Sakta en tur genom stan...

Idag skulle vi åka till Rissnekyrkan för att gå på gudstjänst. Vi gick upp redan klockan sju i morse för att tvätta. Men någonstans på vägen tappade vi bort en timma och plötsligt insåg vi att klockan var halvelva och inte halvtio som vi trodde (vi skulle ha gått 10 i 10!).
För att kompensera för den nedstämdhet som instämde sig bestämde vi oss för att ha en trevlig dag och åka in till stan i stället.
Så efter lunch på pizzahut tog vi en tur i Stockholm. Vi traskade till Kungsträdgården, därifrån till Gamla Stan vari man ju måste kringelkrångla för att få uppleva alla vackra gränder. Så traskade vi vidare till Söder och Mosebacke och gick omkring bland söderkåkarna.
Det var en underbar höstdag!

Mycket snack men lite verkstad

Äntligen var det dags. Det jag har laddat för sen jag började jobba.
Det jag har hittills har jobbat mot. Första gruppen skulle starta idag.
Vi var på planeringshelg i helgen. Nästan alla ledare var med. Det var ledarutbildning och planering som stod på schemat.
Vi hade otroligt kul och planeringen gick som smort. Alla åkte vi därifrån laddade inför veckans grupper och förväntansfulla över det vi planerat.

Så kom då dagen. Klockan 16 samlades hela ledargänget till Miniligan. Vi hade en ledarsamling. Gick igenom kvällen. När klockan var halvfem hade det bara kommit ett enda barn.
När klockan var kvart i fem var det fortfarande bara detta enda barn, som ännu inte hade velat gå in. Några minuter senare sprang barnet hem.
Ingen vidare start på terminen må jag säga.
Vi var alla snopna.

Vi ägnade den avsatta tiden åt lite ledarutveckling. Ledarna fick öva på att hålla de lekar de skulle hålla senare i terminen mm.
Den stora frågan är: Varför kom ingen? Brevet gick ut i god tid och det gick ut till barn som innan varit otroligt aktiva.
Morgondagen väntar telefonsamtal.

Det blir intressant att se hur det kommer att se ut i gruppen som börjar på onsdag!

Daysie

Hon fick leva lite drygt 11 ½ år.
Hon fick uppleva kärlek, ilska, skam, stolthet, lycka, rädsla och mycket omsorg.
Det var kanske världens gladaste hund. En tjockis, som aldrig fick nog av att leka eller åka bil.

Vi fick avliva henne i fredags. Då hade cancern i magen spridit sig. Förmodligen hade hon fått vätska i lungorna.
Det var dags. äntligen skulle hon få somna in, få lite lugn, slappna av.
Vi lekte med henne någon timme innan det var dags. Vi myste med henne.
Aldrig har hon väl fått så mycket klappar på en och samma dag.
Hon var älskad till slutet.
Och nu springer hon däruppe och leker med de hundar hon tyckt så mycket om och som gått före henne.
Hon var en söt, jobbig och glad hund. En vän som kunde lyssna på tonårsbekymmer, som kunde ge närhet när alla andra verkade så långt borta.

Hon är saknad!