Vi är sannerligen ett köande folk.

Av någon anledning ställer jag mig alltid i fel kö! Någon som känner igen sig?
Förra veckan var verkligen en "Bad-kö-vecka".

Först hade jag bråttom när jag handlade fika till en av barngrupperna sådär alldeles för tätt inpå gruppens starttid. Jag stod länge och funderade på en kö, studerade både kassörskorna och köarna. Så valde jag till slut en kö. Just som jag ställt mig där och någon ställt sig bakom mig, lämnade kassörskan sin kassa (förmodligen för att kolla upp någonting). Där stod jag nu i helt fel kö. Men det faktum att jag hade någon bakom mig fick mig liksom på något sätt att känna mig längre fram än jag skulle vara om jag bytte kö. Så jag stod kvar. Det tog ju evigheter såklart.

Nästa dag gick jag istället till nyöppnade Coop Extra. Där var köerna extremt korta.
Dock hade man där i princip bara nyanställt vilket innebar att kassörerna var låååååååångsamma. De satt och bläddrade frenetiskt efter koder i sin lilla bläddergrej (ni vet vad jag menar), så där stod jag i typ 20 minuter i en kö som inte var längre än fyra personer.

Nästa dag var jag åter i ursprungsbutiken. Då var kön kort, men personen som stod framför mig i kön var bara tvungen att handla en massa exotiska skumma frukter som ingen människa i detta land vet vad de heter.

Dan därpå var jag med maken och vän och handlade lunch på ICA i Brommaplan. (Varför är alla daglediga personer ute och handlar på just den tid som alla ickedaglediga har tid att handla, men inte särskilt mycket tid?!)
Jag valde omsorgsfullt en kö. Stod där i fem minuter. Så kom maken och ställde sig vid mig medans vän ställde sig sist i en helt annan kö. Innan vi tagit ett steg närmre kassan hade vän betalat och packat sina varor.
"Du är inte så bra på att välja kö" sa maken glatt. Ni anar inte min blick - Det flög förmodligen eldflammor ur mina ögon.

Så var i alla fall "bad-kö-veckan" över... trodde jag.
Igår fick jag köa i 40 minuter på expert. Och då hade jag ändå tagit det snabba alternativet att framkalla mina digitala foton i en sån där "kiosk". Men eftersom man var tvungen att gå till kassan för att lämna kvittot var det bara att fint ställa sig i kö.

Jag får lön per timme (det mesta av köandet har skett i arbetet), men inte sjutton har jag främst betalt för att stå i kö!

Enkätundersökning nr.4

Enkätundersökning nr.3 är nu avslutad. Resultatet blev som följer:


Vad ska min nästa enkätundersökning handla om?

Vanor och ovanor 25%
Musik 0%
Upplevelser 12%
Vida världen 25%
Kändisskap 0%
Sverige runt 37%

Så nu över till enkätundersökning nr.4 - Sverige runt. Denna gång gäller det jämförelse mellan dialekter (jag tänker ju inte ta upp alla förstås). Så vilken dialekt är hetast: Värmländskan, Norrländskan eller Närkiskan.

Mm, det blir ett tufft val. Men det kan bara finnas en vinnare.

Enkäten hittar ni som vanligt längst ner i spalten till höger.

Må bäste dialekt vinna!

En tur till Borlänge

Var i Borlänge i helgen med mor, far, syster och make.
Min kusin hade 40års-fest.
Om det har snöat i Stockholm var det ingenting mot vad det hade gjort där. Helt underbart vackert var det.
Vi bodde på vandrarhem alla fem i ett rum.
Den enda som sov hela natten var min far. Vi andra försökte koppla bort hans läten.
Nu kunde jag verkligen rättfärdiga för min make att jag trodde att det bodde ett lejon i mina föräldrars sovrum när jag var liten.

Vandrarhemmet vi bodde på var verkligen jättebra. Otrolig service och trevlig personal.
Vi fick till och med skjuts bara sådär tillbaka till festlokalen där vår bil stod. Inte skulle vi behöva åka buss inte.
Särskilt dyrt var det inte heller. Vandrarhemsvistelsen gick på ca 200kr/ person med frukost.

Så om du någon gång ska till Borlänge så rekommenderar jag verkligen Borlänge vandrarhem.

Oj, vilket reklaminslag det blev!
Jag har i alla fall haft otroligt roligt i helgen. Bara så ni vet.

Första snön

Den första snön kom tidigt till stan i år.
natten till den 3 november är noterat.
Syrran sms:ade på väg hem i natt: "det snöar".
"Inte här" skrev jag.
I morse låg det snö i skogen utanför vårt fönster.
Det håller på att regna bort nu.
Men snö var det.
Så gick det till när den första snön föll vintern 2007/2008.

Enkätundersökning nr.3

Enkätundersökning nr.2 är avslutad.
Resultatet blev som följer.

När nån säger facebook tänker jag mest...
En massa störiga apps 14%
Jag börjar tröttna 28%
Jag kan inte slita mig 42%
Alla pratar om det, jag har inte fattat grejen 14%
Facebook? 0%

Undersökningen visar alltså att alla mina läsare vet vad facebook är för något, en hel del av dem börjar tröttna, men de flesta kan inte slita sig.

Personligen innebär facebbok för mig alldeles för mycket apps som innebär att jag ständigt går in bara för att sitta och trycka "ignorera", "ignorera", "ignorera"!!!
Jag börjar tröttna, men kan ändå inte slita mig.
Min senaste facebook-grej är att försöka gå med i så många grupper jag bara kan hitta.


Men nu till enkätundersökning nr.3:
Jag har lite idétorka den här gången så jag tänkte att ni kunde få hjälpa mig inför enkätundersökning nr.4.
Alltså: Vad ska min nästa enkätundersökning handla om?
Lägg gärna en kommentar på inlägget här om du vill utveckla ditt önskemål!
Som vanligt finner ni den längst ner i högra spalten.

Frid!

Vilodag? Pah!

Det är söndag...
Jag har fått förlänga natten med en timme. Halleluja!
Jag har sovit såååå gott.

Jag sitter i skolan.
Pluggar.
Satt här igår också.
Satt här i fredags också.
Satt här i torsdags också.

Igår var jag här mellan 9.30 och 21.30.
Får se hur länge jag blir kvar här idag då.
Säkert är att jag aldrig skulle få så mycket gjort på en vecka hemma som jag får gjort här på en dag.

Nä, nu ska jag konfronteras lite med mina Luthertexter!

Enkätundersökning nr.2

Så var enkätundersökning nr.1 avklarad. Resultatet blev som följer:

Hur ofta hoppar du över frukosten?
Minst en gång i veckan 10%
Ungefär en gång i månaden 20%
Det händer väl 30%
Aldrig 40%

Gott att se att de flesta av er aldrig hoppar över frukosten. Men det är ändå mer än hälften av er som någon gång skippar den. Aja, baja!

Nu till enkätundersökning nr.2 (Jag gillade verkligen detta!). Denna gång handlar det om flugan Facebook. Vad tänker du när du hör det? Svara, svara, svara!

Undersökningen hittar ni längst ner i spalten till höger.

Retriet - så här vackert

Det har varit en underbar helg.

Här har ni lite bilder från VVV-helgen i St Tomas kyrka.
Kan kyrkan bli vackrare?

Lunka på

Har haft en lugn och skön arbetsdag.
Det har varit så skönt att arbeta i (så gott som) total tystnad, att arbeta i ett meditativt lugn.
Kyrkan är byggd med klostret som förebild och är som gjord för att ha retriet i.
Kyrkans mörka tegelväggar liksom bara predikar tystnad, stillhet, lugn.
Trots att jag knappt har talat med någon idag känner jag en särskild närhet till de människor som delat dagen med mig.

Nu är jag så där mysigt, avslappnat trött. En ganska harmonisk känsla faktiskt.
I morgon väntar en ny grupp "vilare". Jag hoppas morgondagen blir minst lika bra som idag.

Ett vilande arbete

I helgen har församlingens vuxenarbete en "Vila-helg". (Vuxen Vila i Vällingby)
Det är en retriethelg, dvs en helg i tystnad, med en hel del meditation, bön mm.
Framför allt är det en helg då de som anmält sig får en chans att dra sig undan en stund från vardagens stress och ljud för att ha en stund för sig själv, med Gud. Det finns möjlighet att läsa, måla eller bara ligga på ett liggunderlag i kyrkan och njuta av gregoriansk musik. Kanske sova en liten stund.

Jag har fått äran att hoppa in och vika den här helgen, eftersom diakonen olyckligtvis blev sjuk.
Det ska bli en spännande helg.
Framför allt ska det bli ett skönt avbrott från mina vanliga arbetsuppgifter som är i barngrupperna, där ljudnivån inte ofta når benämningen "andakt".

Inte dåligt!

Hittade följande annons på Jeez' blog:




















Den är ju bara sååå bra!

Enkätundersökning

Upptäckte att man kunde lägga till en enkätundersökning på sin blogg.
Cool!
Vilken otroligt rolig grej. Detta bara MÅSTE jag ju göra.
Då måste man ju fråga om nåt alldagligt... typ frukost... hur många äter verkligen dagens viktigaste mål orentligt?!?
Nu får ni faktiskt svara på min fråga... och svara ärligt nu!
;)

Ni hittar undersökningen längst ner i högerspalten

Tristess väcker kreativiteten

Ibland blir jag bara sådär riktigt sugen på att göra saker.
Det är alltid kreativa saker.
I våras när jag satt med foten i paket och hade tråkigt hela dagarna började jag skriva en bok. Den kommer jag väl ta tag i nästa gång jag har extremt lite att göra, vilket inte inträffar särskilt ofta i mitt liv.

Idag sitter jag här på mitt arbetsrum. Det har varit en ganska lång dag: Jag började dagen med att vakna med huvudvärk, lyckades inte få i mig någon frukost och var således inte så värst pigg under förmiddagen.
Sen har arbetsdagen mest inneburit en massa förberedande inför morgondagens barngrupp vilket har skett i min ensamhet vilket har medfört att jag i tystnaden fortsatt att känna mig rätt trött.
När nu arbetsdagen slutat och jag sitter här omgiven av pysselböcker, pandurokataloger och annat spännande, har jag känt ett sug efter särskilt två saker:

1. Lära mig sticka och sticka en mysig sjal
2. Lära mig sy ett lapptäcke och göra detta

Det ska faktiskt bli kul att göra dessa två saker. Särskilt som jag egentligen borde plugga.
För det verkar ju otroligt mycket roligare att sticka än att plugga.
Så har jag ju fiolen att öva på också och det kan man ju faktiskt inte göra hur sent på kvällen som helst heller.

Ser fram emot en spännande och kreativ afton

Fullt fräs

Det har varit en häktisk helg.
I fredags hade vi som sagt födelsedagskalas med efterföljande idolkväll.
På lördagen var det dags för församlingens barn-och ungdomshelg.
Jag och maken höll ett lovsångs-seminarium. Samtidigt startade jag upp och försökte hålla lite koll på hur det gick på barnsidan med pyssel och bakning och annat.
Direkt därifrån (Låååååååååååångt innan ungdomshelgen tog slut) tog vi oss till Sandviken för ett återbesök.

Väl söndag var det gudstjänst i kanalkyrkan. Maken predikade och jag sjöng.
Det var en riktigt glädjefylld gudstjänst. Och mycket folk vard et. Över hundra personer, kyrksalen var helt full. Jättekul.
Det var så otroligt roligt att få träffa allt folk i församlingen igen. Jag har saknat dem.

Efter underbar söndagsmiddag hos församlingens ordförande bar det hemåt igen.

Puh! Vilken helg. men kul har det varit!

Födelsedagsmaraton

Oktober är nog den största födelsedagsmånaden i vår familj. Särskilt starten på oktober är tuff.

I måndags fyllde min far år, i onsdags min svärmor och i morgon min man. Han ska dock firas ikväll eftersom vi ska bort i morgon.

Så ikväll blir det ingen vanlig idolkväll utan det blir födelsedagsidol! (Attans, kom just på att jag glömde köpa ballonger, det som e så himla härligt!)

Det blir middag med familjen Sjöstedt (= mina föräldrar och min syster), för att sedan övergå till sällskapsrummet med idol och MARÄNGSVISS!

Idag har jag en kanske något obehaglig överaskning till honom. Det är nämligen så att jag har spelat fiol i en månad nu och idag har jag övat mig på födelsedagssången. Så det blir inte a capella ikväll inte.

Vi får se vad han säger om det! =)

Gladiolusfeber?

I helgen var jag och maken på stan.
Det gick inte att undvika alla gladiolusar (hur säger man?!?) som vandrade omkring.
Överallt gick folk och bar på gladiolus. Är det någon slags högtid nu eller?
Varför just gladiolus?
Det är inte så att jag inte tycker dom är fina... jag är bara så nyfiken på varför så många bär omkring på just dessa blommor nu. Finns det inga andra eller?

...Detta är alltså en seriös fråga...

Skärpning Amanda!

Idol-Amanda är ju bara så cool.

Hon har varit en av mina favoriter sen första stund.

(För dem som undrar: JA! Jag är ett idolfreak, och det är ingenting jag skryter med. Men om sanningen ska fram så är det ett riktigt kul program när det väl kommer så långt att det är bra artister som tävlar mot varandra - vilket det är nu)

Nå... idol-Amanda.

Ikväll gjorde hon sitt första framträdande utan att helt glänsa över de andra.

1. Det visar att hon är mänsklig

2. Det är riktigt synd för hon är ju annars så rakt igenom cool och gillar 60-talsmusik = STORT + i kanten

Skärpning nu Amanda! Jag håller på dig.

Sakta en tur genom stan...

Idag skulle vi åka till Rissnekyrkan för att gå på gudstjänst. Vi gick upp redan klockan sju i morse för att tvätta. Men någonstans på vägen tappade vi bort en timma och plötsligt insåg vi att klockan var halvelva och inte halvtio som vi trodde (vi skulle ha gått 10 i 10!).
För att kompensera för den nedstämdhet som instämde sig bestämde vi oss för att ha en trevlig dag och åka in till stan i stället.
Så efter lunch på pizzahut tog vi en tur i Stockholm. Vi traskade till Kungsträdgården, därifrån till Gamla Stan vari man ju måste kringelkrångla för att få uppleva alla vackra gränder. Så traskade vi vidare till Söder och Mosebacke och gick omkring bland söderkåkarna.
Det var en underbar höstdag!

Mycket snack men lite verkstad

Äntligen var det dags. Det jag har laddat för sen jag började jobba.
Det jag har hittills har jobbat mot. Första gruppen skulle starta idag.
Vi var på planeringshelg i helgen. Nästan alla ledare var med. Det var ledarutbildning och planering som stod på schemat.
Vi hade otroligt kul och planeringen gick som smort. Alla åkte vi därifrån laddade inför veckans grupper och förväntansfulla över det vi planerat.

Så kom då dagen. Klockan 16 samlades hela ledargänget till Miniligan. Vi hade en ledarsamling. Gick igenom kvällen. När klockan var halvfem hade det bara kommit ett enda barn.
När klockan var kvart i fem var det fortfarande bara detta enda barn, som ännu inte hade velat gå in. Några minuter senare sprang barnet hem.
Ingen vidare start på terminen må jag säga.
Vi var alla snopna.

Vi ägnade den avsatta tiden åt lite ledarutveckling. Ledarna fick öva på att hålla de lekar de skulle hålla senare i terminen mm.
Den stora frågan är: Varför kom ingen? Brevet gick ut i god tid och det gick ut till barn som innan varit otroligt aktiva.
Morgondagen väntar telefonsamtal.

Det blir intressant att se hur det kommer att se ut i gruppen som börjar på onsdag!

Daysie

Hon fick leva lite drygt 11 ½ år.
Hon fick uppleva kärlek, ilska, skam, stolthet, lycka, rädsla och mycket omsorg.
Det var kanske världens gladaste hund. En tjockis, som aldrig fick nog av att leka eller åka bil.

Vi fick avliva henne i fredags. Då hade cancern i magen spridit sig. Förmodligen hade hon fått vätska i lungorna.
Det var dags. äntligen skulle hon få somna in, få lite lugn, slappna av.
Vi lekte med henne någon timme innan det var dags. Vi myste med henne.
Aldrig har hon väl fått så mycket klappar på en och samma dag.
Hon var älskad till slutet.
Och nu springer hon däruppe och leker med de hundar hon tyckt så mycket om och som gått före henne.
Hon var en söt, jobbig och glad hund. En vän som kunde lyssna på tonårsbekymmer, som kunde ge närhet när alla andra verkade så långt borta.

Hon är saknad!