrade genom hela frälsarkransen med hjälp av fötterna, bibeln, ögonen, öronen och händer och armar. Allt som allt var vi 12 i gruppen idag och det var en perfekt storlek för att kunna göra en sån här vandring i helgrupp.

Imorgon är temat sakrament. Bland annat ska de få leka dop. Jag ser verkligen fram emot morgondagen.

Att det finns människor som inte vill ha konfirmander är för mig en gåta!

Det är vägen som är mödan värd...men också betyget!

Nu var det verkligen längesen jag bloggade. Det har varit så mycket annat - uppsatsarbete och julhelger. Jag har varit nere i Helsingborg hos svärföräldrarna över jul och då blir det inte mycket surfande. När det är så mycket skrivande i övrigt blir man lätt trött på sina ord och jag har känt att när jag har lämnat skolan har jag inte velat skriva en bokstav till.
Men nu är det tillfälle att skriva, skriva, skriva och särskilt att HURRA!!!

Igår la jag nämligen fram min uppsats vilket innebär att det idag är över. Mitt hårda arbete, och mina ändlösa timmar i obegripliga skrifter är jag äntligen färdig, och det har varit så värt det.
Det blev en ganska svettig framläggning. Rummet var fyllt till den sista stolen (min handledare sa att hon inte hade sett en så välbesökt framläggning tidigare), och min opponent gick hårt fram.
Men jag måste säga att jag själv är imponerad av min egen insats på framläggningen. Jag höll mig lugn och sansad och svarade skarpt utan att bli otrevlig. Något som jag måste ge min opponent underkänt på.
Till att börja med inledde han med att säga ungefär "Jag är riktigt imponerad. Jag visste inte att du kunde göra sådana bra teologiska resonemang!"
Kan man vara mer förelämpande?
Efter att ha lyft ram min uppsats på ett positivt sätt och faktiskt sagt att han tycker att jag skrivit väldigt bra och så vidare säger han en bit in på framläggningen att han tycker, om han ska uttrycka sig snällt, att jag delvis har svarat på min frågeställning. Detta motiverar han med att han menar att jag ställer en fråga på det ontologiska planet (alltså att jag söker en dogmatisk sanning), medan jag svarar på ett pragmatiskt plan (typ hur kan man tänka idag?).
Medan han verkar utgå från att man kan skriva teologi på ett sådant sätt att man kan säga något utan att dra in den egna kontexten gör jag det inte, något som också framgår i min uppsats. När jag förklarat och försvarat mig på denna fråga är han ändå inte nöjd utan försöker övertyga mig om att han har rätt. Detta händer även när han påstår att jag har missförstått Augustinus och Luther. Denna diskussion tar inte ens slut när jag försöker avrunda genom att säga ungefär "Här tycker vi uppenbarligen olika".
Ett flertal gånger går min handledare in och bryter.

Men jag hade ett enormt stöd i rummet och från både handledare och examinator, och min nervositet stannade utanför rummet. Jag hade rentav ganska kul eftersom jag kände att jag hade något att stå på och stöd inte bara från studenter utan även från teologer som jag ser upp till.
Stort tack till alla som var där och stöttade mig och gav spännande frågor.
Efter avslutad framläggning fick jag betyget VG... som sagt: Det var värt det!

När nervositeten inte får plats

Jag gjorde det!
Tog hela gudstjänsten - läste de inkluderande löftesorden och inkluderande välsignelsen.
Så nu har jag äntligen haft en hel "vanlig" gudstjänst ute i församling helt på egen hand. Vilken skön känsla.
Och det bästa av allt är att det gick som på rutin (på ett positivt sätt). När jag väl stod där kändes det som om jag hade gjort det tusentals gånger förut. Gudstjänsten bar mig.
Jag hann aldrig bli nervös heller eftersom jag hade en del orosmoment att ta itu med innan gudstjänsten.
I lördags kväll när jag och min man som också skulle predika denna söndag satt hemma och skrev predikan kom vi på att vår skrivare hemma inte fungerade. Eftersom jag inte var säker på hur det var med skrivare i kyrkan jag skulle till (eftersom jag aldrig hade varit där tidigare) och han ville läsa igenom sin predikan på tunnelbanan bestämde vi oss för att ta vägen via skolan (THS) för att skriva ut vår predikan där.
Väl på THS på söndags morgon stod vi vid en icke funktionerande skrivare. Nu började pulsen öka något. Men men. Ingen anledning att få panik ännu, tänkte jag och passade på att göra något slags stödordsschema på tunnelbanan utifall att.
Det visade sig att det fanns en skrivare i kyrkan, men vaktmästaren hade inga inloggningsuppgifter till datorn, så vi väntade på prästen. Hon hade uppgifter men kunde inte komma ihåg dem, så vi väntade på kyrkomusikern.
Klockan halvelva loggade kyrkomusikern in på datorn åt mig och jag drog en lättnadens suck. Men den varade inte länge eftersom jag några sekunder senare insåg att även denna skrivare var ur funktion.
Nu blev det verkligt för mig - inte bara skulle jag behöva stå på en ostadig kudde för att synas i predikstolen, jag skulle ha ett halvskrivet manus framför mig också.
11:40 satt jag och handskrev de viktigaste formuleringarna med en dålig blyertspenna. Sen var det bara byta om, läsa igenom namnen på avlidna, döpta och vigda (stor församling = sjuuukt lång lista). Placera ut predikan, namnlistorna, psalmbok mm...
Två minuter i elva bad jag en stilla bön - använd mig!
Jag tittade knappt på min handskrivna predikan. Hade jag gjort det hade jag förmodligen inte sett vad som stod där. Men jag fick ett flertal varma kommentarer av människor som värmde som ingenting annat.

Jag tackar Gud för denna prövning. Nu vet jag att om jag bara tillåter det så bär Gud.

Prästpraktikant

Jag har påbörjat min första av tre veckor på VFU (verksamhetsförlagd utbildning, dvs typ praktik).

Jag har hamnat i Solna församling och trivs jättebra.

Bra handledare och jag får verkligen praktisera. Fick vara med och leda en begravning igår för första gången.

Nästa söndag ska jag vara med på gudstjänsten söndag kl. 11. Hon som skulle ha den frågade mig om jag ville predika och jag sa att skulle återkomma när jag hade fått ett grepp om hur mycket annat jag skulle ha att göra. När jag igår traskade in på hennes kontor och berättade att jag gladeligen tog predikan kontrade hon med "vill du ta hela gudstjänsten?".

Woah!

Inget dåligt uppdrag att få. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.

Det är ju lite nervöst att hålla en hel gudstjänst i en helt ny församling. Å andra sidan är väl det inget ovanligt som präst och någon gång ska ju vara den första. Det finns både "pro's and con's". Jag vet inte om det blir för mycket anspänning. Efter den gudstjänsten ska jag ha en konfirmandgrupp i samma församling med samma präst.

Hjälp... kan inte bestämma mig.

Någon som kan bestämma åt mig?!

Nu är det klippt!

Idag har jag äntligen klippt mig.

Jag tror inte jag har klippt mig sen strax efter jag gifte mig för ganska exakt ett och ett halvt år sen. Så det var verkligen dags kan man säga!

Det känns riktigt skönt... nu har jag toppar! tänka sig.

Det var dessutom en av ungdomarna i kyrkan som klippte mig, som går sista året på frisörlinjen (heter det så?), så det var gratis (men jag tvingade på henne en peng i alla fall). Kan det bli bättre? Hon skällde inte ens ut mig för att jag aldrig klipper mig, vilket annars brukar vara anledningen till att jag inte masar mig till frisören. Nu kan jag ju tänka mig gå dit om en dryg månad eller så igen. Kanske gör jag något mer vågat, som att låta henne färga eller nåt sånt.

Nu kan inte maken kasta tillbaka kommentarer på mig när jag tjatar på honom att gå till frisören, underbart!