Att det ska vara så svårt att gå och lägga sig!
Maken är borta på läger i två veckor och jag njuter förvisso av att ha lite egentid här hemma (min mor kan konstatera att jag alltid tyckt om att vara för mig själv).
Jag har spenderat mycket tid åt att strukturera i min filofax (som jag fick i samband med prästvignignen - tack så mycket!), njutit av att titta på hur fin min filofax är, strukturerat lite mer i min filofax, slösurfat och så självklart strukturerat i min filofax!
Visste ni för övrigt att det finns särskilda hålslagare till filofaxer?
Jag blev typ tårögd när jag fick veta det och dessutom FICK EN HÅLSLAGARE!!!
Idag har det dock visat sig att standarden på mellanrummet mellan hålen i filofax måste ha ändrats sedan den hålslagaren införskaffades. Det stora mellanrummet i mitten av pappret blir för litet så att det liksom saknas ett hål längst ner på pappret...
...är det någon mer än jag som tycker att detta är ett oerhört intressant inlägg?!?
Nåväl...
jag har i alla fall mycket svårt att komma i säng när jag är ensam hemma så här. Vi går alltid och lägger oss samtidigt och det är så ovant att bestämma helt själv när jag ska gå och lägga mig.
Jag känner mig lite som ett barn som är ensam hemma över natten själv för första gången och måste ta vara på den kvällstid som går att få - bara för att!
Fast med skillnaden att jag är trött och vill gå och lägga mig och bara inte riktigt vet hur riten nu ska gå till när det inte är som vanligt - för såhär har vi aldrig gjort!
okej, jag inser nu att liknelsen med barnet var inte alls tillfredsställande.
Äh!
Go'natt!
onsdag, juni 30, 2010
tisdag, juni 29, 2010
Ett redskap för Guds rike
Jag har haft mitt första sorgesamtal.
Aldrig kunde jag ana att det skulle kunna bli så bra, kännas så meningsfullt, vara en så andlig upplevelse.
När sorgehuset själva konstaterar att det är fler i rummet, då vet man att man som präst är ett redskap, någon som används av något större, någon större.
Tack gode Gud att du har kallat mig till denna tjänst.
Så är jag Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt!
Aldrig kunde jag ana att det skulle kunna bli så bra, kännas så meningsfullt, vara en så andlig upplevelse.
När sorgehuset själva konstaterar att det är fler i rummet, då vet man att man som präst är ett redskap, någon som används av något större, någon större.
Tack gode Gud att du har kallat mig till denna tjänst.
Så är jag Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt!
måndag, juni 28, 2010
Tillbaka!
Tänkte återuppta bloggandet igen... hur många gånger har inte det hänt? haha!
Inser att det visst finns folk som faktiskt läser bloggen och verkar tycka att de får ut nåt av det (!) och jag saknar faktiskt bloggen lite nu... även om det har varit rätt skönt att ha den vilande ett tag.
Men nu alltså: akta dig bloggosfären, för nu är jag tillbaka, och håll i hatten alla 5 som läser för nu kommer det säkert komma typ ett helt inlägg ibland!
=)
Och i skrivkrampens stund lär det bli mycket bilder... för bilder kan ju verkligen säga mer än... osv.
Och jag är ju lite småkär i det där med att fotografera... särskilt mig själv.
Ja...
I'll be back!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)