Sakta en tur genom stan...

Idag skulle vi åka till Rissnekyrkan för att gå på gudstjänst. Vi gick upp redan klockan sju i morse för att tvätta. Men någonstans på vägen tappade vi bort en timma och plötsligt insåg vi att klockan var halvelva och inte halvtio som vi trodde (vi skulle ha gått 10 i 10!).
För att kompensera för den nedstämdhet som instämde sig bestämde vi oss för att ha en trevlig dag och åka in till stan i stället.
Så efter lunch på pizzahut tog vi en tur i Stockholm. Vi traskade till Kungsträdgården, därifrån till Gamla Stan vari man ju måste kringelkrångla för att få uppleva alla vackra gränder. Så traskade vi vidare till Söder och Mosebacke och gick omkring bland söderkåkarna.
Det var en underbar höstdag!

Mycket snack men lite verkstad

Äntligen var det dags. Det jag har laddat för sen jag började jobba.
Det jag har hittills har jobbat mot. Första gruppen skulle starta idag.
Vi var på planeringshelg i helgen. Nästan alla ledare var med. Det var ledarutbildning och planering som stod på schemat.
Vi hade otroligt kul och planeringen gick som smort. Alla åkte vi därifrån laddade inför veckans grupper och förväntansfulla över det vi planerat.

Så kom då dagen. Klockan 16 samlades hela ledargänget till Miniligan. Vi hade en ledarsamling. Gick igenom kvällen. När klockan var halvfem hade det bara kommit ett enda barn.
När klockan var kvart i fem var det fortfarande bara detta enda barn, som ännu inte hade velat gå in. Några minuter senare sprang barnet hem.
Ingen vidare start på terminen må jag säga.
Vi var alla snopna.

Vi ägnade den avsatta tiden åt lite ledarutveckling. Ledarna fick öva på att hålla de lekar de skulle hålla senare i terminen mm.
Den stora frågan är: Varför kom ingen? Brevet gick ut i god tid och det gick ut till barn som innan varit otroligt aktiva.
Morgondagen väntar telefonsamtal.

Det blir intressant att se hur det kommer att se ut i gruppen som börjar på onsdag!

Daysie

Hon fick leva lite drygt 11 ½ år.
Hon fick uppleva kärlek, ilska, skam, stolthet, lycka, rädsla och mycket omsorg.
Det var kanske världens gladaste hund. En tjockis, som aldrig fick nog av att leka eller åka bil.

Vi fick avliva henne i fredags. Då hade cancern i magen spridit sig. Förmodligen hade hon fått vätska i lungorna.
Det var dags. äntligen skulle hon få somna in, få lite lugn, slappna av.
Vi lekte med henne någon timme innan det var dags. Vi myste med henne.
Aldrig har hon väl fått så mycket klappar på en och samma dag.
Hon var älskad till slutet.
Och nu springer hon däruppe och leker med de hundar hon tyckt så mycket om och som gått före henne.
Hon var en söt, jobbig och glad hund. En vän som kunde lyssna på tonårsbekymmer, som kunde ge närhet när alla andra verkade så långt borta.

Hon är saknad!

Lyckan ler... stort.

Denna termin ser verkligen ljus ut just nu.

Maken fick betald semester så vi klarade både hyra, räkningar och att köpa litteratur.
Vi har till och med pengar kvar så vi klarar oss gott fram till csn-pengarna behagar komma.

Som av en händelse ramlade dessutom ett välkommet bidrag på 10000:- in genom makens släkt. Lagom passande nu när vi håller på att göra om hemma och behöver införskaffa diverse möbler.

Som grädde på moset fick jag dessutom ett samtal igår med erbjudande av en anställning på 20 timmar i veckan i min församling. Detta samtalet kom alltså någon timme efter att jag fått veta att en anställning som har varit på gång i en annan församling inte blev aktuell. Snacka om snabbt bönesvar!

Till råga på allt så fick vi dessutom igång skrivaren igår!!!
Det där med ryggskott är bara en mindre petitess i det hela... det går ju över snart!

Gud ler mot familjen Södertun.

Orsak och verkan

Var ute med soporna i förrgår.
Plötsligt högg det till i ryggen och varje steg jag tog var som ett maratonlopp, bärandes på ett piano.
Efter att ha kämpat mig upp för de fyra trapporna utan hiss (förbannade 70-talsbyggnad!) slängde jag mig på hallgolvet och ropade patetiskt efter min man.
Jag hade fått ryggskott.
Fy bubblan.
Så nu ligger jag här hemma och varvar min liggställning med att röra på mig, i form av att gå runt runt runt köksbordet och sen lägga mig i sängen igen.
Jag som skulle ta mig till skolan den här veckan.

Men det är avsevärt mycket bättre idag än från början vilket är ett mycket gott och lättande tecken.
Nu kan jag resa mig ur sängen helt själv!

Be gärna för mig, både att smärtan ska försvinna, men också att jag slutar möblera om hemma på egen hand!

Dataspel - ursprunget till all världens ilska

Jag är en sån där tjej som aldrig har fattat det där med tv-spel och data-spel.
Jag är inte intresserad. Ändå så lockar då och då någon (=min make) in mig i ett spel, och så fastnar jag. FAST JAG INTE VILL!!!

Detta har nu hänt.
Min kära man har nyligen lånat gamla Harry Potter-spel till pc av min syster. Dessa är skapade för något sämre datorer vilket gör att man typ får ont i ögonen av att spela dem på vår dator.
Ändå öppnade jag spelet, började spela och har spelat det någon stund varje dag i några dagar nu.
Och jag HATAR det fruktansvärda spelet. Jag är så dålig på det att jag skäms. Min dåliga Harry bara svimmar hela tiden (för ingen kan ju dö i ett barnspel): ramlar ner från höga avsatser och annat, och han gör då inte vad jag säger åt honom att göra, och jag blir så ARG.
Ändå kan jag inte låta bli att öppna det lite nu och då, och liksom försöka en liiiiiiten stund till.

Detta kan inte vara bra för hjärtat.

Den levande resväskans återkomst

Så var man äntligen hemma efter att ha kastat omkring sig som en vante utmed hela Sverige.
Sommaren har varit som följer:

13 maj - bröllopsresa till Kreta
hem till stockholm efter en vecka
Därpå upp till Sandviken för mannens sista arbetsveckor i kyrkan, två veckor.
Tillbaka till Stockholm.
2 dagar senare ner till Helsingborg.
Packar om väskan för att dagen därpå åka till Hönö i Göteborgs skärgård en vecka.
Tillbaka till Helsingborg, en vecka.
Tillbaka till Stockholm.
2 dar senare på läger utanför Rättvik en vecka.
Tillbaka till Stockholm.
2 dar senare till Luleå för Stora årsmötet för Svenska kyrkans unga = borta 4 nätter (varav 2 på tåg).

Nu är jag hemma för att stanna resten av sommaren (förmodligen).


Under SÅM (Stora årsmötet) uppstod en hel del dötid då tröttsamma diskussioner i talarstolen aldrig verkade ta slut. Dessa kombinerade med en hel del övertrötthet resulterade i en rejäl bajshumor. Omoget och barnsligt men ett väldigt roligt sätt att få tiden att gå.
Filmtitlar med utbyte av ett ord i titeln blev ett populärt tidsfördriv och här publiceras nu top 10-listan. För er som inte finner det roande i detta ber jag ha överseende och läsa något annat inlägg i stället. För er andra ger jag er...

Top 10-listan utan inbördes rangordning:
BAJSA MED VARGAR
BEHIND ENEMY BAJS
DEEP BLUE BAJS
KAN DU BAJSA JOHANNA?
MITT STORA FETA GREKISKA BAJS
THE THIN RED BAJS
ÄLSKLING, JAG KRYMPTE BAJSET
DÖDA POETERS BAJS
TITTA, HAN BAJSAR
BAJSA DEN SOM BECKHAM

Regn och Harry Potter

Nu var det ett bra tag sen jag skrev. Bäst att uppdatera litetror jag bestämt!

Jag befinner mig just nu i ett regnigt Helsingborg. Jag har fått vara med om några soliga och varma dagar här nere, men nu regnar det återigen här i Söder. En dag på stranden har jag haft denna sommar! Dock har svärförädrarna installerat en utomhusjacuzzi på tomten, vilken har använts väl under vistelsen här.

På lördag är det dags att börja det hårda livet på läger. Ska till Ensro utanför Rättvik på ett ungdomsläger i SMU's regi. Det är bara att hoppas på att det blir bättre väder där än vad det nu är här. För jag vill BAAAAADA!!!!!!

Men... när det är sånt här regnväder så är det ju tur att den allra sista av Harry Potter-böckerna just har kommit ut, så man är ju i alla fall inte sysslolös. Ska just börja på kaitel 12. Spännande värre.
Men jag lovar, jag ska inte berätta slutet för er!

Hoppas att det finns soliga platser i övriga Sverige!

Soffpotatis på hjul

För snart två veckor sedan opererade jag min hallux valgus.
De har med andra ord sågat i min fot... på två ställen. Trevligt va? Det är inte skönt efteråt i alla fall!
De här två veckorna har så inneburit att jag på sätt och vis har förvandlats till en soffpotatis. För det har varit min dagliga syssla: att sitta i soffan.
Från detta läge har jag sedan utgått i mina övriga sysslor, såsom att lösa sudoku, läsa, vila, titta på tv, skriva, brodera osv.
Nu har jag börjat gå lite mer (egentligen lite mer än jag får), men när jag ska ta mig långa sträckor får jag skjuts i en gammal rullstol som vi har lånat från Fredriks församling.
Jag känner mig inte snygg, men jag är MOBIL!

På torsdag åker stygnen av och sen ska jag gå med förband i två veckor. Efter detta får jag börja använda foten lite flitigare. Så när det förhoppningsvis är som bäst sommar (snälla gode Gud!) får jag bada. Och SOM jag ska bada sen!

Vadå?
Om jag är sugen på att ta andra foten?
Jag väntar nog lite med den!

Bröllopsbilder

Nu finns fotografens bilder från vår bröllopsdag upplagda (en del av dem) på bröllopsbloggen för allmän beskådan!

Pension och kärlek

Igår var det avsked av diakonen i Kanalkyrkan i Sandviken där min man jobbar. Hon (diakonen alltså!) går i pension till sommaren nu, och det var ett bölkalas som hette duga!
Det var tal efter tal efter tal efter tal, så mycket tal att man nog inte kan kalla det kyrkfika längre... för tid att fika var det inte tala om!!!
Allt detta talar om en människa som verkligen har uträttat någonting, en människa som har satt spår i människors hjärtan, en människa som har berört många, och som har varit en viktig och kanske till och med livsavgörande del i människors liv.

Som ung student som har siktet inställt på att jobba i kyrkan i framtiden blev denna "diakonen-går-i-pension-nu-fikar-vi-och-avtackar-henne-med-hela-vårt-hjärta-ceremonien" något av en andlig upplevelse. För även om jag redan visste detta, så blev det nu klart för mig: det är inte vad vi ser som "uträttat" som är det vi verkligen har uträttat här i livet, i världen, i arbetet.
Utan det som verkligen är något uträttat, det går inte att ta på, det märks inte, det går inte att mäta, varken i timmar eller i lön.
Det är sådant som man kanske aldrig får veta om.
Kanske får man en glimt av det i form av tal när man går i pension.

Men likväl är det detta som är det verkliga arbetet, likväl är det här jag måste lägga min möda, inte främst i de tafasta uppgifterna, utan i mitt sätt att vara, bemöta, beröra och beröras.

Nu är jag gift!

Så var det med den saken.
Har gått och blivit en fru, inte dåligt.

Vår stora dag blev bättre än förväntat och allting blev bara perfekt.
Efter en underbar vigsel och överdriven konsumtion av ris firade vi med en ordentlig brakfest. Det var verkligen den lyckligaste dagen i mitt liv.

Vi avrundade söndagens presentöppning med att dra iväg på en veckas all-inclusive-resa till Kreta, inte helt fel. Nu är vi tillbaka och verkligheten kallar till arbete och hemtentor. Men ännu finns det tonvis med bilder som ännu är outforskade och ett helt hem att bygga!

Om planering och förberedelser kan ni läsa på vår bröllopsblogg. Där finner ni även en länk till bilder från dagen.

Kärlek via telefon är inte min starka grej

Ikväll skulle vi äntligen "umgås" lite, jag och min blivande.
Med "umgås" menas att prata med varandra i telefon utan att planera en massa saker, utan bara prata om livet, universum och allting!
Så blev det såklart inte!
Bröllopsplanering för hela slanten... det var dags att skriva en rad om varje gäst. Ganska roligt att sitta och finurla på, men ändå.... när ska vi myyyysa då?!

Lösning: efter tandborstningen har vi samtal nr. 2 = godnattsamtal modell längre!

Vilket drag det var här då!

Så sitter man här...
Klockan är halvtolv på kvällen...
Det är fredag kväll...
De sänder Spiderman på tv...
Och här sitter jag..
Vid datorn...
Har just gjort bordsplaceringen...
Gjorde en bitmappsbild...
Den blivande är på svensexa...
Kanske är det därför jag sitter här...
Istället för att gå och lägga mig...
Mmm... kanske är det därför...

Bruden är hipp!

Hela denna vecka har jag gått och varit stressad och minst sagt paranoid över min möhippa.
När blir den?
Är det imorgon, veterinärbesöket är kanske bara en täckmantel osv. osv.
Jag är helt överlycklig över att mina kära väninnor lyckades överaska mig. Det är nämligen inte lätt. En stor eloge till det får dom.
Intet ont anande efter en hel dag som tentavakt kom det som en blixt från ovan.
Mer om detta kan ni läsa här!

Bit för bit blir livet avklarat...

Så klarade jag av de sista föreläsningstimmarna. Jag har skickat en skrivuppgift till läraren och dagen skall nu avslutas med att försöka färdigställa nästa.

Men så är det ju tisdag...
Tisdag har blivit TV-dagen nummer ett.
Det är program efter program som är bra.
Vänner, Joey, Ugly Betty, House.
Sen är det läggdags.

Så det är fram tills klockan 19:00 som gäller sen är det TV-kväll för min del.
Det får bli dagens belöning.
Som sagt. En sak i taget.

Så var det värsta i alla fall över!

Okej...
Halva föreläsningsdagen är nu avklarad, den tuffa biten.
jag har nu, precis före lunch, haft min redovisning av Ragnar Persenius bok "nådens budbärare - om den sakramentala folkkyrkan". Det gick bra. Jag tror att läraren var nöjd, och redovisningen inspirerade faktiskt ett gäng människor till att läsa boken, vilket jag ser som positiv kritik. Då har jag ju lyckats presentera boken och hans teologi på ett sätt som väcker intresse.

Nästa steg är att skriva färdigt referatet samt ytterligare en skrivuppgift (efter att andra halvan av föreläsningsdagen är avslutad naturligtvis). Sedan är det bröllopsplanering som får uppta mitt liv, fram till dem 12 maj.
Efter resan får jag en hemtenta att göra över en dag. Men det får jag oroa mig över när jag kommer tillbaka. Nu är det en sak i taget som gäller.

Ledig helg - jag? Mmm visst, och jag ska heta Sjöstedt livet ut också!

Pust!
Går EN kurs på halvfart just nu. Detta var ett strategiskt val av mig.
Jag tänkte: okej, jag ska gifta mig 12 maj. Jag älskar att planera, och bröllop ska tydligen ta mycket tid i anspråk.
Så därför valde jag att BARA läsa halvfart denna termin.
Allting började bra. De första veckorna på terminen tog bara en halvfart i anspråk från mitt liv.
Men de senaste veckorna har jag för att hinna med allt i kursen lagt ner mellan 30 och 40 timmar varje vecka. Det, mina vänner, är INTE halvfart!

När det nu (på dagen) är tre veckor kvar tills jag gifter mig, sitter jag med plugg upp över öronen som måste göras idag och kvälls/natte-tid söndag och måndag. Jag har nämligen bokat upp mig dagtid dessa dagar för fromma saker såsom kyrkfika (ska hålla i, inte enbart förtära!) och att reka med bröllopsfotografen + provmöblera festlokalen.

Till råga på allt träffar jag aldrig min blivande make. Han kommer ner (bor i Sandviken) för att reka med fotografen och följa med till festlokalen. Sen ska vi ta oss till västerås någon dag för att fixa ringarna. Förutom detta ses vi inte förrän dagarna innan giftermålet!
Ska de va såhär?!?

Så mycket för halvfartsstudier, man undrar ju hur mitt liv hade tett sig med helfartsstudier! AHHH!!!

Jag är utmanad!

Jag har blivit utmanad av Maria. Så det är väl bara att lyda:


Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.


1. Jag har ett extremt kontrollbehov, vilket har resulterat i att jag lever i min almanacka och att jag sällan lämnar hemmet utan en väska packad med almanacka, blyerts- och bläckpenna, skrivbok (ifall jag skulle komma på något viktigt som jag inte får glömma), mobiltelefon, liten necessär, hårborste, vattenflaska, USB-minne, plånbok (där kvittona är uppdelade i de två sedelfacken “viktiga” och “mindre viktiga“) extra stift och ibland en bibel eller psalmbok. Detta om jag så bara ska gå på gudstjänst.

2. Jag älskar att planera och fyller gärna livet med listor och gör ofta dagsscheman för mig själv. Har förmodligen rätt mycket med punkt 1 att göra. Denna egenskap är till rätt stor nytta just nu när jag är mitt i bröllopsplanering (har aldrig mått så bra!)

3. Jag gillar inte att vara för tidig och heller inte för sen, utan strävar oftast efter att komma så nära inpå den sagda tiden som möjligt. 3-4 minuter tidig är en rätt bra tid tänker jag, beroende på vad det är jag ska göra på plats.

4. Jag har extremt svårt för att kallprata i telefon. När jag i ett samtal (om det så är med bästa vännen, mamma eller en arbetskamrat) har avklarat det praktiska vill jag helst av allt lägga på. Undantaget är min kära fästman som bor 17 mil bort just nu, men även med honom är det jobbigt när jag är uppe i varv.

5. Jag snöar jättelätt in mig på grejer. Om någon i min omkrets kommer med en rolig idé så kan jag oftast inte låta bli att arbeta vidare på den, om det så handlar om att pilgrimsvandra till Taizé eller fixa en klocka som går baklänges.

6. Jag är nästan aldrig på humör för att se The Simpsons, men slötittar gärna på ett fågelprogramm om jag råkar zappa in på det.


Härmed utmanar jag:
Allan
Katarina
Theresia
Lisa
Evelina
Patrik

Familjen är samlad (den kvinnliga delen)

Nu har även min syster och min kära mamma hittat in i bloggvärlden.
Och det var nog på tiden, för mor är förmodligen den värsta internetaren i hela familjen!

gå in på: minijessi.blogspot.com och på: magganshund.blogspot.com och välkomna rom vetja!

Välkommen syrran!
Välkommen morsan!