50-tal och nagellack

Det har varit en rooooooooooooosa dag idag.
50-tals-party i Hässelby strands kyrka tillsammans med deras ungdomsgrupp, vår (Vällingby) och Spångas.
Självklart var vi ett gäng från Vällingby som gick som pink ladies och T-birds!
Rosa t-shirt, svarta leggings, svart kort kjol, högklackat, vit scarf runt halsen och så självklart: rosa smink och rosa nagellack!!!

Looking good!

Vann dessutom limbo-tävlingen (inte så många som var direkt förvånade)!

Jobbigt just nu: Kan inte hitta nån nagellack-borttagning...
Nagellack är inte riktigt min grej, känner mig inte så bekväm i det...
What to do, what to do?!

Har iaf varit en riktigt trevlig kväll

Höll nästan på att glömma den fria glassbaren!!! Gissa om jag hängde där eller om jag hängde där i princip hela kvällen!!!!!

Way to go Hässelby, och gott nytt kyrkoår (snart)!

Även katters död lämnar sorg efter sig

För Simba:

Ett samtal mitt i natten
Ett besök på djurakuten
En lugn kisse som inte brukar vara lugn
En kisse som brukar vara som en hund
En kisse som satte spår i allas hjärtan... och kläder
En kisse som kunde charma det mesta
En kisse som hade fått en hjärnblödning
En kisse som inte längre mådde som han brukar
En kisse som stilla fick somna in i mattes armar och tårar

En kisse som springer efter råttor i himlen
En kisse som gör himlens alla moln lite hårigare
En kisse som myser i farbror Guds skägg

Kungen,
du är saknad.

Domsöndag med ledarbrunch

Ledarbrunch hemma hos mig i dag.
Mycket gott, MYCKET!!!
Säkert hälften kvar... mums, kommer inte direkt ha en dålig frukost i morgon bitti om man säger så...
Från 12 till 17:30 hade vi samkväm... pratade om våra Gudsrelationer, om våra ledarroller, gjorde diverse övningar, planerade resten av konfirmandåret och hade det så trevligt så trevligt så...
Å så avslutade vi självklart med Gospelmässan i S:t Tomas kyrka på kvällen.

Ah... ANDE!!!

Hela dagen har varit en enda stor Gudsnärvaro.

Tack kära ledare för en underbar dag med mycket god mat och gemenskap!

Bröllopsblogg!

Allt som skrivs kring våra bröllopsplaner - roliga misstag, saker som går åt pipsvängen, saker som blir alldeles, alldeles underbara - skrivs hädanefter på Cecilia Hjärta Fredrik.
Gå in å kika vetja!

MOT NORR!

Då bär det av!
Äntligen får jag träffa min kära. Känns som om det var evigheter sen.
Ska åka ikväll, men åker tillbaka redan på lördag...
...nåja, tröstar mej med att det ska bli forever så småningom...

Ledarbrunch på söndag å sen gospelmässa. Mycket spännande...

Studierna förpassas till restiden.
Det där med att vila får vi nog ta någon annan gång.

Men först konfirmander: MENINGEN MED LIVET!
Inget enkelt ämne direkt. ska bli spännande.

Sen ses vi älskling!
Tåget kommer till Sandviken 22:49 - känns som evigheter dit!

INBJUDAN!

I somras var vi ute i god tid...
bröllopet är i maj 2007, men redan i somras bestämde vi oss för att noga komma fram med olika förslag på inbjudningskort.
Här ska det minsann vara hemmabygge!!!
Sagotema på bröllopet, med krav från vår sida att det inte ska bli för stelt å trist på festen innebär inbjudningskort som speglar detta.
Alltså sattes det igång att pyssla ihop finurliga inbjudningskort med ett sagolikt motiv och självklart inte någon "typisk" bröllopsinbjudan, för när skulle vi någonsin bete oss som alla andra alltid har gjort?!?!?!?!?

... nå...
efter mycken överläggning och övervägande beslutades till slut hur det slutgiltiga inbjudningskortet skulle se ut. Båda parter (det vill säga båda de blivande makarna) var nöjda och nu återstod bara ordentligt inköp av material.

Den pyssliga av de två (=jag) styr lyckligt sina steg till papperhandeln, bara för att där upptäcka att just det pappret..... och BARA DET... har precis slutat tillverkats!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!

Efter sorg och förnekelse av det inträffade har hon idag tagit sig i kragen och sökt nya alternativ: fyra stycken har idag pysslats ihop (är just klar och ska sova så gott så gott så): alla minst lika värdiga sitt syfte.
Denna gång har hon i butiken försäkrat sig om att dessa kommer att finnas kvar inom de närmsta veckorna.

Nåja, när endast det svåraste duger får man skylla sig själv.

Du har en uppgift i kroppen!

Del av predikan, Maria kyrka, Jakobsberg, sön 20/8 2006 1 Kor 12:12-26

Kroppen består inte av en enda del utan av många. Gud har gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville.
Varje liten del på kroppen behövs. Det vet vi. För vad skulle hända om ögonen strejkade? Då skulle kroppen inte längre se vad den gjorde. Och vad skulle hända om fötterna strejkade? Då skulle kroppen inte kunna ta sig fram. Varje del av kroppen behöver också en annan del för att klara sig.
När ögonen tåras, då finns händerna där för att torka dem. Vad skulle hända om händerna inte längre ville vara händer? Inte bara skulle kroppen få det svårare att utföra arbete, den skulle även få svårare att se.
Vilken kroppsdel är du? Vad är du bra på? Är du en lyssnare, eller är du bra på att se de utsatta? Eller kan du kanske tala så att människor lyssnar? Eller är du foten som vågar leda kroppen på nya vägar? Eller kanske rent av stortån som håller kroppen i balans?
Oavsett vilken roll du har så är resten av kroppen - kyrkan - mänskligheten - skapelsen beroende av dig... DIG. Därför att Gud har gett just dig en särskild uppgift i kroppen som ingen annan kroppsdel klarar lika bra som du: Att vara den du är.

Det kom ett brev...

.
Idag kom det...

...brevet alltså

vet inte riktigt vad jag ska skriva förutom att...

...jag är antagen!!!

PRISA GUD!

"Vissna blommor och arga bin"

läst på tjuvlyssnat.se:

Gröna linjen
(Mamma 35+ sitter med sina två söner, 15+ och 9+.)
Lillebror (till storebror): Ibland när man vaknar på morgonen, så står filemojen rakt upp.
(Mamman och storebror stirrar intensivt ut genom fönstret.)
Lillebror (till storebror): Varför gör den den?
(Mamman och storebror fortsätter stirra ut.)
Lillebror: HALLÅ?! Varför gör den det?
Mamman (till storebror): Vad ska vi äta till middag ikväll, tycker du?
Lillebror (med högre och högre röst, börjar dra storebror i tröjärmen): MEN VARFÖR STÅR FILEMOJEN UPP OM MORGONARNA, VARFÖR GÖR DEN DET? VARFÖR? VARFÖR?
Storebror (ilsken och knallröd i ansiktet): Men håll käften för fan, du är ju sjuk ju, fattar du inte det?!
(Tystnad.)
Mamman: Men vad fan ska vi äta, då?

Lillpastorn

Nu finns det ännu lite till här i världen:
Nu har nämligen Lillpastorn trätt in i den sora vida bloggvärlden.
Gå dit och säg hej och välkomna honom, vetja!

Kom igen nu va!

.
Börjar tro att Gud försöker göra nån slags poäng med det här med att vänta...
Åkej, jag fattar... jag behöver tålamod... komijennnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn...
ja' hajar grejen, ge mej brevet nu bara!!!!

...

I morgon - då måste det komma! det har jag skrivit i min almanacka att det borde göra...
...MIN ALMANACKA LJUGER ALDRIG!!!

(...de e sant faktiskt)

.

bäst att gå å lägga sig så att imorgon kommer fortare

väntar än...

Kollade brevlådan både igår och idag...
självklart hade det inte kommit något än...
det visste jag ju
kunde bara inte låta bli
nu får jag vänta till efter helgen
suck!

Här blir vi ett

Ännu en låt är nu skapad av Connecting Roads
Aamen kolla in den, vetja!

Antagningskonferens

Så var det gjort...
sista steget är taget.
Någon gång i dag har biskopen tagit ett beslut. Ett beslut om min framtid.
Ska Cecilia få bli präst eller inte?
Som den kontrollmänniska jag är har de två senaste dygnen varit riktigt obehagliga ska ni veta. Att inte ha kontroll kan vara okej. Men att inte ha kontroll över vad det ska bli av mig, att inte längre ha makt att påverka...
Så många tankar har rört sig i mitt huvud.
Tänk om jag får ett nej...
Klarar jag av att bli präst?
Är det verkligen min kallelse det här?
Hur ska jag orka sadla om?
Vad diskuterar de om mig?
Kan jag ha missuppfattat mitt kall, Gud?
Men jag vill ju!
...
Psalm 205 har etsat sig fast på hjärnan och har suttit där hela dagen:

Vila i din väntan. Stilla mötet sker

All din stora längtan Herren hör och ser.

Våga vänta tryggt: snart har dagen grytt.

Våren visar vägen: Gud gör allting nytt.

Genom din ångest, när allt är svårt,

delar Gud din smärta och all din gråt.

.

Beslutet är taget och kanske har brevet redan skickats. Nu återstår bara en sak, men den är nog så svår: att vänta.

Gud, bär mig!

Drömmande i Sandviken

Så går en sommar från vårt liv och kommer aldrig åter.
Och här sitter jag, storstadstösen, i en lägenhet i centrala Sandviken.
Vad gör jag här?!? undrar du...
Jo, jag har troget åkt för att hälsa på min fästman som inte längre bor hos mig.
Varför har han flyttat till Sandviken?!? undrar du...
Jo, för att göra ett års praktik i en församling här.
Gud kallar Fredrik till Sandviken, och låter mig hållas i storstan ett litet tag till.
Hur ska jag klara det?!? undrar du...
Jo, ett evigt pendlande fram och tillbaka...
...och så telia fritid såklart!
Men inte vet jag hur jag ska stå ut i veckorna utan min älskades famn att somna i.
Hellre nu än sen.
Det sägs ju att förlovningstiden ska vara en tid av prövning.
Men ingen har berättat om alla resekostnader!!!

Guds rike är inom er

Betraktelse, andakt på äldreboendet Lönnen, Jakobsberg, ons 26/7 2006
Luk 17:20-21

Guds rike är inom er.
Vilka underbara ord - Gud bor i dig.
Det är stort. Gud, som har makt över himmel och jord och som skulle kunna välja att ta sin boning högt ovan molnen i det största och allra praktfullaste palats. Den Guden har valt att ta sin boning i dig.
Guds rike är nämligen inte som sndra riken - det behöver ingen geografisk plats.
För Gud har valt att placera sitt rike i människan, så att vi, varje gång vi möter varandra, också möter Gud.
Guds rike är inom er.
Låt det växa. Ge Gud plats, öppna dig själv och se Gud i andra och låt andra se Guds rike i dig.
Du bär på en skatt - du bär på Guds rike.
Vårda den skatten och dela den med andra.
Så får Guds rike växa inom er.

Var heliga

Beredelseord, veckomässa i Maria kyrka, Jakobsberg, tis 25/7 2006

Herren talade till Mose: Säg till Israels hela menighet:

Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.

Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk,

utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.

(3 Mos 19:1-2,18)

Vi vet om att vi är värdefulla - vi har hört det förut.
Vi vet om att vi är skapade till Guds avbild - vi har hört det förut.
Vi vet om att vi är Guds älskade barn, att vi är unika - vi har hört det förutr.
Vi har också hört att vi inte ska försöka bli Gud: det var så det gick snett från början.
Men Gud säger inte: Ni är heliga.
Nej, Gud säger: Ni ska vara heliga.
Det säger Gud på samma självklara sätt som hon säger: Du ska inte dräpa.
Om vi vill gå i Guds efterföljelse ska vi vara heliga, eftersom Gud är helig och vi är ju Guds avbilder.
Men hur är vi heliga? Vad är det som gör oss heliga? Vad är det som gör Gud helig? Vad är det som får oss att ropa: Helig, helig helig! ?
Jo, Guds oupphörliga, oändliga kärlek.
Var heliga, ty Gud är helig.
Älska, ty Gud älskar. Och när vi älskar möter vi Gud i oss själva och i varandra.
Det kan låta enkelt att älska. Men hur enkelt är det att älska sin fiende? Hur enkelt är det att älska någon som gör oss illa? Så mycket enklare är det att stänga ute och såra.
Men när vi kommer hit, inför Gud, får vi vända oss till den Gud som har oändliga förråd med kärlek och vi får be för dem vi sårat med vad vi gjort och sagt, för dem som vi har hindrat att se Guds kärleks makt.
För kärlek är en makt, en makt som inte den starkaste här kan övervinna.
När vi älskar är vi heliga.

Talande käpp!

Nu är den talande käppen för synskadade här!

läste på expressens hemsida:
Idén till käppen fick han från oväntat håll:
- Ja, det var när jag såg hur rörmokaren skickade in någon sändare i rören för att den skulle säga till var felet fanns, berättar Lars Larsson.
- Då tänkte jag att det måste vara möjligt att göra något för synskadade som är smidigt och enkelt att ta med sig.
Fem år senare är den talande käppen här.

självklart ser jag kopplingen: rörmokare ... => synskadade!!! Aha!!!

Jag har inte syndat!

Beredelseord mässa i viston, Vällingby, ons 19/4 -06

Härom veckan träffade jag en gammal vän, som jag inte träffat på länge. Hon bor för tillfället i Norge, och har besökt Svenska kyrkan där. När vi nu träffades, hon och jag, och satt ner och pratade om livet hade hon en fråga som legat länge och väntat:

Varför förväntar man sig i kyrkan att jag har syndat?
Varför måste jag varje gudstjänst bekänna mina synder?
Jag har ju inte syndat!

Och så följde ett långt samtal om synd, gudstjänst, och förlåtelse.
Vi var båda överens om att det utifrån sett ser ut som att vi fokuserar på synden. Medan ambitionen är att lägga fokus på förlåtelsen.
Någonstans i mitten möttes vi: hon – en person som är något kritisk till kristendomen, och jag – en person som är beroende av den.

Men hennes ord ekade i mitt huvud: Jag har inte syndat!
Jag har inte syndat!
Och jag hade svårt att tro henne.

För vad är det då att synda? Vad är det vi bekänner att vi har gjort? Varför är det så svårt för oss att säga att vi har syndat? Ordet synd har blivit förknippat med kriminalitet. Men är det så stort och så tungt som det låter?
Man brukar säga att synd är att missa målet. En bra förklaring av ordet, tycker jag. Och det gör vi ju hela tiden.

Det går inte att göra en lista på vad som är synd, och vad som inte är det.
Men är det inte synd att jag inte hade tid att leta upp den där läraren och berätta om mobbingen som råder varje dag i matsalen.
Är det inte synd att jag varje dag går förbi samma alkoholiserade, hemlösa gubbe och aldrig har med mig ens ett äpple till honom.
Är det inte synd att jag glömde ringa mormor igår och tacka för det fina påskkortet jag fick.
Och är det inte synd att det finns så många människor som behöver hjälp i den här världen, och ändå glömmer jag ofta till och med bort att hjälpa mig själv.

Jesus säger:
”Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.” Då kommer också de att fråga: ”Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?” Då skall han svara dem: ”Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.”

Du är ingen hemk människa för att du inte mättar alla hungriga magar, du är ingen dålig människa för att du aldrig ringde mormor och sa tack. Det händer alla, dumissade målet lite. Här vill ingen döma dig. Ingen vill berätta för dig vad du måste göra eller måste låta bli.
När du vänder dig till Gud och bekänner möter Gud dig, och i det mötet får du se in i dig själv och låta dig formas, växa och komma närmare målet. Ett litet steg i taget. Här får du be om renhet,om helhet och om att få komma närmre Gud – närmare målet.

En glad student!

berättelsen om studenten som lyckades ibland




Ibland får man lön för mödan.
Hör och häpna: Den kämpande studenten har fått sitt första VG: i Grekiska!
Och hur mycket tänker hon använda den i framtiden med tanke på dess utdödhet (bortsett från textinterpretation)?
Tja... kanske skulle man imponera på en och annan grek genom att kalla dem för huggormsyngel och hycklare på en nästan 2000 år gammal utdöd dialekt!
Man kan aldrig så noga veta.