Just det - en blogg att ventliera sig i

En god vän påminde mig idag om att jag har en blogg!
Jag tenderar att glömma bort den under intensiva perioder. Och min höst har minst sagt varit intensiv, framför allt slutet på den.
Förbered dig nu på ett utgjutande inlägg.

I mitt senaste inlägg skrev jag att jag just skulle skicka in min ansökan till Pius. Nu är jag äntligen där (med äntligen menar jag att jag äntligen är färdig där).
På torsdagen innan jag skulle börja på Pius fick jag dock en smärre chock. Då var det en dryg vecka kvar av högskoleterminen och de kurser jag läste på THS. Men denna torsdag eftermiddag fick jag ett samtal från Pius där de krävde att jag redovisade mina sista 7,5 hp INNAN måndagen. Det gick absolut inte att kompromissa och få tills terminens slut på sig, så plötsligt hade jag dryga 10 sidor att producera före helgen för att dessa skulle hinna läsas och godkännas av examinerande (underbara och förstående) lärare på den kurs jag läste.
HERREGUD! Snacka om panik och ångest. Jag som hade skrivit VILA över hela helgen i min almanacka (och den som känner mig vet att min almanacka aldrig ljuger!). Nu var det bara att sätta sig ner i all panik.
Jag kan säga att det brast för mig - jag bröt faktiskt ihop. Jag hade inte börjat skriva på arbetet och var redan trött och såg fram emot helgens vila. Någon inspiration till arbetet var inte det lättaste att få i just det ögonblicket.
Men mina mycket förstående lärare och mycket underbara studiekamrater backade upp mig, tröstade, peppade och stöttade.
Jag fick hela helgen på mig och efter mycket slit fick jag mitt betyg (som dessutom var riktigt bra!) och på måndag morgon gick en mycket trött Cecilia upp klockan 5 eftersom jag inte kunde sova alls den natten, tog mycket trött tåget till Uppsala för att mötas av en dag fylld med lekar som gick ut på att känna in rummet.
Jag vet inte om man förstår den frustration jag kände i det ögonblick då jag i trött tillstånd, tillsammans med trettio andra vuxna människor, gick omkring i mitt nya klassrum och klappade elefanter av luft, undersökte det häftiga solsystemet i taket och berättade om mitt hemliga yrke!
Nämnde jag att jag var trött?

Nåja, det kan bara bli bättre.
Eller?

Herre, förbarma dig!