När nervositeten inte får plats

Jag gjorde det!
Tog hela gudstjänsten - läste de inkluderande löftesorden och inkluderande välsignelsen.
Så nu har jag äntligen haft en hel "vanlig" gudstjänst ute i församling helt på egen hand. Vilken skön känsla.
Och det bästa av allt är att det gick som på rutin (på ett positivt sätt). När jag väl stod där kändes det som om jag hade gjort det tusentals gånger förut. Gudstjänsten bar mig.
Jag hann aldrig bli nervös heller eftersom jag hade en del orosmoment att ta itu med innan gudstjänsten.
I lördags kväll när jag och min man som också skulle predika denna söndag satt hemma och skrev predikan kom vi på att vår skrivare hemma inte fungerade. Eftersom jag inte var säker på hur det var med skrivare i kyrkan jag skulle till (eftersom jag aldrig hade varit där tidigare) och han ville läsa igenom sin predikan på tunnelbanan bestämde vi oss för att ta vägen via skolan (THS) för att skriva ut vår predikan där.
Väl på THS på söndags morgon stod vi vid en icke funktionerande skrivare. Nu började pulsen öka något. Men men. Ingen anledning att få panik ännu, tänkte jag och passade på att göra något slags stödordsschema på tunnelbanan utifall att.
Det visade sig att det fanns en skrivare i kyrkan, men vaktmästaren hade inga inloggningsuppgifter till datorn, så vi väntade på prästen. Hon hade uppgifter men kunde inte komma ihåg dem, så vi väntade på kyrkomusikern.
Klockan halvelva loggade kyrkomusikern in på datorn åt mig och jag drog en lättnadens suck. Men den varade inte länge eftersom jag några sekunder senare insåg att även denna skrivare var ur funktion.
Nu blev det verkligt för mig - inte bara skulle jag behöva stå på en ostadig kudde för att synas i predikstolen, jag skulle ha ett halvskrivet manus framför mig också.
11:40 satt jag och handskrev de viktigaste formuleringarna med en dålig blyertspenna. Sen var det bara byta om, läsa igenom namnen på avlidna, döpta och vigda (stor församling = sjuuukt lång lista). Placera ut predikan, namnlistorna, psalmbok mm...
Två minuter i elva bad jag en stilla bön - använd mig!
Jag tittade knappt på min handskrivna predikan. Hade jag gjort det hade jag förmodligen inte sett vad som stod där. Men jag fick ett flertal varma kommentarer av människor som värmde som ingenting annat.

Jag tackar Gud för denna prövning. Nu vet jag att om jag bara tillåter det så bär Gud.

Prästpraktikant

Jag har påbörjat min första av tre veckor på VFU (verksamhetsförlagd utbildning, dvs typ praktik).

Jag har hamnat i Solna församling och trivs jättebra.

Bra handledare och jag får verkligen praktisera. Fick vara med och leda en begravning igår för första gången.

Nästa söndag ska jag vara med på gudstjänsten söndag kl. 11. Hon som skulle ha den frågade mig om jag ville predika och jag sa att skulle återkomma när jag hade fått ett grepp om hur mycket annat jag skulle ha att göra. När jag igår traskade in på hennes kontor och berättade att jag gladeligen tog predikan kontrade hon med "vill du ta hela gudstjänsten?".

Woah!

Inget dåligt uppdrag att få. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.

Det är ju lite nervöst att hålla en hel gudstjänst i en helt ny församling. Å andra sidan är väl det inget ovanligt som präst och någon gång ska ju vara den första. Det finns både "pro's and con's". Jag vet inte om det blir för mycket anspänning. Efter den gudstjänsten ska jag ha en konfirmandgrupp i samma församling med samma präst.

Hjälp... kan inte bestämma mig.

Någon som kan bestämma åt mig?!

Nu är det klippt!

Idag har jag äntligen klippt mig.

Jag tror inte jag har klippt mig sen strax efter jag gifte mig för ganska exakt ett och ett halvt år sen. Så det var verkligen dags kan man säga!

Det känns riktigt skönt... nu har jag toppar! tänka sig.

Det var dessutom en av ungdomarna i kyrkan som klippte mig, som går sista året på frisörlinjen (heter det så?), så det var gratis (men jag tvingade på henne en peng i alla fall). Kan det bli bättre? Hon skällde inte ens ut mig för att jag aldrig klipper mig, vilket annars brukar vara anledningen till att jag inte masar mig till frisören. Nu kan jag ju tänka mig gå dit om en dryg månad eller så igen. Kanske gör jag något mer vågat, som att låta henne färga eller nåt sånt.

Nu kan inte maken kasta tillbaka kommentarer på mig när jag tjatar på honom att gå till frisören, underbart!

Nytt smycke...

...det fina smyckesetet "Birgitta" är nu utlagt på smyckesbloggen.

Ta en titt vetja!

.

Pius = Tyck och känn?!

Idag har jag för första gången varit på Pius (Pastoralinstitutet Uppsala).

Jag har en hel del fördomar om Pius.

Jag ska gå där nu resten av höstterminen så Pius har 10 veckor (egentligen 7, eftersom tre veckor är förlagd ute i församling) på sig att motbevisa dessa.

Fördom #1 På Pius tar folk av sig sina ytterskor och sätter på sig tofflor!

Bekräftad!

Cecilia - Pius  

1 - 0 

Måste man tänka själv?!

det blev ingen ledig fredagskväll.

Vi var två tappra själar som satt i biblioteket på THS till elva på kvällen.

Efter ett besök hos farmor på lördagen åkte jag tillbaka till THS, och efter fyra timmar kände jag att jag kunde skicka in mitt Lutherkapitel.

Sen var det bara att börja lämna tillbaka alla böcker och leta efter ny litteratur.

Nu måste jag börja tänka själv!

Efter att ha tittat på Augustinus och Luthers hamartiologier är det nu äntligen dags för mig att formulera en egen.

Lite läskigt är det...

Pred 12:12

Fredag...

Dagen börjar lida mot sitt slut...

Var sitter Cissi om inte på skolan...

Försöker fortfarande få bukt på Luther...

Snart skrivit klart kapitlet om honom...

Sen ska jag läsa igenom det...

Formulera om...

Fylla i...

Flytta om...

Skicka in..

Bli av med skiten...

Så här ser det ut på "mitt" skrivbord i biblioteket. 

Böckerna till höger om datorn fick inte plats på bilden, men de är där. Varför valde jag att skriva om en sån himla produktiv teolog för?!?

Ni kanske förstår att man blir trött bara av att sätta sig ner!

Ska bli klar så fort som möjligt. Sen ska jag gå hem och ha en ledig fredagkväll... typ framför tv:n eller nåt.

Helgen: Plugga!!!! Förvånad någon?!

...

Ordlös Onsdag - skogspromenad

Så såg det ut innan löven föll.

Ordlös Onsdag

Ah du dänker zooå!

I flera veckor har jag kämpat med Luther.

Jag har stampat på samma ställe, samlat på mig pusselbitar av hans teologi men aldrig haft en bild av hur pusslet ska läggas, inte haft alla kantbitar om man så vill.

Så tog jag upp en bok igår...

...läste tre sidor och: 

*pling* så tändes en lampa.

Jag förstod något grundläggande i Luthers teologi som plötsligt fick allt det andra att falla på plats (åtminstone enligt Luther).

Vad jag upptäckte var följande resonemang:

Gud är Gud och det finns ingen annan som kan vara Gud.

Gud är allting skapare, Gud är Skaparen med stort S, dvs endast Gud är skapare.

Att Gud är Skaparen innebär att endast Gud kan göra rättfärdig.

När människan så på egen hand försöker vinna rättfärdighet, försöker agera sig fram till rättfärdighet, syndar hon inte bara i det att hon misstar sig om sin egen förmåga. Den största synden hon begår i detta är att inte tro Gud om att vara Gud, utan försöker ta Guds plats som skapare.

Även om jag själv inte skulle göra denna teologiska vandring blev Luthers anala fixering vid tron en mycket mer logisk. När människan inte tror Gud om att vara Gud kan hon heller inte i något avseende vara annat än syndig.

Nu är det bäst jag slutar skriva innan jag fyller hela inlägget med min uppsats (det är ju nämligen aldrig så enkelt att man kan fastställa någons teologi så här på 10-15 rader)!

Men nu förstår ni kanske att jag åter har funnit mitt flow!

Konsten att ordbajsa - äldre än man kan tro

Anledningen till att det var ett bra tag sedan jag bloggade nu (nästan en hel vecka) är att jag varit fullt upptagen med att kämpa mig igenom en bok om Luthers hamartiologi (lära om synd).

Man kan säga att jag och ljunggren inte riktigt är kompisar.

Boken är skriven 1925 och utgör över 400 sidor med text skrivet på detta sätt:

I den yttre ”sfär” som utgöres av min empiriskt-psykologiska verklighet är jag bunden av de villkor, som höra timligheten till. Är den troende i sin transcendenta relation på en gång helt syndare och rättfärdig, betyder detta, att de båda på personplanet mot varandra stående religiösa grundriktningarna på det empiriskt-psykologiska planet i relativa mått göra sig gällande vid varandras sida. Impulser och yttringar från båda tränga sig fram över medvetandets tröskel, alldenstund ju varken arvsynden eller tron någonsin är i vila. Sedligt sett är jag därför beständigt en ”blandning” av gott och ont, av voluntas och noluntas. Ingen handling kan från denna synpunkt vara helt god

Kan man bli mer ordbajsare än så? Tyckte han verkligen att detta var det enklaste och tydligaste sättet att säga detta på? Jag tvivlar!

Detta blandat med stora sjok skrivna på latin och tyska, eftersom teologisk litteratur på 20-talet förutsatte att man kunde dessa språk tillräckligt för att citat inte skulle behöva översättas. Efter ett tag insåg jag att jag inte skulle orka staka mig igenom dessa oöversatta stycken och gladdes därför istället när de kom, eftersom jag då kunde hoppa över en halvsida! =)

Men nu har jag tagit mig igenom den och känner att ingen litteratur i mitt uppsatsarbete hädanefter kommer vara ens hälften så jobbig.

Sockerdricka i trädet?

Läste om denna stackars häst som var lite för nyfiken för sitt eget bästa.

Men vilken bedårande bild. Vem känner inte igen sig?!

Melodifestival = deja vu?

Nu är listan över nästa års melodifestival-låtar ute.

Några stamkunder som ligger bakom ett antal av låtarna:

Ingela "Pling" Forsman

Tomas G:son

Bobby Ljunggren

Fredrik Kempe

Förvånad någon?

Sen har vi ju även modernare artister som BWO och Caroline af Ugglas.

Varför får jag en känsla av att nästa melodifestival kommer vara som en kopia av de tre senaste årens?

Jag behöver lite press!

Sitter vid datorn och gör typ allt annat än att plugga.
Fördriver tiden exempelvis med hjälp av banala spel såsom "Bubbelshooter".
För en vecka sen var jag sjukt stressad. Deadline på "lutherkapitlet" var satt till torsdag 16/10. Eftersom jag insåg att detta aldrig skulle hinnas med mailade jag min handledare och bad att få skjuta upp detta en vecka. Hennes svar lydde:

"Ta den tid du behover, jag ar helt flexibel, det viktiga ar att du kanner dignojd med slutprodukten!"

Men hallå! Så kan hon ju inte skriva!!! Nu är minpress helt försvunnen och jag får ingenting gjort i stället.
Jag borde vara pressad eftersom nästa modul närmar sig och då måste jag egentligen vara klar med uppsatsen. Men detta inser jag inte, eftersom jag tror att den kurs jag ska gå då kommer vara en glidarkurs.
Vi får väl se, vi får väl se.

Om rannsakan

Idag ska jag sitta på skolan till sent ikväll (typ halv elva). Så mycket för pred 12:12!
Men jag passar på att jäsa lite grann så här efter lunchen. Har just gjort klart agendan till mässan som firas på skolan imorgon. Snart måste jag börja tänka på beredelseordet också. Vet vad jag tänkt behandla men inte riktigt hur ännu. Det finns ju så mycket att säga inför syndabekännelsen, konsten är bara att lyckas säga det på 10 meningar.
Jag tänkte prata om rannsakan, och lämna rum för just detsamma innan själva bekännelsen.
Det är något jag själv ofta saknar i gudstjänsten där jag brukar gå - tid för rannsakan.
Inte för att hitta varenda liten små-synd.
Inte för att hinna göra upp helt och fullt med mitt inre mörker.
För att hinna landa.
För att hinna möta mig själv.
För att hinna se något.
För att hinna reflektera över riktningen i mitt liv.
För att förbereda mig för de ord jag snart ska uttala:

Förlåt mig för Jesu Kristi skull.

.

Apostolisk hip-hop

Det har varit en rolig helg fylld med partyn.
I fredags var jag hemma hos min far på 65-årskalas, i lördags hade vi 25-årskalas för maken, igår var det skivsläpps-party i Kista och idag är det återigen 25-kalas för maken - denna gång för familjen (det är idag han fyller).

Men jag måste skriva om skivan som släpptes igår: misericordia.

David har skrivit svensk historia med detta album, där han förenar liturgi med förortens hip-hop. Och han gör det sjukt bra.
Jag lyssnade på skivan igår när jag kom hem och återigen i morse så fort vi klivit upp. Och jag vill bara hem och lyssna på den ännu mer. Ska lägga in den på mobilen ikväll.

Alla ni som på något sätt är engagerade i en kyrka, särskilt ni som är engagerade i ungdomar, du som är ungdom, du som gillar hip-hop, du som gillar liturgi: KÖP SKIVAN! Det kan du göra antingen här eller här eller här.
David förkunnar rakt in i våra hjärtan!

Skivan är:
- genomtänkt
- genomarbetad
- teologiskt djup
- musikaliskt bra
- inspirerande
- sporrande

På hemsidan kan du lyssna på några av låtarna och kika på texterna.
Mina favoriter just nu är: Förbarma dig över oss - litania, Var hälsad! och Nunc Dimittis.
Gå inte miste om denna skiva. Den är väl värd pengarna.

Suck

Idag går saker och ting trögt.
Det är ju så himla mörkt ute, vilket gör att det fortfarande känns som morgon fast klockan snart är halvtre på eftermiddagen.
Åh... halvtre = eftermiddagsfika. Kanske det kan hjälpa.

Fler verkar tycka så:
Sitter i biblioteket och precis nu reste sig grabbarna upp och deklarerade glatt att det är fika.
Bäst att hänga på!

Herre, visa mig din väg...

När jag läste Marias blogg idag blev jag påmind om att det är den heliga Birgittas dag idag.
Det är ett helgon som har inspirerat mig en hel del, kanske främst pga att jag bodde en termin i Vadstena och spenderade tid i klosterkykan i princip tre gånger varje dag i 20 veckor.
Då är det nog oundvikligt att inte påverkas av de spår hon har satt på platsen man sitter.

Den bön hon har formulerat är ju välkänd och ord som säger allt. Och i den situation jag står inför nu... då jag inte vet var jag kommer bo om ett år, hur vår ekonomi kommer att se ut och hur vår sociala krets kommer att se ut, är hennes ord välbehövliga att forma med mina egna läppar:

Herre, visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den.

Tankspridda tider

Suck!

Just nu kommer jag ingenvart med mina studier.

Förra veckan fick jag i princip ingenting gjort.

Idag har jag varit här sen halvtio och ännu inte fått nånting gjort.

Tänk vad internet kan göra med en människa. 

Jag är tankspridd.

Det är mycket som rör sig i huvudet nu, mycket som handlar om framtiden.

Jag kan inte berätta några detaljer här på bloggen, men det är ju ingen hemlighet att jag blir färdig präst om drygt ett år och min make blir färdig pastor i vår.

Det är inte säkert att vi kan bo kvar i Stockholm, hur gärna vi än vill. Det är till och med inte särskilt troligt att det finns en pastorstjänst till honom i stan.

Så det är mycket som rör sig i huvudet nu.

Det är mycket osäkerheter, framtiden är svår att se.

För de som inte känner mig kan jag berätta att jag är en person med kontrollbehov, inte alldeles för extremt, men jag planerar gärna både en och två gånger, och jag tycker inte om att inte kunna styra över min egen situation.

Därför är det lite obehagligt för mig nu. Det är ingenting farligt, men obehagligt.

Det är mycket som rör sig i huvudet just nu.

Inte konstigt att man inte får någonting gjort.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder

Det var sant!
PB går på THS i vår! Gud hör sannerligen bön!
Happy happy, joy joy!

Hade fiollektion (den första för höstterminen) i morse och åkte sen direkt till skolan. Väll på skolan insåg jag att jag inte skulle få NÅNTING gjort idag och bestämde mig därför för att skippa den annars rituella biten att få ångest över detta faktum, försöka ändå och därmed få ännu mer ångest, och bestämde mig istället för att ta en långhelg - utan ångest!

Nu ska jag bara göra roliga saker och njuta av detta: jag ska göra lite smycken (håll utkik efter nya alster här), spela fiol, kanske slötitta lite på TV, bara för att jag kan, och låta kvällen bara bli.
Ah!
Det är inte ofta man har såna här dagar.

Vågar jag tro på det?

Fick just besked av en lärare att PB ska gå i Stockholm i vår. Andas ut! stod det i sms:et.
Vågar jag det?
Av alla turer det har varit fram och tillbaka och alla lärare och studievägledare som tycks ha gått över huvudet på varandra...
ska kontrollera detta besked med studievägledaren vid fikarasten innan jag ropar hej.

Kan det vara så att Gud hör bön?